Rymdfart och politik


Kinesiska mammor tar klivet ut på månen, rapporterade DN i går. Kommunistpartiet försöker vinna en propagandaseger, av samma typ som Sovjet och USA tävlade om att vinna på 1960-talet, genom att satsa på att skicka upp kinesiska rymdfarare. Patriotismen frodades i Kina efter att man 2003 lyckats skicka upp den första kinesen i rymden. Alltså är ledningen övertygade om rymdprogrammets PR-mässiga förtjänster. Ungefär så rapporterar DN. Skarpa formuleringar. Kina försöker delta i Kalla krigets rymdkapplöpning 50 år för sent.

När jag läser artikeln om kvinnliga taikonauter står jag vid montern i Gallerian, och spanar ut över de legendariska bilder från 60 års rymdfart som NASA och Tekniska Museet satt upp här. Det är Apollo 11. Det är världshistoriens första sedda jorduppgång. Det är Armstrongs fotspår på månen. Det är fantastiskt vackra bilder. Avancerad teknologi. Häpnadsväckande modeller.

Det jag bara väntar på är att någon ska börja diskutera syftet. Agnes av Geijerstam skrev en ganska kritisk artikel i City häromdagen. Bland annat tar hon upp att utställningen innehåller en stor bild av Werner von Braun, nazitysk fysiker som gick från att göra bomber åt tyskarna till att göra rymdraketer åt amerikanerna. Så är historien. Det är såklart tveksamt politiskt. Å andra sidan var hela Rymdkapplöpningen en enda penismätning mellan två stormakter som ville visa upp sina resurser. Det är också tveksamt politiskt. Men så är historien. Rymdfart har en politisk historia.

Och jag väntar lite på att någon ska komma och diskutera med mig, vad syftet är med en NASA-sponsrad utställning som turnerar Europa runt. I utställningsfoldern kan man läsa att "NASAs samarbetspartners kommer att fortsätta bidra med material som håller intresset för att delta i Det stora rymdäventyret levande i Europa."

Man kan få folkligt stöd av att skicka upp saker i rymden. Men man behöver folkligt stöd för att kunna skicka upp saker i rymden också. Att då skicka ut en massa rymdkuriosa världen runt för att få folk att tända till och upptäcka hur häftigt det är, är kanske ett bra sätt.

På 60-talet låg det mycket prestige och mycket folkligt stöd i potten, därav rymdkapplöpningen. Men det ligger fortfarande väldigt mycket politik i rymdfarten, även i dag. Att ryska och amerikanska institutioner samarbetar på ISS idag är väl verkligen en symbol för Kalla krigets slut, på samma sätt som typ Berlinmurens fall. Och när Kina skickar upp taikonauter med mål att sätta en på månen innan decenniets slut, är det egentligen så mycket mer än en väldigt påkostad militärparad?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Sextips för jämställda heteromän