02 - Min första kärlek

Alla de här inläggen ingår i ett projekt. Kolla taggen "en månads inlägg" för listan och de andra.

Här funderade jag lite på sådana där dagisförälskelser som alla barn har. "Det här är Pierre och vi ska gifta oss imorgon på dagis", ni vet. Fast de kändes inte riktigt relevanta. Så vi gör såhär istället.

Året är 2003, och mina klasskompisar har ägnat det senaste året åt att hänga i mina fönster för att spana efter snygg-Nick som en av dem är kär i. Ungefär. Jag har börjat högstadiet. Jag tecknar serier i min almanacka på rasterna och är rädd för nior. Via hogwarts.nu har jag lärt mig att det finns någonting som heter forumrollspel, och börjat hänga på ett gäng hemsnickrade avidgamers-sidor där folk spelar vackra hjältinnor och mystiska mörker-demon-ninja-mästare.

Om mitt minne inte sviker mig träffade jag Tara första gången på en irl-träff för en sån sida i april 2003. Hon heter inte Tara idag, men på den här tiden hade alla mina vänner smeknamn bildade av sina internet-nick. Vi var kompisar i ett par år efter det, fram till någon gång i början av gymnasiet, och jag minns faktiskt inte alls när eller hur jag blev förälskad i henne. Vi spelade forumrollspel ihop även om våra roller aldrig kom varandras särskilt nära. Vi fyllde år ungefär samtidigt, men det här var nog på tiden jag inte firade mina födelsedagar, medan Tara bjöd in alla vänner, inklusive den lilla klicken av oss från internet, på stor fest på någon släktings restaurang i Vällingby (som verkligen låg vid världens ände på den tiden!). Jag vet inte hur många som jag lajvat med senare som var på de festerna, men förmodligen en del. Vi åkte på ett lajv tillsammans också, där jag spelade surmulen piga och hon min älskliga vän, som så småningom fick ragg och försvann från vår gemensamma sängplats. Vill jag minnas.

Det här var innan sockerdricka.nu skaffade sin femtonårsgräns, och jag spammade ner det med dikter om olycklig kärlek. Tara råkade logga in och läsa alla de där vid ett senare tillfälle, och ringde upp mig. Då var hela saken sedan länge överblåst, jag hade upptäckt Martina i min engelskgrupp, och vi var kompisar ett tag till. Det här var innan jag någonsin blivit ordentligt kysst och räknade våra kinder mot varandra som "nästan kysst". Jag tror faktiskt att det inleder min långa tradition av att bli häftigt förälskad i mina vänner och inte tycka att det spelar så stor roll vad vi kallar det. Det kanske inte är en fullt så lycklig tradition som jag med jämna mellanrum försöker framställa den som, men aktuell är den definitivt. Och en rätt viktig del av mitt kärleksliv skulle jag tro.

Kommentarer

Tiikeri sa…
Jag tycker om att du ska göra en månads-grejen. Det verkar lovande. Funderar på om jag kanske också ska göra det nu eller kanske vänta tills efter jul och tills min uppsats är klar.
Jag kommer fortsätta att läsa resten av månaden i alla fall.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det