Estetisk provokation i Flemingsberg

Jag var på Poetry Slam i går kväll. En av poeterna läste upp en dikt om förortsångest illustrerat med Huddinge Centrum, som han liknade vid en Minotaurus labyrint. Och jag som alltid haft ett ganska kluvet förhållande till stället jag är uppväxt på tände till ordentligt, gick hem och skrev värsta hiphopdikten. Ni vet, min förort är bra, snacka inte skit. Flemingsberg i mitt hjärta mannen. Såhär blev det.

Jag bor i det fulaste huset på Södertörn, i tidningen
det stod ”estetisk provokation i Flemingsberg”
Men och om mitt hus är en provokation?
Bara för våra hus har olika färg
På sextiotalet, de tryckte in en miljon
människor i stora fula lägenheter.
Nu det är gamla slitna fastigheter.
Nu man pratar utanförskap och segregation.

Vår förort kanske inte duger åt snubbarna
med bostadsrätt, kostym och caffe latte.
Här sitter alltid samma alkisar på pubarna
det är inte så ballt, alla känner min pappa, så att eh...
det finns kanske inte så mycket nattliv här
ingen vaskar champagne, ingen är miljonär
men ingen blir nekad i dörren för att han är blatte.

Nu jag tänker tiden tillbaka spola
till alla saker jag gillade när jag var liten
till alla förortskids som skulle va så coola
själv jag var aldrig med i VSA-eliten
till alla solrosfrön vi käkade på skolgården
till alla omgångar Nigger vi körde under skolåren
(det hette aldrig King på våran skola)

Och om vi aldrig hade egna rum till våra saker?
I min förort de leker på gården tillsammans i alla väder.
Barn från alla länder, andra färger, nya smaker.
Så och om de var turk-kopior, alla våra märkeskläder?
Och sluta tro att allt vi har här ute är misär och gängbråk,
nedgångna hus, curry, kvinnor i slöja och hemspråk,
fritidsgård, asfalt, kebab och irakier.

Absolut jag har längtat bort härifrån.
Väldigt ofta, ni kan säkert tro det.
Men ändå det är där jag kommer ifrån
Och nu ni säkert undrar vem jag tror att jag e .
Jag, en svennebrud, som läser på det här sättet
Men om jag ska beskriva hemma, då det här är rätt sätt
Och hur jag än gör, jag kommer inte från det.

Visst, från Flempan, jag har ganska många kassa minnen
Men jag flyttade bort, och sen jag kom tillbaka hit.
Jag känner mig hemma här fast alla tror jag är finne
Och det här är mitt hem, så kom inte och snacka skit.
Vad det är jag tycker om, jag har svårt att förklara.
Varför jag tänder till och vill min förort försvara.
Det är nånting som flammar upp, nånting där inne
Och ta det här från mig, det kan faktiskt ingen.

Kommentarer

klyka sa…
Hallå, vad fint skrivet!
Jag skrev nyss dethär (på temat att ta livet av sig genom att åka ut i förorten och fråga första bästa blattegäng om de vill ha en rapbattle)
"Du där - din morsa är fet, din polare till vänsters morsa ser ut som en get, men hey, killen i mitten, din morsa är het och jag ska knulla henne med denhär plastpitten"
Anneli sa…
Haha, din mamma-förolämpningar när de är som finast ;)

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.