Perspektiv

På tal om vegetarianer...

I morse blev jag bjuden på valpropaganda och frukost av Miljöpartiet, när jag var på väg hem utanför Södertörns Högskola. Jag fick kaffe och en påse.

- Det ligger information och en macka i påsen.
- Är den vegetarisk?
- Nej. Eller alltså, den innehåller ost.

Det var ett rätt underbart perspektivbyte, jämfört med alla thaikrogar som på allvar sätter ostronsås på den vegetariska menyn.

Kommentarer

Hans-Georg Lundahl sa…
Tja, de hade kanske en liknande syn som Orthodoxa i fastetider: skaldjur räknas som grönsaker?

Musslor liknar faktiskt det också i o m att de vexa på klippor.
8 september 2010 13:44
Anneli sa…
Haha, och fisk är också en grönsak :p. Läs inlägget om fiskätande vegetarianer.

Musslor är mest bara äckligt.
8 september 2010 16:37
Hans-Georg Lundahl sa…
Tja, att räkna fisk som grönsaker är mer latinskt/vest-kyrkligt.

Tycker du illa om alla skaldjur, eller äter du räkor, krabbor, et c?
9 september 2010 09:15
Anneli sa…
Räkor tycker jag är rätt gott, så det äter jag ibland. De flesta andra skaldjur tycker jag är meningslösa eller illasmakande, och utesluter därför ur min kost. Men det är ingenting ideologiskt, det är mest att jag inte förstår poängen med dem.
9 september 2010 22:31
Hans-Georg Lundahl sa…
Har du pröfvat efter puberteten?

Jag vet att blåost, öl, svart kaffe och gröna oliver utan pizza gingo ned då, ej förr.
10 september 2010 16:07
Anneli sa…
Japp. Jag provar ibland men gillar det inte. Fast det stämmer väl att vissa smaker mognar man för senare, eller någonting i den stilen. Oliver och mögelost var däremot storfavoriter när jag var liten.
12 september 2010 12:38
Hans-Georg Lundahl sa…
Ah, om du redan missat det tåget, tror jag intet du kommer att gilla musslor - om du intet profvar ett helt annat recept, vill säga.

Min inkörsport var musslor på varma mackor, d v s under ett alger af ost.
12 september 2010 19:59
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Feministiska preventivmedel

Bild
En trend som jag sett rätt länge i olika feministiska facebookgrupper, och som ärligt talat oroar mig, är sättet många idag plötsligt börjat prata om preventivmedel på.

Larmrapporter om negativa biverkningar hos p-piller och andra hormonella p-medel har varit rätt vanliga i media länge. Jag läste ett gäng artiklar i Läkartidningen och lärde mig just att det finns vetenskapligt stöd för att kombinationspiller gör många kvinnor deppigare och ger lägre sexlust (däremot är nettoeffekterna för p-piller positiva, de förebygger fler hälsorisker än de bidrar med).

Men det som typ... lika delar irriterar och förbryllar mig, är hur många diskussioner om preventivmedel jag ser i veckan, i feministiska kretsar, där hormonella p-medel fördöms, till förmån för rena 1800-talsmetoder.

Dels har folk börjat propagera för avbrutet samlag. Det är en preventivmetod med hög risk att bli gravid, som är svår att göra helt säker. Den är däremot godkänd av katolska kyrkan, tillsammans med den andra uppseglande…
Läs mer

Om att fråga om samtycke och vara lätt att säga nej till

Bild
Jag har tänkt mycket på det här med att bli en person som det är lätt att säga nej till, apropå sex och samtycke, men inte riktigt kommit mig för att skriva själv. Så idag postar jag ett gästinlägg från Samuel. När jag skrev det förra inlägget om att säga nej, kom han med den fantastiska idén att skriva någonting om att göra sig lätt att säga nej till. Grymt initiativ tänkte jag och lånade ut min blogg. Here goes:


---- Jag heter Samuel och är en transkille med förkärlek för te och rutiga skjortor. Och när Anneli postade inlägget om att säga nej blev jag sugen på att skriva ett med fokus på att fråga så det är lätt att avböja och till det fick jag låna Annelis blogg!
Så, det här med att fråga efter samtycke, att fråga om någon vill hångla/ligga/ge en stryk. Att explicit fråga är någonting som jag både upplever att det finns en övertro till, samtidigt som det i mainstream-samhället finns en väldigt stor romantisering kring att läsa av subtila signaler eller bara magiskt förstå vad den and…
Läs mer

Mediesverige och Missing stairs-problemet

Bild
Jag tröttnade på #metoo när det började handla om att hänga ut kändismän.
När jag först såg taggen i mitt flöde var den en sådan där strukturell käftsmäll. Ett par dagar när det verkligen svämmade över med "jag också", "jag med", och där folk skrev betraktelser över vad det innebar för dem att tagga #metoo eller inte. I ett par dagar i mitt lilla isolerade hörn av Facebook var hashtaggen en grogrund för samtal om sexualitet, samtycke, normer och förväntningar, försvarsmekanismer och alla de där normaliserade beteendena som egentligen inte är okej men som vi sväljer hela tiden.

Men sedan hände en grej, rörelsen skiftade fokus, och jag tror att jag kan förklara vad det var som hände. Jag ska bara backa bandet lite.

I mars 2013 introducerade jag begreppet missing stair för lajvsverige. Det är myntat av bloggaren Pervocracy, och metaforen handlar om att vissa människor är som det där trasiga trappsteget i ett gammalt hus, som folk är så vana vid att hoppa över att de i…
Läs mer