Sonett från Mont Blanc

Den här hittade jag fragment av i ett anteckningsblock från Frankrike 2007, och skrev klart i ett ryck av internetbrist igår kväll.

Brev no 1.

I juli, vitaberget, käre vän
jag skriver till dig som ett tidsfördriv
här håller jag mig nöjd och positiv
och längtar inte hem så mycket än

Jag skulle kunna vara realist
och säga att vi har det, max okej
för diskplockning har blivit till min grej
och arbetet är slitsamt, tungt och trist.

Jag skulle kunna vara lite flott
och titulera mig som servitris
fast utlänning på detta Vita Berg.

En extrafilt till rummet har jag fått
som kalt och ruggigt är på alla vis.
Jag längtar hem till luft och ljus och färg!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det