Inlägg

Visar inlägg från mars, 2011

11 - Hur jag utvecklats som lajvare

Bild
Jag började alltså lajva när jag var 14 år gammal, och det kanske inte är så konstigt att jag hunnit utvecklas en del på de här sju åren. Det är till och med lite svårt att sammanställa det, och då ska jag ändå tillägga att jag varit på mestadels bra lajv ända sedan jag började. Jag är för ung för att komma ihåg fem kompisar, rustningar av hockeyskydd och spontana träsvärdsfighter under gatlyktor.

Den här frågan hade undertiteln "från jeans till handsydda yllehosor eller kanske tvärtom?". Eftersom jag hängt mig kvar i fantasygenren hör jag till kategori ett. När jag började lajva sydde min mamma mina lajvkläder. Jag kunde inte sy, hon är utbildad sömmerska. Så det var ett rätt självskrivet samarbete. Vi hade inte så bra koll men vi tittade på folkdräkter och gjorde så gott vi kunde. Min första lajvklänning, en livkjol i vinrött ylle som så småningom fick sin kjol utställd med mörkgröna kilar eftersom jag insåg att man inte kunde springa i den, har jag fortfarande kvar och tyc…

Barn som torkar bänkar

Johanna Koljonen skriver i Fokus om när hennes bristande franskkunskaper gjorde henne till pannkakstjuv, och jag känner igen mig så precis. Hur man verkligen blir ett barn när språket inte räcker till för att säga allt man vill säga. Interrimspråk tror jag att den språkvetenskapliga termen är. När man egentligen säger snarare det man kan säga än det man vill. Och så fungerar verkligen min franska också.

När jag jobbat i det där vandrarhemsköket i Frankrike i nästan en månad hände det att en av mina arbetskamrater kom fram och tillrättavisade mig när jag genomförde de absolut enklaste arbetsuppgifter. På nivån "du torkar bänken fel". Ungefär där insåg jag hur viktigt språket är, och hur otroligt effektivt det är att lägga någon på ett barns nivå genom att beröva henom sitt språk. Jag kan torka en bänk. Däremot kan jag inte säga "jag kan torka en bänk!" på franska. Och följaktligen kände hon sig tvungen att lära mig det, igen och igen.

Jag blir fortfarande väldigt myck…

10 - Min mest episka scen

Det här inlägget är lite svårt, eftersom jag måste komma på vad som menas med min mest episka scen. Min bästa scen? Den scen som skulle passa bäst i den klassiska litteraturen? Ordboken definierar episk som "som har att göra med epik, syn. berättande", och då kommer vi in på ett mycket större resonemang om hur lajv har att göra med berättande och egentligen är en otrolig mängd berättelser, per definition, hela tiden. Och det blir på tok för krångligt.
Men nu tror jag att jag har tänkt klart.

Egentligen är den mest episka scen jag upplevt på lajv den jag redan berättat om med Irina och Sasja, sluttimmarna på Imperiet. Jag vill sträcka ut den till att handla om Irinas helvete de ungefär tre timmarna till som lajvet varade, men det känns som någonting jag redan berättat om. Så jag får välja en annan.

Så jag tror att jag tänker skriva om Gästabudet på Fors, ett lajv som utspelade sig inuti Selma Lagerlöfs roman Gösta Berlings Saga. Vi byggde alltså på en roman från 1891 och spann v…

Ett bra språk

Häromdagen fastnade jag i en diskussion med en vän om det här med hur olika språk och dialekter för olika laddningar och associationer med sig. Att olika språkdrag förknippas med olika sociala grupper och därför med olika egenskaper är väl ett vedertaget faktum - ni vet hela "norrlänningar är trygga och göteborgare roliga"-biten? Sociolingvistik helt enkelt. Det är ganska mycket sociolingvistik just nu, bland annat har jag bestämt mig för att göra slag i det språksociologiska experimentet och sökt en sommarkurs i Helsingfors. Väntar spänt på besked.

Det som verkligen inte slutar fascinera och frustrera mig är att jag själv växer in i och antar olika identiteter beroende på vilket språk jag pratar, så att det inte bara är för andra som de där laddade språkdragen finns, utan även inför bara mig själv. Jag har skrivit om det förut här.

Jag tror att ett bra språk är ungefär som en bra dator eller ett bra anteckningsblock. Man tänker inte ens på att det finns där, det flyter bara. …

08 - Lajvmisär

Jag ligger ganska långt före resten i den här bloggutmaningen just nu. Skyller på att jag har överskottsenergi att göra av med efter ett lajvmöte och just har fått i mig själv och Signe lite för mycket grönt te och popcorn för att kunna sova än. Så det får bli ett inlägg om lajvmisär.

När jag började lajva var det mesta misär, faktiskt. Jag var i regel sjukt dåligt förberedd, i alla fall sett till mat och sömn. De första åren tillbringade jag på en militärfilt med ännu en över mig och undrade varför jag alltid frös och sov för lite på lajv. Det sög.

Sedan insåg jag så småningom att man kan äta gott och sova skönt på lajv, vilket jag tror har präglat min nuvarande inställning till lajvmisär ganska mycket. Jag tycker helt enkelt att det är nice att spela på misär in - om man faktiskt mår helt okej off. Om jag är hungrig, kall och blöt är det ganska stor sannolikhet att jag blir arg eller trött och inte klarar att hålla mitt rollspelande uppe. Om jag däremot har ätit och sovit ordentligt o…

07 - Ett starkt lajvminne

Jag tänker använda det här inlägget till att gå tillbaka till De Oheligas Land, ett lajv i Thule-kampanjen 2006. För er som inte är insatta i kampanjen, så utspelar den sig i något slags romantiserat parallellt medeltida Europa. Vanligtvis i de delar som motsvarar Sverige, men den här gången i grannlandet i öster, det hedna Talvala. Lokalbefolkningen, talvi, hade en ganska säregen kultur och en gammal religion där vi dyrkade förfädersandar och elementsgudar. Jag spelade byhövdingens klena, hjärtsjuka kusin Setu, som inte fick gå många meter från huset utan att någon kom springande, la någonting runt axlarna på mig och sa åt mig att inte överanstränga mig.

En av de pyrande konflikterna på det här lajvet var missionärerna som kom västerifrån och predikade Ljusets lära (typ kristendom), med varierande framgång bland talvi. Just min egen familj höll ganska hårt fast vid sin gamla religion och hade ingen lust att konvertera trots en del påtryckningar. Vi hade en kultplats ett litet stycke u…

06 - Min bästa lajvoutfit

Bild
Den här frågan handlade inte om favoritklädesplagg, utan om outfit. Så jag plockar upp en roll som hade snygga kläder. Min snusmumrik, Eelina. Jag spelade henne på tre lajv innan Granlandskampanjen faktiskt blev Granlandskampanjen, först Uvudden och sedan två småmarknader. Alersk, lätt autistisk konstnär, av Korpens ätt. Tog så småningom värvning in i heliga armén där hon förmodligen ganska fort blev galen och dog. Följaktligen fick jag tillfälle att spela henne både sommar och vinter, vilket var grymt roligt. Det här är inte de snyggaste lajvkläder jag har idag, men de var nice då, och det fanns en tanke i dem.
Den saffransgula linneklänningen har feta pärlbroderier runt hela halsringningen, och 12 kilar i nederkanten. Fågeltemat till trots är det blomsterrankor på den, fast ett litet ägg i nacken. Delar av lajvet bar jag en lilabrun ärmlös överklänning med bandkanter, som tyvärr döljer dem.

Det jag däremot gillade allra bäst med Eelina och hennes kläder var att de alltid var lite öve…

05 - Min favoritroll

Bild
Jag har flera roller som jag fastnat lite extra vid och tyckt väldigt mycket om. Jag gillar min lesbiska snusmumrik Eelina och min iskalla Katarina. Jag tyckte mycket om genomsnälla elamist-Hagar och dumnationalistiska Hilka. Å andra sidan känner jag mig tvungen att följa reglerna och välja en favoritroll, och idag kändes det såhär.

Irina Jelena Virodni skapades med Muminmamman som grundplåt, men blev någonting helt annat och ganska mycket farligare i slutändan. Jag spelade henne på Imperiet, ett ganska mörkt ångfantasylajv sommaren 2009.

Virodnifamiljen var stor, lätt inavlad och kärleksfull. När Irina åkte för att kolonisera de östra ödemarkerna var det med en liten spillra av den - kusinerna Raija och Sasja. Irina spelade den självpåtagna rollen som familjens fårhund. Eftersom familjen Virodni var den stabila punkten, navet i Irinas värld, var det synnerligen viktigt för henne att de åt och sov ordentligt, mådde bra och inte gjorde några dumma eller farliga saker. Självklart gjorde d…

04 - Min inställning till hantverk

Bild
Okej, jag erkänner. Jag kan inte sy, jag sög på slöjd i skolan och jag tycker att hantverk generellt är tråkigt, svårt och jobbigt. Jag utgår i regel från att jag inte kan sy, även om jag är ganska nöjd med de pliktskyldiga hosor, kjortlar och struthättor jag fått ihop genom åren. Jag är kass på att ta mig tid och ork att konstruera mönster, även om jag är bra på det i teorin, och när jag syr gör jag det i regel för hand eftersom jag tycker att det är jobbigt att plocka fram symaskinen. Det här gör mig alltså till en ganska ooptad lajvare.
Med ett undantag. Jag gillar att pyssla! Så allt hantverk som kan tolkas som pyssel är jag ganska bra på och tycker är kul. Jag gillar att sy små mössor och små påsar och väskor och sånt. Jag tycker om att brodera. Sålänge det inte är funktionellt så fungerar det rätt bra för mig. Jag har en hel del skrytbroderade plagg i min lajvgarderob. Mina påsar tappar jag bort med jämna mellanrum, men jag hade länge en jättetjusig i ylle med två färger, pärlbro…

03 - Vilken sorts lajvande jag gillar

Jag har fortfarande inte lyckats bestämma mig för om jag tycker bäst om korta eller långa lajv. I teorin är det nog kortare spel, medan jag i praktiken har svårt att komma in i dem om de inte är lite längre. Å andra sidan är jag en sån där fruktansvärt känslomässig immersionistlajvare, som inte mår bra av att stanna för lång tid åt gången i roll heller. Något dygn räcker alldeles utmärkt, sen börjar jag klättra på väggarna och vill offa.

Jag är en sån där lajvare som får ut ganska mycket av att spela bara i mitt eget huvud. Jag gillar att skriva dagbok eller brev i roll eller ta promenader och rådgöra med mig själv. Jag har sällan en ledarposition, kommenderar nästan aldrig runt andra eller talar om för dem vad jag ska göra - däremot är jag förmodligen skyldig till någon form av tårdrypande ångestscen per lajv.

Jag gillar att gå lite för långt med psykiska och fysiska gränser på lajv. Jag gillar känslor, skrik och panik och ångest. Mina favoritmotspelare är sådana som jag vet att jag få…

No more dubbelfitta

I lördags föll min gamla trogna mobiltelefon offer för en mordisk kaffebryggare på Sverok Stockholms kansli, fick sin knappsats totalt korskopplad och var därefter omöjlig att skriva sms med. Jag som för en gångs skull har pengar över och inte kände för att överta någon gammal trehundrakronors reservtelefon ur min mammas byrålåda gick och köpte en ny modern variant idag. Och jag håller redan på att bli totalt galen på en sak.

Den har inte T9! Den har något slags nästa generationens T9, som har plockat in alla svenskans böjningsmorfem i fantastiska kombinationer. Förmodligen är tanken att jag ska kunna skriva långa ord väldigt snabbt utan att behöva trycka så många gånger på knapparna. Och det är ju bra. Tyvärr har det förbannade härket till mobilordlista glömt bort konceptet rotmorfem. Det har alltså nästan inga vanliga ord.

Med T9 utvecklades det ju så småningom allmän kuriosa, som att det kunde skriva negerhora, dubbelfitta och nazistparkering, men däremot inte världsfred eller snigel…

02 - Min största lajvtabbe

Idag är jag pepp och på synnerligen gott humör jämfört med tidigare i veckan. Dessutom känner jag ett visst behov av att vara lite produktiv, och då funkar bloggutmaningar rätt bra för att hålla igång mig tills jag styrt över min överskottsenergi på någonting annat.
Så eh, lajvutmaningen del två, min största lajvtabbe.

Det tar lite tid att komma på vad min största lajvtabbe har varit. Jag har trots allt varit på ganska många lajv, ganska många sunkiga lajv och antingen varit ganska ny eller ganska oförberedd väldigt många gånger. Men ett par stycken rejäla tabbar då.

Grundandet av Hernedal, TuLajv i mars 2006. Åka till lajvområde småsjuk. Ha en sovsäck med sig till området, men inte vara smart nog att packa upp den för att sova i, "det funkar väl ändå, det har det gjort förut, och sovsäck är ju fett off". Sitta eldvakt, visa sig ha körtelfeber och få åka hem på lördagmorgonen, varandes jättesjuk.

Blodsnatt, Helsingborg i augusti 2007. Mitt första och enda vampyrlajv. Ha normal …

01 - Mitt första lajv

Bild
Jag ville väldigt gärna börja lajva när jag var tolv-tretton år, eftersom jag hade läst om lajv på Internet och det verkade coolt. Min stygga mamma sa däremot nej. Jag hittade till och med ett lajv som hette Enhörningen på internet och frågade om jag fick åka på det. Det var inte så långt bort, bara i Västerås. Min stygga mamma sa dock fortfarande nej.

Sen träffade jag Loé på en rollspelssida på internet, som bodde i en håla i Lappland och tyckte att jag skulle komma och hälsa på henne på sommarlovet så skulle jag få följa med på lajv. Det här gick min snälla mamma faktiskt med på, efter att ha fått prata med hennes mamma i telefon, och så fick jag äntligen prova lajva.

Mitt första lajv hette Ättefejd. Året var 2004 och platsen var Jokkmokk (!). Med dagens mått mätt var det nog ett ganska sunkigt fantasylajv, det ägde rum på hembygdsområdet mellan turister och moppepojkar, besöktes av lokaltidningen med stora synliga kameror, och fick brytas och spolas tillbaka en timme på lördagkvällen…

Ännu en bloggutmaning

Bild

Spoken word

Bild
En sak jag länge funderat på med de få dikter jag lyckas skriva som faktiskt blir klara, är att läsa upp dem offentligt någonstans. Dels för att de ofta rimmar på så sätt att de låter rätt snygga när man läser upp dem, och dels för att det vore roligt. Typ. Så de här inläsningarna gjorde jag egentligen mest som en övning för att prova att läsa in mina egna texter. Det är skitläskigt att höra hur ens egen röst låter!

Men jaja, jag slängde upp dem på YouTube. Det finns fyra stycken i min kanal.

Nördarna och De Andra

Efter föreningen Granlands årsmöte i veckan slogs jag av precis samma insikt som jag får ibland när Sverok ger sig in för jämställdhetsarbete, eller när vi pratar kvotering överlag. Just när man har med människor som verkligen försöker göra någonting och inser vad ett privilegium är och att vi lajvare, till största delen vita medelklassakademiker, har en del sådana. Så den här texten hamnade i mitt anteckningsblock på pendeltåget hem.Konkret jämställdhets- och antidiskrimineringsarbete för en förening som vill göra en grej av att jobba med frågorna? Först och främst, heter det inte etniskt utmanande. Och sedan kommer resten på samma tema:Jag tror att det är viktigt att vi fattar att tjejerna, invandrarna, HBT-personerna inte är "de", de är "vi". Vi för inte statistik över medlemmarnas sexuella läggning, så varför antar vi alltid att alla (typ) är straighta? Eller är det så att vi är medvetna om att folk är tjejer, ostraighta, har invandrarfö…