17 - Favoritminnen

Det här inlägget ingår i projekt "en månads inlägg". Klicka på taggen!

Känslor minns jag. Och ord. De flesta av mina minnen är sparade i dialogform, vad vi sa till varandra just då. Mycket mer än i bilder. Å andra sidan gör orden dem så personliga, att de känns tunga att skriva ner. Å andra sidan gör orden dem så litterära, att om jag skriver ner dem är de inte mina minnen längre utan en kall fiktion. Alltså tänker jag inte skriva ner några ihågkomna dialoger. Men ett par vackra minnesbilder kan ni få.

Som den när jag flyger. De har försökt få mig att åka slänggungan på Gröna Lund säkert tre gånger och jag har fått panik när jag suttit i den där lilla gungan varje gång, och innan de startat lyckats ta mig ut och springa ner från karusellen. Jag vågar inte, det är för högt, tänk om den går sönder och jag dör eller någonting. Men den här gången sitter jag kvar och håller krampaktigt tag om kättingarna när vi lyfter, och plötsligt flyger jag. Det är inte ens otäckt. Det är en eufori över att flyga och inte vara rädd. Det är fantastiskt roligt. Kittlande. Jag sträcker ut armarna och blundar. Jag är inte rädd.

Eller en sommarmorgon efter kanske fyra timmars sömn när jag drar på mig jeansen, snörar mina kängor och smyger ut bakvägen för klockan är sju på morgonen. Blekt morgonljus, jag är nyvaken, och vi kommer inte att ses på ett tag för att du ska resa men jag är sådär lugn och varm inombords som du gjorde mig. Du har smugit upp och gjort frukost åt mig innan jag gått, och jag saknar dig redan och känner för att skicka ett sms och tala om det. Svänger runt hörnet mot busshållplatsen och då står du där, barfota i en stor klänning med en bok som jag glömt i handen och har genskjutit mig till bussen. Just där är du överjordiskt vacker.

Eller när vi äntligen har kommit fram till den där staden med ett gnistrande turkosbubbligt medelhav där vattnet låter som kolsyra när man plaskar i det. Vi är så otroligt trötta, slutkörda och små, men solen skiner och vi går ner till den där stranden och bestämmer oss för att vi inte behöver se mer av stan än vägen mellan vårt rum och den. Och jag har solhatt och baddräkt med kjol och tumlar omkring som ett lyckligt mumintroll i de där vågorna och har inte haft så roligt på otroligt länge!

Och alla gånger när jag dansat på vägen mellan Allhuset och tunnelbanan bara för att jag varit för dum och lycklig för att låta bli det. Alla gånger jag varit en folle heureuse och bara skrattat åt allt. Alla sena koppar te som blivit morgon. Fina brev från långt bortifrån som innehåller höstvärme och luktar rosenblad. Gången du kysste mig på Sverok Stockholms kansli och jag blev så knäsvag att jag knappt kunde stå.
När Elsa hade plaststrut på huvudet och ville bli kliad. Alla lajvminnen med starka känslor som varit fejk men känts så äkta.

Många fina bilder.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.