måndag 31 januari 2011

30 - Ett par sista ögonblick

Det här är sista inlägget i projekt "en månads inlägg" som dragit ut en del på tiden, men jag har velat vara i rätt sinnesstämning för det. Resten av inläggen hittar du om du klickar på taggen.

Ett par sista ögonblick innan den här utmaningen är slut. Och lite av en utmaning att skilja verklighet från fiktion och försöka komma ihåg hur det verkligen var.

Som den där gången när jag låg under mitt fönster och såg rätt upp i himlen. Röken från värmeverket, ljusslingan som kändes som lyktor från en båt, rökelsen och känslan av att sväva.

Och när jag hade panik över att världen inte fick vara vacker och du tog hand om mig, tröstade mig och jag nästan somnade med örat mot ditt bröst och dina hjärtslag.

Eller den där gången när du fått mig glad och jag hoppade i varenda vattenpöl på vägen hem mitt i natten för att det inte gick att låta bli.

Och när jag stod och kramade dina lockar i händerna för att de inte gick att låta bli och minns det som snöflingor i dina ögonfransar fast det inte snöade, hur innerligt vi höll om varandra och hur bra vi låtsades.

Gången när jag stod och skrattade och lutade mig mot en dörrpost, och frågade dig om ifall jag fick för mig att kyssa dig nu, skulle du gå med på det då?

Många små glimtar, många tillfällen som varit vackra.

Lajvet, livet, eftersnacket

I tidernas begynnelse stavades lajv på svenska fortfarande live. Live som i Live Action Role Play. Tills någon kom på att det kunde bli ganska besvärliga felskrivningar av det, som i "livet avslutas 15.00, följt av eftersnack och ihopackning".

Å andra sidan tycker jag att det känns ganska skönt, att göra felskrivningen livet-lajvet ibland. För att lajv ibland känns så otroligt verkliga. För att man leker med så otroligt mycket känslor på lajv och för att det känns bra att få ta dem på lite allvar. Bara en sådan sak som att fästa sig så hårt vid sin roll som jag faktiskt gör ibland, bara av att leva inuti dem ett kort tag, är mäktigt. Och fascinerande och skrämmande.

Och på samma sätt som det brukar krävas lite bearbetning för att kunna ta farväl av någonting man blir av med i verkliga livet, tror jag att det här med avrollning och vad-hände-sedan är sjukt viktigt på lajv. I höstas var första gången jag blev mördad på ett, min roll avrättades för någon blandning av kultism och högförräderi. Rollen hade varit väldigt mån om att brännas efter sin död, men liket fick aldrig någon avskedsceremoni (eftersom den blodiga kroppen befann sig hemma hos arr och duschade), och det är en sådan där sak som fortfarande gör mig lite ledsen. Att hon inte fick ett anständigt slut, liksom.

Nu i helgen var jag på ett minilajv i Granlandskampanjen och var med om lite samma sak. Lajvet hade ett ganska öppet slut, våra roller kunde ha blivit dödade, tillfångatagna av soldater eller överlevt på något vettigare sätt. Jag skippade eftersnacket till förmån för bilskjuts hem och har varit stressad det senaste dygnet över att inte ha vetat vad som hände med min roll, och stressad över möjligheten att hon skulle ha dött en ovärdig död ute i skogen. Väl hemkommen och ihoppratad med rollens anhöriga känner jag mig nöjd och som att det är avklarat.

Men just den där stressen är lajv när det är som otäckast och verkligast. Just den där stressen över att inte ha fått avsluta det hela ordentligt. Det här med lajv är viktiga saker ibland.

torsdag 27 januari 2011

Alla sätt som funkar är bra sätt, eller?

Nu i veckan har jag läst Tanja Suhinina och hennes inlägg, som började med att NoBoyToy skrev om dåligt sex och män som är kassa i sängen. Problemet var att inte så många andra höll med om att NBTs exempelman faktiskt var kass i sängen, eller att "ligga och gnälla för att man inte får orgasm" är att vara kvinna och bra i sängen.

Jag skrev för länge sen, 2008 närmare bestämt, om att jag inte riktigt tror på det här med att vara dålig i sängen. Att det handlar mer om att vara okompatibel med den man knullar med för tillfället. Är den ena sugen på att ligga och hångla i timmar och bli långsamt avsmekt kläderna, och den andra på snabb tillfredsställelse, är det klart att det blir ett ganska ooptat ligg. Om man har läst någonstans, eller fått höra av sin förra flickvän, att tjejer tycker att det är skönast att bli gnuggade väldigt hårt och fort över klitoris, blir det såklart ganska dåligt om tjejen man har sex med hellre vill bli långsamt smekt. Och jag tror nog fortfarande att de flesta dåliga ligg man haft berott mest på bristande kommunikation parterna emellan, eller bristande erfarenhet för den delen.

Men det jag tycker är klart mest uppseendeväckande är inte att folk gnäller över dåliga ligg, utan att det verkar som att de gör en feministisk poäng av att gnälla över dåliga ligg. I Tanjas kommentarer blir jag anklagad för att vara nedlåtande, mansföraktande och att inte kommunicera, eftersom jag påstod att jag uppskattar andra saker hos en sexpartner än att hen får mig att komma. Jag kanske helt enkelt inte är tillräckligt feministisk som tycker att det inte gör så mycket. Eller så är jag en sån där bitterfitte-feminist som ser ned på män, hur nu den logiken gick ihop.

Läser man NoBoyToy och Susanna55 bland hennes kommentarer verkar det dessutom ganska solklart att det finns ett rätt sätt att ha sex på, och så väldigt många fel sätt. Att inte ge sin kvinna orgasm är helt klart fel sätt. Att stimulera sin egen klitoris under sex är också fel sätt. Att inte behöva stimulera klitoris för att komma är också fel sätt. Det känns lite som när jag läste Den kvinnliga eunucken. Några av mina kursare pratade om den som fantastiskt sexuellt befriande och upplyftande, eftersom den erkände kvinnors förmåga att få orgasm och kvinnors rätt att njuta av sex.

Så länge man gör det på rätt sätt, så klart.(Förresten är det inte nog med att folk nuförtiden har fel sorts sex. När RFSU försökte informera ungdomar om hur man har bra sex genom en tecknad informationsfilm blev det ramaskri och JK-anmäldes. Skrik och panik, vart är den allmänna moralen på väg?)

lördag 22 januari 2011

Estetisk provokation i Flemingsberg

Jag var på Poetry Slam i går kväll. En av poeterna läste upp en dikt om förortsångest illustrerat med Huddinge Centrum, som han liknade vid en Minotaurus labyrint. Och jag som alltid haft ett ganska kluvet förhållande till stället jag är uppväxt på tände till ordentligt, gick hem och skrev värsta hiphopdikten. Ni vet, min förort är bra, snacka inte skit. Flemingsberg i mitt hjärta mannen. Såhär blev det.

Jag bor i det fulaste huset på Södertörn, i tidningen
det stod ”estetisk provokation i Flemingsberg”
Men och om mitt hus är en provokation?
Bara för våra hus har olika färg
På sextiotalet, de tryckte in en miljon
människor i stora fula lägenheter.
Nu det är gamla slitna fastigheter.
Nu man pratar utanförskap och segregation.

Vår förort kanske inte duger åt snubbarna
med bostadsrätt, kostym och caffe latte.
Här sitter alltid samma alkisar på pubarna
det är inte så ballt, alla känner min pappa, så att eh...
det finns kanske inte så mycket nattliv här
ingen vaskar champagne, ingen är miljonär
men ingen blir nekad i dörren för att han är blatte.

Nu jag tänker tiden tillbaka spola
till alla saker jag gillade när jag var liten
till alla förortskids som skulle va så coola
själv jag var aldrig med i VSA-eliten
till alla solrosfrön vi käkade på skolgården
till alla omgångar Nigger vi körde under skolåren
(det hette aldrig King på våran skola)

Och om vi aldrig hade egna rum till våra saker?
I min förort de leker på gården tillsammans i alla väder.
Barn från alla länder, andra färger, nya smaker.
Så och om de var turk-kopior, alla våra märkeskläder?
Och sluta tro att allt vi har här ute är misär och gängbråk,
nedgångna hus, curry, kvinnor i slöja och hemspråk,
fritidsgård, asfalt, kebab och irakier.

Absolut jag har längtat bort härifrån.
Väldigt ofta, ni kan säkert tro det.
Men ändå det är där jag kommer ifrån
Och nu ni säkert undrar vem jag tror att jag e .
Jag, en svennebrud, som läser på det här sättet
Men om jag ska beskriva hemma, då det här är rätt sätt
Och hur jag än gör, jag kommer inte från det.

Visst, från Flempan, jag har ganska många kassa minnen
Men jag flyttade bort, och sen jag kom tillbaka hit.
Jag känner mig hemma här fast alla tror jag är finne
Och det här är mitt hem, så kom inte och snacka skit.
Vad det är jag tycker om, jag har svårt att förklara.
Varför jag tänder till och vill min förort försvara.
Det är nånting som flammar upp, nånting där inne
Och ta det här från mig, det kan faktiskt ingen.

Rymdfärjor och raketer

Den här veckan har jag varit hyfsat upptagen och veckan innan hade jag idétorka. Alltså ganska lite bloggande. Jag har dessutom inte hittat det perfekta ögonblicket att avsluta bloggutmaningen med, så jag väntar på att det ska dyka upp.

Jag har fått jobb! Så nu och i ett par veckor framöver står jag i en monter för Tekniska Museet, i Gallerian, och gör reklam för deras nya rymdutställning. Jag hade verkligen noll koll och ganska lite intresse för rymdfart whatsoever när jag fick jobbet, och min rumskamrat skämtade med mig och sa "nu kommer du att upptäcka att du egentligen har asbergers, och att rymdraketer är ditt riktiga nördämne!"

Såhär en vecka och fyra arbetspass senare börjar jag ana att han hade en poäng. Jag står alltså på jobbet, bland en massa klassiska rymdfoton (och en rätt ball, 13 meter hög, nos till en Saturn V-raket) och växlar mellan att surfa rymdfarkoster på Wikipedia (på lugna stunder), och entusiastiskt berätta om mina upptäckter för förbipasserande (när det kommer sådana). Och jag har Jätteroligt! Nördvarning.

Dessutom har jag jättepepp på att faktiskt gå och se den här utställningen när den är klar och öppen (världspremiär på torsdag).



Här berättar Christer Fuglesang för pressen om utställningen (från i måndags). Jag står och ser förvirrad ut i bakgrunden.

tisdag 18 januari 2011

Sonett från Mont Blanc

Den här hittade jag fragment av i ett anteckningsblock från Frankrike 2007, och skrev klart i ett ryck av internetbrist igår kväll.

Brev no 1.

I juli, vitaberget, käre vän
jag skriver till dig som ett tidsfördriv
här håller jag mig nöjd och positiv
och längtar inte hem så mycket än

Jag skulle kunna vara realist
och säga att vi har det, max okej
för diskplockning har blivit till min grej
och arbetet är slitsamt, tungt och trist.

Jag skulle kunna vara lite flott
och titulera mig som servitris
fast utlänning på detta Vita Berg.

En extrafilt till rummet har jag fått
som kalt och ruggigt är på alla vis.
Jag längtar hem till luft och ljus och färg!

fredag 7 januari 2011

Hej blodcentralen!

Sommaren 2008, när jag anmälde mig som blodgivare, hade jag en fantastiskt obekväm konversation med en tant på blodbussen i Huddinge. När det kom till frågan om ifall jag haft en ny sexpartner inom de senaste tre månaderna tittade jag upp och frågade vad de definierade som sex. Tanten skruvade på sig och ville inte riktigt svara på den frågan. Till sist klämde hon ur sig ett "ja, samlag". Följdfrågan "men om jag har sex med en tjej då?" ville hon inte svara på.

Jag har alltså trott sedan dess att det är oralt, analt och vaginalt samlag som genererar karenstid på tre månader i blodgivningssammanhang. Så den första förvåningen på ämnet kom när jag tittade vad som faktiskt gäller för samkönat, kvinnligt sex.

"Gäller regeln om tre månaders karens vid partnerbyte även vid sex mellan två tjejer?
Svar: Ja, den gäller vid alla byten av sexualpartner." (2009-05-20)


"Gäller tremånaderskarensen för sexuellt umgänge med ny partner även om jag som kvinna ligger med en annan kvinna? Och i så fall, varför?
Svar: Med sexuellt umgänge menas i blodgivningssammanhang att detta sker oralt, vaginalt eller analt. De två senare sätten (vaginalt och analt) förutsätts endast ske mellan man/kvinna respektive man/man, medan oralt sexuellt umgänge även kan ske kvinnor emellan. Så om du med "ligga med en annan kvinna" menar oralt sexuellt umgänge så blir svaret ja, 3 månaders karens vid byte av sexpartner gäller även då." (2010-03-01)


Svar 1 är kortfattat och nöjer sig med "lebbsex är också sex". Svar 2 skriver uttryckligen att det inte räknas som sex att röra vid någon annans könsorgan, i alla fall inte i blodgivningssammanhang. Alltså ungefär det jag trott. Däremot kände jag mig lurad av tanten på blodbussen den där majdagen när jag läste ett svar till på ämnet:

"Vad gäller om man tar på någon annans könsorgan? Räknas detta som sex? Vad gäller oralsex? Räknas det som ny sexpartner och därmed ge tre månaders karens?

Svar: Ja, alla sexuella aktiviteter med en ny partner bör föranleda en karens."
(2010-10-14)

Att blodcentralen generellt verkar tycka att sådana här frågor är lite besvärliga att svara på, är genomgående. Jag tycker att det är ganska gulligt att de känner sig tvungna att förtydliga "ligga med en annan kvinna". Och så är det ganska gulligt att de använder ord som "partnerbyte" som verkligen i sammanhanget visar, att det är hyfsat hetero, hyfsat trogna och hyfsat monogama partners som reglerna är avsedda för. Vi andra är högriskggrupper.

Däremot får jag faktiskt inget vettigt ur den här frågan om handsex som sex. Rent intuitivt, tänker jag att risken för aids är minimal och att det därför borde kvalificeras som inte varandes "riktigt sex". Det är ju trots allt inte oralt, vaginalt eller analt samlag. Eller är det så att petting mellan lesbiska är safe, men inte mellan heteros?

Ärligt talat funderar jag på att gå till blodcentralen och fråga om det här en gång till. Risken finns väl att de blir besvärade och tror att jag trollar. Igen.

torsdag 6 januari 2011

Det sociala nätverket

Jag gillar verkligen Facebook.

Facebook som förenar människor som aldrig skulle hålla kontakten med varandra annars. Facebook som alla känner sådan hatkärlek till. Användarna som aldrig lyckas skilja Facebook från sin användarbas. Ungefär som med Flashback då. Facebook som ofta får agera syndabock när folk vill gnälla över mänsklighetens förfall.
Facebook som stjäl dina personuppgifter och bilder. Facebook som har störst penis på internet.

Facebook där folk lägger upp långa inlägg om hur mycket de hatar just Facebook. Som den här länken som kom upp på min wall idag, där folk tycker att sidan är hatisk och cynisk eftersom ingen tar ett självmordsbrev i statusen på allvar. Alex Schulman skulle inte ringa någon av sina miljoner facebookvänner om han var ledsen. Jag har min mamma på Facebook.

Facebook som blivit en naturlig del av våra relationer. Man är inte ihop på riktigt om det inte står på Facebook. På lågstadiet frågade man chans, idag frågar man om någon vill bli komplicerad med en. Som jag använder för att se vad som händer med mina högstadieklasskamrater, som jag aldrig skulle pratat med annars. Som släktens dödsbud går genom, och som förmedlar vilka av mina släktingar som blivit med barn på sistone.

Facebook som oavsett vad man gör på det blir föremål för gnäll. Socialiserar man genom det har man för lite riktigt liv, eller är diskriminerande mot alla sega människor som fortfarande vägrar skaffa en användare av en eller annan, ofta ganska dålig, anledning. Spelar man spelen så slösar man tid istället. Uppdaterar man för lite är man tråkig och uppdaterar man för mycket har man ingen integritet. Facebook som är ett sådant hatkärleksobjekt att jag önskar att sidan var typ ett kramdjur, som jag kunde ta upp och kela lite med och säga att det blir bättre, du vet att du är finast egentligen.

För det är ganska fint, det är det faktiskt. Annars skulle ni som gnäller mest på sidan förmodligen inte göra det just där.

29 - Saker jag strävar efter

Det här inlägget ingår i projekt "en månads inlägg". Klicka på taggen för att se det i sin helhet.

Det här inlägget är egentligen ganska tråkigt att skriva, i och med att det bara är någon månad sedan jag sammanfattade "saker jag drömmer om" i samma lista. Och det är ju ungefär samma sak.

Det här inlägget är inte särskilt givande, eftersom jag inte är den sortens människa som sätter upp en massa mål för mig. Det ligger inte i min natur att göra 101 saker på 1001 dagar, och känna den där tillfredsställelsen över att äntligen ha tagit examen i juridik, fått 250 000 kr på sparkontot, tatuerat mig och lagt insatsen till min första lägenhet.

Jag är notoriskt sen när det kommer till att välja saker. Valet till högskolan gör jag i regel runt klockan 23 på sista ansökningsdagen, när jag fyller i det där alternativet jag fick för mig för ett par månader sedan och sedan inte har tänkt på sedan dess på en blankett och skickar in. Aldrig några andrahandsval eller garderingar, det får bli som det blir. Ändå kan jag liksom inte planera det i god tid.

Jag ströpluggar inom lärarutbildningen, för att om jag vill kunna ägna resen av mitt liv åt att plåga femtonåringar med satsadverbial och pluskvamperfekt. Jag har min ekonomiska situation klar för mig, för ungefär två år framåt. Jag har min bostadssituation klar för mig för ungefär ett par månader framåt. Och det känns ganska bra just nu, faktiskt.

Jag brukar helt enkelt inte sträva så hårt eller sätta upp så stora mål för mig. Lyckas jag inte uppfylla dem är det förmodligen för att jag saknar motivation till det, och vad är det då för poäng?

måndag 3 januari 2011

28 - Någonting jag saknar


Det här inlägget ingår i projekt "en månads inlägg". Klicka på taggen för resten av dem.

Det här är min mamma, och en fet katt som hette Selma som bodde hemma hos oss i ett par år när jag gick på gymnasiet. Jag vet inte riktigt om jag får räkna Selma som någonting, eftersom hon faktiskt var en katt. Å andra sidan är det min blogg, så jag bestämmer.

Vi fick Selma som av en slump, samma höst som jag började gymnasiet. Hon hade kommit med sin syster till en av min mammas jobbarkompisar, men eftersom Selma var elak och slog sin syster och åt upp hennes mat fick hon lov att flytta. Och familjen hon flyttat till kom på att det var ganska besvärligt att ha katt. Så en onsdag stod det ett ganska desperat meddelande på anslagstavlan i personalrummet, med frågan om någon ville ha en social, kelig, fin katt. På fredagen efter jobbet flyttade hon in hos oss.

Ellica hade släpat hem en massa kompisar, som var grymt fascinerade över att det flyttade in ett levande djur, ett riktigt, hos oss. Det var rörigt som vanligt hemma hos oss och dessutom fullt med ungar. Men inom tio minuter promenerade katten världsvant omkring och hade gjort vår lägenhet till sin. Sen var vi Selmas tanter, mamma, Ellica och jag, i tre år.

Selma var störtcool, fet och social. Fet katt, var väl den vanligaste beskrivningen på henne. Intressen: påskfjädrar, att ligga på tidningar, stickningar, balkongräcket. Gillade inte andra katter eller att bli lyft. Älskade alla, utom möjligtvis min käre far som hon utsåg till sin ärkerival och fräste så fort han var i närheten.

Sedan ramlade hon ut genom ett fönster på fjärde våningen och dog. Hon kröp in under en container så att det inte gick att få ut henne. Vi tog taxi till djursjukhuset mitt i natten och jag kommer ihåg att jag satt med den där döda katten insvept i en filt i knät och pratade lugnande till henne hela resan. Dagen efter var det studentfotografering, och jag hindrade mig själv från att gråta hela dagen, eftersom det skulle förstöra sminket. Vi fick så småningom tillbaka henne i en liten urna, som märktes upp med texten "Selma, lite finare, lite bättre" och begravdes under björken i Svärdsjö.
Det var en bra katt.

söndag 2 januari 2011

2010 enligt Anneli

Eftersom jag i det här inlägget skrev att det var en övning inför den kommande årskrönikan, kanske det är lika bra att göra en sådan. Så, det här gjorde jag förra året:

Inledde året på en kulle i Sundbyberg. Blev full på champagne på tunnelbanan med Johan. Hamnade på en nyårsfest i Hagsätra med fantastiska lajvare. Skaffade en moleskine-kalender som skulle visa sig oumbärlig för att det här inlägget skulle kunna ta form. Fyllde 20 och bjöd hela släkten på linssoppa på mitt vardagsrumsgolv. Började läsa kandidatkursen i svenska på SU. Gick på Skeppis och dansade.

Läste språkvård och älskade det. Var på releasefesten för Granland 2. Misslyckades med att gå på burleskklubb, och drack öl istället. Firade ett år tillsammans med Hell. Skaffade gymkort. Satt i Sverok Stockholms styrelse. Började skriva en kandidatuppsats om pronomenet "hen". Gick på konversationskafé med Franska Föreningen och insåg att jag förstod det mesta.

Köpte nya glasögon. Svarta baskrar och te hemma hos Agnes i Tensta. Köpte spontant en sista minuten-charter till Turkiet och flydde den svenska vintern med Hell. Terve Terve! den vanligast förekommande frasen på gatorna i Alanya. Gick på en väldigt rosa 60-talsfest. Försökte lära mig dansa Lindy Hop med Julius. Lajvade i vitabergsparken och träffade bra människor. Blev utvald ur Sverok Stockholms styrelse. Såg Avatar på bio. Failade på att arrangera ett Elam-lajv när det andra paret i arrgruppen gjorde slut.

Led av bristande självdiciplin och motivation, och sökte upp studenthälsan. Tränade med en vän. Firade påsk. Scannade internet efter könsneutrala pronomen. Flyttade Sverok Stockholm till Kristineberg. Blev bjuden på Hermans av min ömma moder. Provade att vara modell för en dag på The Studio och blev retuscherat rödhårig. Gick i kyrkan. Sydde applikationer på Svarta Katten. Firade Valborg med Fredrik och Rebecka.

Demonstrerade med SAC och åt vegangryta med främmande människor. Blev färdig med kandidatuppsatsen. Satt mest hemma och skrev, och rände iväg och tränade. Drack te i Tensta. Var på en konstutställning i Norrtälje. Jag och Hell gjorde slut och livet hemma blev lite mer spänt. Inredde uteplatsen med växter. Blev bjuden på mat av Sverok. Lärde mig nålbindning. Såg Eurovision song contest.

Demonstrerade. Sverokade. Sommaren och utesäsongen började, hade picknick, snyltade på Stockholm med Mattlo, och drack öl med Sverokare. Fick B på Språk och Kön-tentan. Plågades av en blåsorkester och fick pengar av en stiftelse. Fikade med Rebecka och började leta gemensam lägenhet. Gjorde lite spännande vändningar i kompisrelationer. Kostymutförsäljning på Operan. Hängde med Klyka. Spelade på skuggsidan. Åkte till Helsingfors med min mamma. Provade Airsoft för tjejer. Åkte till Svärdsjö med modern och katterna.

Bjöd kamrat Hjalmar på kaffe på min uteplats och åt choklad med Jojjo. Hell kom hem från Island med en barnbok till mig. Chillade i Herräng med Johan och drack whisky. Det var helt sinnessjukt varmt ute. Pratade lajv med Stellan. Var kattvakt. Allmänt förälskad. Köpte högklackade skor. Badade, drack vin och badade mera. Fick en kinesisk solfjäder. Badade och drack mera vin. Träffade Leo. Såg Prideparaden och gick på fest i mustasch.

Flyttade till Flemingsberg med Rebecka. Hattfest, pizza och kartonger. Gjorde en väggmålning på Sverok Stockholms nya kansli. Medeltidsveckan med fantastiska Eva. Var nykter, träffade nymfer och utforskade the Bro Code. Såg Patriarkus minst fem gånger. Möblerade den nya lägenheten. Gick på burleskklubb. Började läsa religionshistoria och sexualpolitik. Klippte av mig håret.

Sverok Stockholm hade inflyttningsfest på kansliet. Träffade folk som skulle komma att prägla min vinter. Lagade veganmat och såg på the L Word med Clair. Gick på bio med Johan. Åkte till Söderköping på 25-årsfest och köpte en massa tyg på Korps. Lämnade blod, sydde hosor. Pitchforum på Lajvfabriken med Joakim och den fantastiska idén att arrangera ett muminlajv föddes. Misslyckades med att byta regering och valvakade hos Agnes. Gick med i Ung Vänster.

Demonstrerade mot rasism. Åt middag på Sjätte Tunnan och konstaterade att deras vegetariska inte är mycket att hänga i julgranen. Såg Mad Men. Tränade med Alex. Åkte ut till Moriaberg och pratade om lajv för ett gäng Studiefrämjandet-handläggare. Var mitt alter-ego, rödvinssocialisten kamrat Henriksson på fest i Solna. Var utan internet. Hörde Johanna Koljonen prata lajv. Äppelfest. Åkte på spontan weekendsemester till Köpenhamn med Rebecka.

Åkte på lajv med en hoper fantastiska tjänare. Blev avrättad, spred elamism och hade roligt. Hälsade på pappa med mina syskon och åkte till farmor. Det snöade. Pulsen sålde saffran för 10kr/paketet. Bakade bullar med Hell. Pratade mycket lajv. Allmänt förälskad. Lekte visionär med Sverok Stockholm. Var hög på livet i största allmänhet. Vann Sveroks Riksmöte i Nässjö. Var på en fantastisk tårtbuffé värdig Marie Antoinette på Grand Hôtel.

Pluggade sekter. Planerade bunkerlajv. Jobbade på Kapsylen. Spelade Munchkin. Pratade muminlajv. Åkte pulka med Rebecka och Oscar. Letade ny rumskamrat. Begravde en gammelmoster. Sydde snortighta medeltidskläder. Åkte till Uppsala och gick på julkonsert. Allmänt förälskad. Skaffade en ny rumskamrat. Gick på släktmiddagar. Firade jul i stillhet med mamma och lillasyster. Fick en cocktailklänning uppsydd. Besökte Nobelmuseum utan att titta. Besökte Nationalmuseum utan att titta. Fantiserade om hur mitt liv skulle göra sig som sitcom. Träffade fina Signe. Smidde episka planer om sängkojor och bibliotek. Avslutade året tillsammans med ett gäng fantastiska lajvare på en fest i Hagsätra. Var finklädd, full på champagne, hånglade mycket och var lycklig i största allmänhet.

Ungefär så.

Saker jag gillar med att ha egen lägenhet


  • Att jag får gå och lägga mig när jag vill
  • Att jag får bränna hur mycket rökelse som helst
  • Planerna på att bygga en koja i vardagsrummet
  • Att det får se ut som en fransk bordell hemma hos mig
  • Att jag får ta danspaus medan jag diskar
  • Att jag kan ta hem mymlor utan att de behöver träffa min lillasyster till frukosten
  • Att ingen klagar över att jag spelar hiphop på hög volym
  • Att mitt badrum har fjärilar på spegeln och en bilmatta på golvet
  • Att man aldrig kan ha för många fina onödiga saker
  • Grannarna som pratar engelska med brytning
  • Farbror Lenin
  • Att jag inte väcker någon annan när jag går upp och lagar mat mitt i natten
  • Att det alltid finns någonstans för lajvgrupper och vänner att komma och hänga
  • Och ljusslingan med hjärtan runt gardinstången

27 - Favoritplatser

Det här inlägget ingår i projekt "en månads inlägg", klicka på taggen för resten av dem. Gott nytt år förresten.

Vissa favoritplatser är som minnen. De är favoriter för att de råkade vara riktigt bra en gång och man har fina minnen från dem. Andra favoritplatser är sådana jag passerar ofta och tycker om därför. Eller kanske passerar ofta för att jag tycker om dem.

Den här balkongen i Paris hör definitivt till den första kategorin. Jag och Jojjo hamnade där två nätter under vår Interrail. Här drack vi billigt mousserande vin, åt mintchoklad och skrev vykort. Jag hängde upp alla mina klänningar på vädring så att det blev en liten koja av dem. Definitivt en favoritplats.


Ankomsthallen på Centralen är annars en sån där plats som jag ofta kommer att tänka på som en favorit. När jag gick i högstadiet tyckte jag otroligt mycket om att stå vid Spottkoppen och titta på folk och fantisera om vilka tåg man skulle kunna spontant hoppa på och rymma iväg någonstans. Den kan få symbolisera alla tågstationer, faktiskt. Jag älskar tågstationer.


Jag tycker om andra platser som nästan bara är minnen också. Jag tycker om fontänen på Huddingegymnasiets skolgård som jag badat i ganska många gånger, och hängt bredvid väldigt mycket. Jag tycker om bron mellan Flemingsbergs station och Södertörns högskola som vi brukade stå och prata på i timmar för att vi bodde åt olika håll. Jag tycker om min farmors gård där vi lekte burken typ jämt innan min farbror Janne planterade den full med exklusiva blommor och det blev lekförbud. Jag tycker om Sverok Stockholms gamla kansli. Och Café Mineur. Och Kapsylen.

Annars så tycker jag faktiskt om de flesta platser där det finns kaffe, kuddar, ljus och mys. Just nu är jag otroligt förälskad i mitt sovrum, sedan jag skaffade gardiner och en ljusslinga som hänger snurrad runt gardinstången.