Inlägg

Visar inlägg från 2011

Kapsylenbilder

Bild
Jag passade på att fotografera lite keramik, fika och släktingar på Kapsylen. Bara för att ni ska tycka att det ser mysigt ut och tänka "attans, nu glömde jag att svänga upp där och ta en fika i år igen!" lite sådär liksom... ^^






Inte skylla på mitt funktionshinder

Jag råkar ha en rätt rejäl släng av dyskalkyli. Eftersom jag alltid varit ganska bra på matte (jag förstår logik, jag klarar bara inte siffror), har jag aldrig blivit utredd för den, men man behöver inte umgås med mig länge för att inse att jag är närapå totalt sifferblind.

Till exempel är jag helt hopplös på att minnas portkoder, bankomatkoder och liknande. Jag kommer ihåg de fyra siffrorna, men aldrig i rätt ordning. Telefonnummer är helt hopplöst, jag kan mitt eget, men det är typ det. Jag har stora svårigheter med att läsa analoga klockor, kan inte höger och vänster, och har otroligt svårt att inse att det är 10 minuter mellan 14.55 och 15.05, inte en timme. Jag kan inte uppskatta avstånd, och lyckas bara inte greppa att 2600kr inte är 2000kr. När jag räknar gör jag löjliga avskrivningsfel, som just att kasta om siffror, och jag har aldrig lärt mig multiplikationstabellerna.
Men nog om det. Jag är sifferblind, helt enkelt.

Idag, hungrig och trött gick jag ner till Pulsen i Flemingsbe…
Någonstans kände jag för att skriva, att jag ibland saknar att vara några år yngre och ha lite andra umgängesformer än man är van vid nuförtiden. Som att "ihop" betyder hångla en massa, hålla handen offentligt och vara allmänt söta.
Eller att sova hos kompisar betyder dra fram extrasängen, hänga i pyjamas och ligga och prata en stund rätt ut i mörkret innan man somnar.


Jag trodde kanske ett tag att sånt där var minnen blott, eftersom förhållanden lika gärna kan betyda att man storhandlar och dricker efter maten-kaffe tillsammans, och sova med kompisar kan betyda ligga.
Sådan tur att man alltid kan ändra sig :)

Saker jag vill skriva när jag orkar...

Okej, några inläggsidéer jag måste utveckla när jag inte sitter på tunnelbanan mot Blackeberg, där jag ska prata reformationen med en klass tvåor.

Jag vill skriva om skolan och hur det är att vara lärarkandidat, hur roligt jag faktiskt har och att jag för ovanlighetens skull är lite orolig att inte passa in och inte vet hur okej det är. Om farhågan att inte bli sedd skillnad på från eleverna och om att det är väldigt roligt att stå längst fram i klassrummet.

Något veganinlägg om att anden är villig men köttet svagt och lite hur det går. En queerparafras att det här med etiketter på sig själv, liksom kostvanor och livsstilar är någonting man måste göra och upprätthålla hela tiden, inte någontingman bara är eller blir.

Kanske någonting mer på det performativa temat, vi hade en galet spännande föreläsning om etnicitet som kulturell konstruktion som jag vill kommentera, för min etnicitet upplever jag ganska ofta som performativ eller konstruerad, av mig och andra.

Eller normkritik och när …

Bloggtorka och allmän höst

Jag är inne i en sådan där fas när jag inte riktigt producerar text. Jag har en massa saker att skriva men tänker aldrig igenom ämnena tillräckligt länge för att det ska bli texter på dem, så jag läser hellre än vad jag skriver just nu. Förlåt! Jag kommer nog igen snart ^^
Eller så börjar jag med någon sådan där fånig bloggutmaning och börjar utvärdera mina husdjur, favoritklänningar, språkfärdigheter, sexuella preferenser eller födoämnesallergier bara för sakens skull. Vi får se. Vad säger ni?

Nuförtiden går det tydligen inte att importera sin blogg till Facebooks anteckningar längre heller. Jag tycker att det är lite synd, för jag gillade verkligen diskussionerna som blev i kommentarsfältet ibland där. Men får väl se vad som händer med det.

Just nu har jag praktik på Blackebergs gymnasium, där jag har religion med treor och följer med på historielektioner jag inte är behörig att undervisa på för fem öre men har roligt på. Jag trivs som fisken i vattnet! Imorgon ska jag snacka Reformati…

Vad heter du?

Tanja Suhinina skrev om namn. DN skrevom namn. Jag vill också skriva om namn. För att det känns som ett sådant där ämne som man kan babbla på om i timmar. Alla har ett namn, eller flera, och alla har identitet, känslor och åsikter kopplade till vad de heter. Och vad andra heter. Jag frågar ofta mina vänner, dels om sina övriga förnamn, och dels vad de skulle ha hetat om de blivit av det motsatta könet. Bäggedera är roligt, för att det ofta kommer med lite förklaringar och historier. Och för att det faktiskt verkar ligga en del identitet och kulturell bakgrund med i det hela. Sådant är kul att höra folk reflektera över.
Så du som läser det här, vad heter du? Varför gör du det?

Själv är jag folkbokförd som Annelie Helena. Trots att mina syskon (Erik Leonard och Ellica Christina) lyckades få sina tilltalsnamn understrukna och registrerade i folkbokföringen, så fick jag det inte. Så jag heter Annelie Helena, rätt upp och ned. Jag hajar till lite när jag ser den namnformen på mitt pass eller…

Böcker jag gillade när jag var ung och gay

Förra veckan när jag hade väldigt mycket PMS och livet var allmänt misär sträckläste jag Sofia Nordins "Det händer nu", varefter jag var tvungen att göra en statusuppdatering på Facebook där jag förklarade att jag ömsom gråtit, ömsom lyckorusat genom boken och önskade att den kommit redan när jag var femton. Så bra är alltså "Det händer nu". Hur som helst, tyckte Mattlo att jag skulle skriva ett blogginlägg med några fler boktips.

Det här inlägget var svårt att börja skriva. Dels för att jag ärligt talat inte har hängt med i utgivningen av ungdomsböcker på ett par år, och dels för att jag inte riktigt minns varenda roman jag plöjt i mitt liv. Det är trots allt ganska många. Är man tonåring och vill hitta böcker om homosexuella ungdomar är bibliotekskatalogen ärligt talat det hetaste tipset. Men jag får väl ta och tipsa om några som jag tycker om.

Sofia Nordin, Det händer nu
Bland det bästa i den här genren jag läst. Populär tjej i nian blir kär i sin bästis, det är rä…

v6 - Ett acceptabelt hångelsoundtrack

Plötsligt är jag lite tacksam över vecka 6, som ser till att jag uppdaterar den här bloggen åtminstone någon gång i veckan. Jag har mycket grejer jag vill skriva men aldrig riktigt orkar sätta mig och formulera ordentliga inlägg om. Men veckans tema är i alla fall sex och musik. Så här får ni jakten på det perfekta hångelsoundtracket, komplett med Spotifylänkar!

Det känns ju som den största filmklichén någonsin, egentligen. Att hångla till något slags sexig musik (vad det nu är), tända ljus och långsamt klä av varandra. Frågan är väl då vad som är sexig musik, och hur man lyckas få det där att bli romantiskt eller sexigt, inte ostigt, kliché och snudd på pinsamt.

Allt som är långsamt och souligt med en stönande sångare går bort för min del. Alla sånger vars text jag kan haja till och störa mig på medan man hånglar för fullt. Jag har aldrig varit typen som tänder levande ljus, strör rosenblad på sovrumsgolvet och vill att min partner ska dansa sexigt. Och alla sånger som explicit handlar…

Om kärlekar på låtsas

En klok vän till mig påstod att förälskelser och relationer ofta är bättre i fiktionen än i verkligheten. Det fastnade, och har gnagit lite i mig sedan dess. Mest kanske för att det finns så många aspekter på förälskelser och att bara vara fiktion, eller åtminstone göra sig bäst som sådan, som jag vill lyfta fram, analysera eller bara lägga märke till.

"I've been in this relation for two years longer than you have!" säger Leonard till Penny i Big Bang Theory. Den scenen får mig att rysa lite och känna igen mig. Jag har i flera år haft för vana att skriva brev till vänner, kärlekar, människor jag känner mycket för. Jag postar aldrig de här breven, däremot. Ofta förblir de viktigaste, vackraste eller mest privata angelägenheterna jag vill dela med personen någonting mellan mig och mina papper, enbart. Vissa människor har jag nästan utvecklat låtsaskompisrelationer till. De som får vara mina berättardu när jag vill förklara tankar eller känslor jag har.

En massa "du"…

v6 - Offentlighetsminnen

Veckans tema på Vecka 6 är alltså "Offentligt"

2005. Röda linjen, Stockholms tunnelbana. Jag och A börjar hångla på vägen till centralen. Inte för att vi är kära eller söta eller någonting, vi tycker mest att det är roligt att hångla. Vi är femton och har ingenting emot att synas och höras i vanliga fall heller. Snubben mitt emot tittar nyfiket. När vi säger hejdå för att jag ska kliva av på Centralen säger han plötsligt "är ni sådana där flator?". Jag svarar inte, reser mig och går till dörrarna. Han följer efter. "Är ni sådana där flator?"

2009. Amsterdam, Nederländerna. Jag och J är på väg genom stan när en främmande man börjar prata med oss och frågar vart vi ska. Vi uppger en viss marknad och han erbjuder sig att guida oss dit. Vi påpekar att vi redan hittar, men han ihärdar och börjar gå med oss, är allmänt slemmig och flörtig. J tycker att han är obehaglig och tar min hand. Han ser intresserad ut:
"Are you lesbians?"
"Eh... yes! Very les…

Röck döts och strul med diakritiska tecken

Bild
Dagens lingvistikföreläsning rörde lite snabbt vid konceptet metal umlauts, på svenska även Heavy Metal-prickar. Alltså det här med att hårdrocksband gillar att sätta trema (¨) över alla vokaler för att det ser nordiskt, hårt och ballt ut. Typ som Mötley Crüe eller Motörhead. Jag som svensktalande har otroligt svårt att gå med på att bandnamnen likväl uttalas som Motley Crue och Motorhead.

Jag vet inte om det bara är en skröna, men jag tycker att historien om rockbandet Troja, som också ville testa det här med umlaut-o, och slutligen sätta denna bandlogotyp på t-shirts är så söt. Vem vill inte ha en superhård band-tshirt med texten Tröja?

Jag tycker att diakritiska tecken är jätteroliga, just för att man så spontant tolkar dem efter vilken funktion de har i ens eget språk, men så många verkar så totalt oförstående inför dem på främmande språk. Som när jag läste franska i högstadiet och den ständiga frågan var "måste vi lära oss alla bluppar på orden också?". Och sure, crème fr…

Det här med tillmötesgående

I maj skrev jag att jag tänkte testa att äta helt veganskt över sommaren och sedan utvärdera. I början hade det lite prägeln av att "jag gör det här på låtsas" eller "får jag vara ideologisk på det här sättet?". Sedan spenderade jag sommaren i Dalarna där jag lagade god mat åt stundom inspirerade, stundom skeptiska familjemedlemmar, och i augusti åkte jag till Helsingfors och pluggade i tre veckor. Frikopplad från veganvänner i Stockholm och ständigt utsatt för nyfikna frågor om vad jag äter, varför jag äter det, vad jag tycker om X och Y som har med att äta djur att göra, växte jag rätt bra in i att göra kostexperimentet till en identitetsgrej. Jag var helt enkelt tvungen att hela tiden förklara mina val på egen hand. Och för att kunna förklara varför jag gör på ett visst sätt för någon annan, så att denna kan tycka att det hänger ihop och är vettigt, måste jag tycka att det hänger ihop och är vettigt själv.

Det var utvärderingen. Det är oktober. Jag är fortfarande…

v6 - Smärta, kinkyness?

Jag försöker hålla jämna steg med vecka 6, men tycker att det är lite många ämnen som är svåra att angripa ur någon bra vinkel. Ställningar som var förra veckans tema har liksom alltid varit ett typiskt sådant ämne som jag inte bryr mig särskilt mycket om. Jag tycker illa om distraktionsmoment av alla de slag när jag har sex, och att hålla på och tänka på var alla armar och ben tar vägen är ett typiskt sådant jag helst inte ägnar så mycket eftertanke åt. Sålänge det funkar och man inte känner sig löjlig liksom...

Veckans, smärta, känns däremot som jag skulle vilja bidra till. Mest för att det anknyter till vad jag skrev för ett par veckor sedan om att lära sig sex. Hela grejen med att människor använder ordet porrskada om precis vad som helst de själva inte gillar i sängen, så om man inte är van vid att prata väldigt grafiskt om sex med sina vänner blir det liksom rätt svårt att avgöra vilka saker som är standard och okej att föreslå, och vilka som kan tolkas som porriga, kinky eller i…

V6 - Bara, vara, vara vänner...

Jag trodde inte att jag skulle skriva så mycket själv åt Vecka 6, men veckans tema är ett som jag verkligen kan. Det handlar om att vara vänner.

Jag vill låta det här inlägget kretsa runt kompisfacket. Inte för att jag någonsin förstått mig på det, utan snarare för att jag aldrig gjort det. Jag började fundera i termer runt relationsanarki när jag var 16 ungefär. Inte för att jag någonsin hört begreppet, men för att jag ärligt talat inte förstod skillnaden på vänner och förälskelser. Jag tror fortfarande inte att jag förstår den helt. Jag förstår skillnaden på vänner och folk som inte är mina vänner. Och skillnaden på folk jag är attraherad av och inte attraherad av. Förälskad i, och inte förälskad i. Men inte nödvändigtvis något samband mellan vilka jag räknar som vänner, och allt det där andra.

Hela konceptet med att ha ett kompisfack känns som att det förr eller senare kommer att leda till ångest och panik, eftersom människor överlag tycker om att flytta sig från det fack där man för…

Tillgänglighet i praktiken

Idag blir det ytterligare ett inlägg på temat tillgänglighet, och hur man i praktiken gör inom en organisation för att den ska vara öppen och tillgänglig för alla. Två begrepp jag tycker är centrala i det här fallet är normalitet och likvärdighet. Jag ska förklara hur jag menar.

När man pratar om tillgänglighet och öppenhet i teorin, blir normalitetsbegreppet väldigt ofta centralt. Tillgänglighet är när så många människor som möjligt lyckas känna att de är helt normala. Är man normal kan man bli betraktad som en individ, utan att begränsas av till exempel sitt kön, funktionshinder, etnicitet eller sexuella läggning. Är man inne i normen, känner sig helt normal, märker man sällan av att normen ens finns. Fungerar rullstolsrampen, specialkosten eller jämställdheten så bra att man kan tänka bort vilket särdrag man nu har, vara helt normal och koncentrera sig på frågan man är på plats för, då är det tillgängligt. Sådant skrev jag om efter Prolog.

En annan viktig del i att vara öppen och til…

Skjortäventyr

Bild
För ett par år sedan önskade jag mig herrskjortor i present av min pappa. Min pappa brukade vara grymt bra på att köpa kläder jag tyckte om till mig när jag var liten, det ska han ha cred för, men just när det kom till herrskjortorna missförstod vi varandra lite. Så jag har ett par rutiga flanellskjortor som är för stora för att använda som kläder. Jättesköna som sovtröja eller morgonrock men ingenting jag går till skolan i.

Hursomhelst tycker jag att det är rätt snyggt med sådana här skjortor, och känner ibland för att väga upp volangklänningarna i min garderob med någonting lite mera standard lajvarkille. Så jag har vid ett par tillfällen senare försökt skaffa mig sådana här skjortor som är lite mera lagom storlek. Jag har en mörkrosa från H&Ms herravdelning som jag tycker om. Min vän Gustav har en likadan, och givetvis sitter den mycket bättre på honom än på mig.

Jag började leta skjorta på Beyond Retro, där det mesta var småtråkigt, dyrt och i viss mån även felmärkt (en skjorta …

Femininiteter

Förra veckan läste jag lite för mycket genusböcker på en gång, vilket i kombination med en vanlig svängning av dåligt självförtroende ledde till att jag var rätt arg och genuskrisade lite. Lärarkursen jag läser just nu har Fanny Ambjörnssons fantastiska I en klass för sig på litteraturlistan. Där följer hon två klasser med gymnasietjejer och tecknar hur de gör genus, sexualitet och klass. Överlag jättespännande bok. Jag tror att jag hypar den lite.

Jag är kvinna, nöjd så, väldigt tydligt, inte ifrågasatt. Men jag skolades aldrig in i någon av femininiteterna som de här gymnasietjejerna iscensätter. Bara en sådan där grej som att man anser det vara av högsta vikt att killar inte rakar bort sitt kroppshår (för det är bögigt, tydligen) och att tjejer gör det (för annars är det äckligt, tydligen). Eller att man har högre status om man har pojkvän än om man är singel, eftersom det är viktigt att positionera sig själv som heterosexuell kvinna. Och jag har försökt klä ut mig i min systers klä…

V6 - Om att lära sig sex

Bild
Dagens Vecka 6-utmaning har temat "Att lära sig sex". Spontant kommer kanske tanken upp ifall man verkligen behöver lära sig sex, trots allt är det en naturlig drift. Å andra sidan är det väl med sex som med konversation. Att kommunicera är en naturlig drift, men att lära sig språk, och vad och hur saker passar sig att säga är ett samspel med andra som man måste lära sig.

Jag minns inte när jag hörde talas om sex första gången. Förmodligen var det väldigt tidigt. Det där mytomspunna knulla var någonting man inte relaterade till sig själv, men såklart var nyfiken på. Jag kommer ihåg sexualundervisningen i sexan där man nog egentligen mått bäst av att få veta lite saker om puberteten, förälskelser och mens. Och jag är tacksam att jag aldrig fick det filmkliché pinsamma "blommor och bin"-snacket med mina föräldrar. Underligt nog pratar jag fortfarande aldrig om sex med familjen.

Som jag skrivit om förut var jag övertygad om att jag var lesbisk tills jag var ungefär 17…

Varför har man delat ledarskap?

Det verkar som att Vänsterpartiet överväger att införa en lösning med delat ledarskap, som Miljöpartiet redan har sedan rätt många år. Spontant känner jag mig varken för eller emot, men det jag känner att jag inte riktigt förstår är varför man ska ha två partiledare istället för en, och särskilt om det är viktigt att partiledarna är en man och en kvinna.

Det kanske är skönt att alltid ha två, så slipper man de ständiga diskussionerna som Socialdemokraterna råkar ut för. "Är det inte dags för en kvinnlig partiledare snart?", och följande "Det är så orättvist!". Å andra sidan upplever jag inte Vänsterpartiet som ett parti där sådana diskussioner flödar i någon större utsträckning. Under största delen av 90-talet leddes det av Gudrun Schyman, vars ledarskap fortfarande pratas om som någonting väldigt bra för partiet. Därefter Ulla Hoffmann en period innan Lars Ohly. De aktuella kandidaterna för att efterträda honom nu verkar ha en rätt jämn könsfördelning.

Det kanske …

Det queera i att raka benen

De senaste dagarnas funderingar började när jag läste Fanny Ambjörnssons bok "I en klass för sig", om hur två grupper gymnasietjejer konstruerar klass, femininitet och sexualitet. Vansinnigt spännande bok, för övrigt.

Men hur som helst, en sak Ambjörnsson visar på, är hur det verkar som att en av de absolut viktigaste avskiljarna mellan manligt och kvinnligt, är förekomsten av kroppshår. Killar ska inte raka bort sitt, tjejer ska inte ha något. Utom givetvis på huvudet, då.

Det där är en sak som jag ibland reflekterat över. Att de flesta tjejer inte ens pratar om sin kroppsbehåring, det är så självklart att man är rakad under armarna och på benen. Det verkar också höra till den sortens ämnen som man tjejer emellan inte pratar om offentligt. Jag kommer ihåg för något år sedan när jag försökte få reda på om det vanligaste är att ha könshår, eller att inte ha könshår. Det lättaste sättet att få reda på hur andra tjejer gör, var ärligt talat att fråga en killkompis, som då förkl…

Bloggutmaning jag åtminstone vill följa

För ett par år sedan skrev jag väldigt mycket om sex. Det blir mindre och mindre. Vilket förmodligen har med förekomsten av monogamt eller obefintligt sexliv för min del att göra, och att det känns dumt att skriva om sex så att någon kan hängas ut eller identifieras.

Däremot tycker jag väldigt mycket om att läsa bloggare som skriver om sex. Så fort det är någorlunda teoretiskt, intressant och handlar om roligare saker än bästa ställningen, så läser jag det gärna. Alltså tänker jag hålla ett öga på bloggutmaningen Vecka 6.

Den går alltså ut på att Tanja Suhinina varje vecka kommer på ett sexrelaterat tema, som olika bloggare sedan skriver ett inlägg på. Veckans är sova ihop. Jag är lite sugen, så jag får se om jag skriver någonting. Oavsett vad läser jag intresserad!

Steampunk och barnsjukdomar

Bild
I en arla urtid fanns landet Lajvien, där det satt tio utbygdsjägare i svart mantel på varje värdshus och var för balla för att prata med varandra. Man kunde rädda världen från att gå under, få sina föräldrar slaktade av orcher, vinna hela kungariket och halva prinsessan på en kafferast, och silvertejpskorvarna var stora och heta. Lyckligtvis har lajvgenren medeltids-fantasy kommit ifrån de flesta av sina barnsjukdomar idag, och de flesta som arrangerar eller åker på lajv i genren kan fokusera på roller, intriger och specifika settings istället för på fantasyklichéer. Det är en typiskt sådan grej som jag gillar med fantasylajv.

Just hemkommen från mitt fjärde steampunklajv har jag insett att steampunk vore en jävligt häftig lajvgenre, om det inte var för att den har så vansinnigt många barnsjukdomar som man inte kommer ifrån. Inte riktigt än, åtminstone.

På steampunklajv är folk lite för balla för att våga prata med varandra. Lite väl ofta sitter det alltså stora klungor av folk i otr…

Om du älskar

Ytterligare en dikt som jag skrev i Helsingfors, förmodligen efter att min datorsladd avlidit och jag plötsligt fick väldigt mycket tid på kvällarna. Nu har jag äntligen skrivit rent.

Om du älskar
vill jag ta dig i famnen
vyssja dig hårt och säga
"glöm inte bort din mamma"

Om du älskar
så ta i allt vad du orkar
och viska det i hans öra.

Om du älskar
så svälj henne långsamt
hon är gjord av smör
men där kan finnas glasbitar.

Om du älskar
var inte rädd för de salta tårarna
kyssarna.

Om du älskar
bli inte för lycklig
för lyckan är solgrön och stillastående
som en pott där insekter plaskar.

Om du älskar
ät aldrig hennes ögon
du behöver någon som kan se klart.

Om du älskar
låt det storma omkring dig.
Och andas åtrå känn och skrik
från toppen av ett andetag, och vet att du lever.

Helsingforsdagbok: Avrest

Bild
Det blev ett litet uppehåll i Helsingforsdagboken, i och med att min elsladd bestämde sig för att börja spruta glöd och smälta sig själv. Jag kände att språkförbistringen och problemet med att hitta i Helsingfors var för stora för att inte ge mig ut på jakt efter en ny sladd i Finland, utan väntar tills jag är åter på svensk mark. Alltså är jag datorlös.

Igår rådde episkt flyttkaos på Anders Korps väg. Städade ur rummet, hade givetvis mer saker än när jag kom (jag köper för mycket kläder, lyckligtvis på Myrorna), slängde en massa papper och drog till Vasa. Efter en tågförsening fastnade vi i metropolen Seinäjoki och blev ett par timmar sena, men allt är fint!

I Vasa har vi checkat in på fint hotell, hoppat i sängarna (som känns som hoppborgar jämfört med plankorna vi sov på i Forsby) och gått på svenskspråkig studentpub. Billig öl och svensk schlager. Jag börjar bli mästare på idiotkonversationer med finlandssvenskar i barer, som i regel inte förstår mina skämt eller säger totalt själ…

Dagens ord

Dagens ord är en finlandism som gett oss huvudbry sedan vi kom till Helsingfors, och som jag äntligen lyckats klura ut.
Skvär.

Det började med att vi åkte förbi busshållplatsen Joukolaskvären, som ligger på vägen mellan stan och Forsby. Vad en skvär är visste ingen av oss, men roligt lät det i alla fall. Därefter har vi sett fler skvärer, som Fölskvären. Och börjat undra mer och mer vad en skvär egentligen är.

Joukolaskvären heter på finska Joukolan puisto. När jag slog upp puisto visade det sig betyda park. En första ledtråd. En andra ledtråd fick vi när vår norska klasskamrat Sunniva insåg ljudlikheten mellan skvär och square. Fyrkant, alltså.

Nu har jag slagit upp ordet i SAOB och Finlandssvensk ordbok och fått ett tillfredsställande svar:

skvär
öppen plats, liten stadspark
Riddarhusskvären

Jag tycker att det är ganska roligt med just finlandismer som har engelskt ursprung.

Helsingforsdagbok: Shopping och besök hemifrån

Nu är min undervisning slut. Sista föreläsningen i förrgår, följt av en poesikväll och igår var vi på besök på Forskningscentralen för de inhemska språken. Nu är jag ledig i ett par dagar och sedan ska vi skriva tentamen. Som ofta inför tentamina är jag kolugn och ganska förväntansfull. Det känns bra!

Jag har bekantat mig med de finlandssvenska modernisterna och tycker att de känns som en samling riktigt intressanta prickar. Södergran, Diktonius och Parland föll mig i smaken men Gunnar Björling känner jag en viss aversion inför. Min senaste hypotes är att han helt enkelt känns lite för pretentiös. Men man kan inte gilla allt och det är ganska skönt att man inte gör det. I torsdags kväll hade vi poesikväll på Nordica. Ost, vin, och poeten Peter Mickwitz som var där och läste för oss. Tyvärr inte riktigt min kopp te det heller, men någon form av samtal kring poesi fick vi i alla fall fram.

Igår var jag på Akademiska Bokhandeln och blev förälskad. Den är helt enkelt stor, underbar och…

Den inte självklara rätten att vara normal

Det här är en ständigt aktuell fråga. Nu tar jag den en gång till, och den här gången är jag faktiskt ganska irriterad.

Det är ett jävla privilegium att känna sig helt normal, som en självklart välkommen del av ett samhälle. Det är någonting jävligt bra att få känna sig helt normal, och jag ska inte säga att det är få förunnat, eftersom en av poängerna med hela normalitetsbegreppet är att det täcker in majoriteten av en grupp, som får bli normen.

Det är ett jävligt bra samhälle, där så många av människorna som möjligt känner sig normala, inkluderade, välkomna och som folk är mest. Gör de det, betyder det att man har ett samhälle som är öppet och respektfullt gentemot människors olikheter. Det är ett bra samhälle.

Det är ett jävla oskick, när man själv känner sig välkommen, att försöka tala om för andra grupper att de inte är välkomna, och särskilt när man använder argumentet "ni är inte i majoritet". Det är ett jävla oskick, att försöka få det till att majoriteten är detsamm…

Andas på andra sidan

Ytterligare modernistisk poesi från studentkorridoren i det märkliga landet i öst. Jag överanvänder kanske min mobiltelefon.

Dagens fe:
en digital vän.
Din närvaro alltjämt när jag tänker den. Du svävar.
saktamjukt. hos mig.
och jag känner dig, varsamt
som värmeenergi.
Förälskelse =
Hur hjärtat vibrerar i fas med telefonen.
Jag är på stand-by
på helspänn.
andas i mitt öra, sakna mig visa
ett livstecken! - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Klick! som skulle du skrika. hjärtat
bultar yrvaket
ser mig omkring du talar
i mjukblåljuset. displayen. jag
famlar
handen genom håret
"hur ser jag ut?" jag läser
leende smeker plasten och
kanske vi andas
samtidigt
världar ifrån varandra.
- - - - - - - - -

Helsingforsdagbok: Det anstår mig icke att göra mig mindre än vad jag är

Idag har vi haft ett enormt veganskt pannkaksknytis i studentkorridoren och druckit finsk öl i bastun. Nu är jag blöt, kall och känner mig lite ensam, emedan alla mina stockholmska vänner sitter i en vallgrav på en ö i Östersjön och tittar på halvnakna män som leker med eldklot.

Idag har jag konfronterats med Gunnar Björlings universella dada-individualism. Visst för att det låter ganska roligt att slänga ihop stora mängder onomatopoestiska ljud på ett papper och kalla det konst, men jag blir otroligt provocerad. Det erkänner jag utan omsvep. Jag blir otroligt provocerad av människor som gör kaos med konsten för kaosets skull, och att jag ska lägga intellektuell energi på att försöka analysera detta kaos. Dada känns som den modernistiska poesins svar på trollning. Eller som Jokern i Batman.

Och därför tänker jag parafrasera Södergran och påstå att jag har insett mina dimensioner, och att det icke anstår mig att göra mig mindre än vad jag är. Jag tänker inte slösa intellektuell energi …

Helsingforsdagbok: Sverige kallar

Den här veckan har vi fem timmars föreläsning om dagen och man är ganska mosig i huvudet när man kommer hem. Det är lite oundvikligt. Ikväll ska vi på en mysig pub med 70-talsinredning och billigt rödvin i Berghäll, men först vilar jag upp mig lite efter skolan.

Idag har Sverige kallat. Man tror att man är lite isolerad från hemlandet när man sitter i Forsby och ens mesta kontakt med Sverige är över Facebook. Som den här veckan kommer vara lite dödare än vanligt, eftersom alla mina vänner är på Rosornas ö, härjar och lever fan. Jag är lite avundsjuk, men det känns fortfarande bra att vara i Finland istället.

Idag har ändå Sverige gjort sig påmint. Dels har jag fått hjälp att skriva ut ansökan om studiemedel, eftersom jag inte har någon e-legitimation och då är det enda sättet att få in ansökningarna att skriva ut, skriva under dem och skicka via post. Så jag måste hitta någon form av improviserat kuvert och ett tjusigt utrikesfrimärke.

Och dels har jag fått antagningsbesked 2 från Hög…

Helsingforsdagbok: Litterär modernism

Det är måndag kväll, jag har just tagit en dusch och är lite för trött för att uträtta någonting men samtidigt lite socialt understimulerad. Så jag lurkar Facebook och skriver dagbok.

En vecka efter ankomsten har jag börjat bli redigt språkförvirrad. Inte så att jag pratar finlandssvenska nu, som farhågan var: vi umgås för lite med finlandssvenskar. Däremot har jag börjat tänka på en märklig finländsktonad svorska. Jag skyller på umgänget med mina allmänt skandinaviska klasskamrater, jag har kursare som pratar danska och norska.

Idag har vi ägnat fem timmar åt att läsa högt och diskutera Edith Södergran. Dikten Fragment från "Septemberlyran" framkallade starka bilder och vackra färger i huvudet på mig. I övrigt var föreläsningen något ostrukturerad men jag var väldigt glad över Ateneum-besöket i förra veckan, för att ha konstriktningar att hänga upp poesin på. Dagens Södergran kändes mycket expressionistisk. Jag har överlag insett att jag tycker väldigt mycket om modernism, …

Vakna av regnet

Jag testar modernistisk poesi. Det gör jag aldrig annars, men efter sex timmars föreläsning om den finlandssvenska modernismen är mitt huvud alldeles fullt. Inatt vaknade jag av regnet mot rutan och himlen var alldeles röd. Såhär blev det.

ett tryck
tunga våtvarm
slukar i gråmulen dager
stadens mjuka andetag
över kullerstensgatorna.
vi är blodet
som forsar i dess ådror

sluta läpparna
runt dina sammetsmjuka
smaka dina ord
din tunga
när man vaknar i helsingforsnatten
och himlen är röd
regngråten utanför
skriker ”släpp in mig”.

lägg dina andetag tätt mot mitt öra
känn blodet glittra i mina ådror
tyngden av ditt huvud
mot mitt bröst,
snö i dina ögonfransar.
regnet vilar lätt på gatorna
staden vaknar inte ännu.

Helsingforsdagbok: Ett veckoslut

Bild
Det verkar som att finlandssvenskan gör skillnad på veckoslut (lördag-söndag) och helger (helgdagar) på ett sätt som sverigesvenskan inte gör. I alla fall så tycker jag om terminologin, så det här har varit mitt första veckoslut i Finland.

Man blir lite desorienterad när man inte har någon skola att gå till, har jag märkt. Men det blir till att hitta trevliga saker att göra ändå. Lördagen hade vi tänkt åka ut till Arabia, men det regnade och var mulet hela dagen, så på det viset blev det inte. Istället, för att ha gjort någonting, bestämde jag mig för att åka in till Kampens köpcentrum (som är en hyfsat enorm inomhusgalleria) och gå i butiker. Att gå i butiker i Helsingfors är inte särskilt roligt, det mesta är antingen kedjor som finns hemma också (Lindex, Gina Tricot, Indiska) eller dyr finsk design (Marimekko, Iitala) där man vill ha allt men inte har råd att köpa någonting.

Jag köpte ett par vykort som hamnade på väggen i mitt studentrum och åkte hem, där jag delade en tvättstuga me…

Helsingforsdagbok: Gator som känns som hemma

Bild
Idag när vi slutade skolan gick jag på Ateneum med en kursare. Finlands nationalgalleri kändes lite som en blandning av Moderna Museet och Nationalmuseum och jag som tycker om modern konst fick ut rätt mycket av samlingarna. Inklusive de ganska icke-moderna, förmodligen naturalistiska konstnärerna från slutet av 1800-talet som målar gatuliv så objektivt och naturligt de kan. Rätt häftiga bilder. Ateneum var mindre än jag förväntade mig för inträdet och vi hann igenom det utan problem på en timma. Men värt ett besök!

Den tillfälliga utställningen just nu om Lappland i den finländska konsten blev jag däremot ganska förvånad och lite störd över. Den kändes exotiserande och oproblematiserande på ett sätt som inte skulle vara politiskt korrekt att sätta upp i Sverige. Det framgick inte om några av konstnärerna faktiskt var samer, men jag såg inga samiska namn bland konstnärerna. Däremot såg jag många porträtt av människor i folkdräkter.

Dessutom har jag läst Edith Södergrans tonårsdikter ida…

Helsingforsdagbok: En del av sitt hemland.

Idag har vi pratat om tvåspråkiga myndigheter, om hur den finländska språklagen ser ut i teorin och hur det oftast fungerar i praktiken. Vi har tittat på ministeriers webbsidor som innehållit mångdubbelt mer information på finska än på svenska och på kommersiella aktörer som antingen är enspråkigt finska eller tvåspråkiga på finska-engelska. Och så har vi pratat om hur otroligt dyrt det är med en tvåspråkig stat, att det alltid finns översättarjobb i Finland, och rätten att kunna prata med vården eller socialförsäkringsbyrån på sitt eget modersmål.

Och många reagerar, lite förvånande men egentligen inte, med att undra varför finlandssvenskarna bara inte lär sig finska. Det är ju så dyrt med svenskan och de är ju så få och det finns väl ändå ingen annan minoritet i Europa som har så bra villkor som finlandssvenskarna? Sverigefinnarna är betydligt fler, och har inte samma rättigheter. Vilket ju som vi vet vid det här laget har med politisk historia att göra. Svenskarna i Finland har gått…

Dagens ord

Dagens ord, precis före sängdags här i Forsby, blir en lingvistisk term. Inte det förväntade smilis (finlandssvenska för smiley) som jag gått runt och fnittrat lite över hela dagen, utan ett språkdrag som mynnade ut i lite diskussion framåt kvällen.
Dagens ord är hyperkorrektion.

Det låter krångligt, det blir svårt att förklara det, men det är ganska charmigt när man kommer på bra exempel. Jag upptäcker ibland att jag hyperkorrigerar och tycker att det är lite roligt. Hyperkorrektion går alltså ut på att man, mån om att vara tydlig, lägger in språkljud i ord som inte ska vara där egentligen. Jag tar ett par exempel ur mitt eget språk och närmiljö.

Jag uttalar spontant snurrdurr, istället för mer skriftspråksnära -dörr. Någon gång i ett försök att släta över min stockholmsdialekt har jag självklart kallat det snörrdörr istället.

I min förort heter det oftast åtminstonde och på sistonde, fast det inte ska vara några d i ändelsen där egentligen. Det här har jag fortfarande ofta svårt för…

En lekplats per land - Finland

Bild
Igår hade min klass som sagt picknick på Sveaborg och passade på att klara lekplatsutmaningen även för Finland. Såhär såg det ut. Foto: Maria Tiala-Prestjan

Spännande och skojigt med Nordkurs!

Helsingforsdagbok: Om att landa och lite sådant

Bild
Första dygnet i Helsingfors var som sagt lite skrämmande. Jag gömde mig på studentrummet och kände mig melankolisk och resan ned till stan kändes inte alls bra. Förmodligen handlade det lite om att man måste landa i en stad innan man upptäcker den. Och lite om att jag försökte utforska centrum, som känns lite som centrala Stockholm fast ännu större. Jag känner mig inte så hemma på Sveavägen heller.

Den jobbiga centrumturen blev dock värd det morgonen efter när jag och resten av min klass (vi är nio stycken) hoppade på bussen hemma i Forsby, aktiverade våra nya busskort och åkte in till skolan. Plötsligt kände jag att jag åkt den bussen förr och att det var som rutin. Jag kände igen hållplatsnamn och har börjat lära mig vägen till skolan, och plötsligt är det min bussresa.

Föreläsningarna är grymt intressanta. Jag har insett att jag har mer förkunskaper än jag tror och intresse nog för att hänga med på resten. Det känns lite som att vi bara nosar på ytan och jag vill veta mer, men samtid…

Helsingforsdagbok: Nationell identitet och språklig

Första dygnet kände jag mig tämligen desorienterad i Helsingfors, spårvagnarna körde fort och staden var bullrig och främmande. Nu, inne på tredje dygnet, har jag börjat landa ordentligt. Det är väldigt skönt.

Igår hade vi första föreläsningen för terminen. Vi pratade om finlandssvenskt identitetsbyggande, finskt dito och språkpolitisk historia. Det mesta som slog mig var hur nationalistiskt färgade finländska historiska begrepp fortfarande är. Man pratar om korstågstiden (när Finland erövrades av Sverige, trots att varken Sverige eller Finland existerade vid tidpunkten), det nationella uppvaknandet i början av 1800-talet och guldåldern under den värsta fennomanska nationalistiska andan, när alla skulle läsa Kalevala och vara stolta finnar. Det anses fortfarande lite ofinländskt att inte läsa Kalevala och det förekommer att finlandssvenskar får skarp kritik för att inte vara tillräckligt finlänska, eftersom de har svenska som modersmål.

Som svensk har jag svårt att prata om nationell id…

Helsingforsdagbok: Första dygnet

De närmaste tre veckorna kommer jag nog att använda bloggen rätt mycket som resedagbok. För att faktiskt dokumentera vad jag egentligen håller på med här i Helsingfors, och för att bearbeta lite intryck. För ganska precis ett dygn sedan tog jag färjan från Stockholm och påbörjade den hyfsat långa resan över Östersjön.

Jag köpte sängplats i en delad hytt, som visade sig ligga under bildäck, långt ned under vattenytan. Mina farhågor var att få dela hytt med ett par medelålders ryskor, men mina medpassagerare visade sig vara två trevliga finskor i ungefär min ålder, som släpade med mig på karaoke och skrev upp långa listor med tips på vegetariska caféer, second hand-butiker och barer i min anteckningsbok. Hela resan använde jag alltså mest tafflig bruten engelska, och har inte riktigt hämtat mig språkligt än.

På båten insåg jag den enda viktiga grejen jag glömt också. Min kamera. Alltså blir det inga bilder i den här Helsingforsdagboken. Och min baddräkt, men det är underordnat.

Nåväl, vi b…

Innehållsförteckning

Häromnatten frågade jag på McDonalds om de har några veganska sötsaker, och bad att få titta på innehållsförteckningen till chokladdonuts och äppelpaj. Det fick jag inte, men däremot kunde jag få en lista över vanliga allergener som produkterna innehåller. Om jag inte nöjde mig med det kunde jag få prata med en arbetsledare. När jag bad att få prata med arbetsledaren sa han dock samma sak, att listan över vanliga allergener är det enda de delar ut till gästerna.

Förvirrad över ifall det ens är lagligt att göra så konstaterade jag att McDonalds äppelpaj inte innehåller vare sig laktos, mjölkprotein eller ägg och bestämde mig därför för att göra en chansning. Fast det där låg kvar och skavde lite i bakhuvudet, man måste väl ändå dela med sig av innehållsförteckningar när gästerna ber om det?

Så väl hemma gick jag in på McDonalds hemsida, som har en rätt bra användbar allergiförteckning. Om man nu är allergiker. Kryssrutan "vegetarisk" hade varit rätt bra att ha den också, men me…