Littera

Idag lyckades jag få igång mitt heminternet! Det gick ner någon gång i början av oktober, så det har varit ett bra tag utan det, som ni vet. Det är ju en ganska bra förutsättning för att få tillbaka lite av mitt sociala liv, förlora lite av min nya vana att prata i telefon med folk, och kanske börja blogga mer regelbundet på det här stället igen. Jag börjar övervinna min motvilja mot att skriva tillrättalagd text.

Rädslan för tillrättalagd text kommer från slutet av gymnasiet, när jag pluggade textkommunikation och litterär gestaltning parallellt. Vad det går ut på? Att prestera stora mängder skönlitterär text under tidspress. Alltså började jag, självklart, att leta upp frön till litteratur överallt i min omgivning. Jag fiktionaliserade mig själv och mina vänner ganska hårt under den terminen. Det blev bra texter, men lämnade så småningom efter sig en känsla av att verkligheten bara är ett rollspel, fiktion, ingenting annat än vad man gör av den. Och därför fullt tillåten att brodera ut med detaljer som inte är helt sanna men som skulle krydda fiktionen.

Så när jag skriver dagbok är jag otroligt noga med att inte skriva i tillrättalagd form. Därför att så fort jag gör det känns den skönlitterär, och då kan jag inte lita ett ögonblick på att orden jag skriver ner faktiskt är sanna längre. Dagböckerna liknar stundom en livejournal, stundom ren poesi. Den andra saken jag lärde mig av att frotteras med fiktionen, är att poesi aldrig får vara skönlitterär. Den måste vara sann. Därav att jag inte tål epos till grekiska hjältar eller suckande sorgsvarta höstsonater om flikkor med rakblad.

Och den sortens flytande, poetiska sannskrift har jag skrivit vid något enstaka tillfälle på internet och kommer inte att skriva igen. Den är för personlig för det. Och jag har ett närmast besatt förhållande till text, språk och ord. De betyder så mycket mer. Det finns en mening i allt, som kan rymmas bakom orden.

Ordet, logos på grekiska. Meningen, syftet, essensen. Men det får bli ett annat inlägg.

Kommentarer

HGL sa…
Lifvet som rôle-spel för bloggare, jo, en farhåga jag sjelf haft då och då.

Colla in Bokstafven M clicka den och clicka sedan "me" och "moimesme".

Men documentär blir ej fiction p g a skönlitterär gestaltning. Läs Anabasis, så botas den farhågan.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.