03 - Vilken sorts lajvande jag gillar

Jag har fortfarande inte lyckats bestämma mig för om jag tycker bäst om korta eller långa lajv. I teorin är det nog kortare spel, medan jag i praktiken har svårt att komma in i dem om de inte är lite längre. Å andra sidan är jag en sån där fruktansvärt känslomässig immersionistlajvare, som inte mår bra av att stanna för lång tid åt gången i roll heller. Något dygn räcker alldeles utmärkt, sen börjar jag klättra på väggarna och vill offa.

Jag är en sån där lajvare som får ut ganska mycket av att spela bara i mitt eget huvud. Jag gillar att skriva dagbok eller brev i roll eller ta promenader och rådgöra med mig själv. Jag har sällan en ledarposition, kommenderar nästan aldrig runt andra eller talar om för dem vad jag ska göra - däremot är jag förmodligen skyldig till någon form av tårdrypande ångestscen per lajv.

Jag gillar att gå lite för långt med psykiska och fysiska gränser på lajv. Jag gillar känslor, skrik och panik och ångest. Mina favoritmotspelare är sådana som jag vet att jag får säga hur elaka saker som helst till, eller trycka upp mot en vägg och överraskningskyssa, utan att det leder till något värre än schysst spel. Eller de som startar ett spontangräl med mig för att rolla in.

Jag kan ofta vara lite segstartad på lajv. Jag är alltid arg precis innan jag går in. Ibland låser jag mig helt och spelar i mitt eget huvud, kan vara dålig på att hitta samtalsöppningar och har inte riktigt timing för att skapa de där riktigt episka scenerna. Å andra sidan är jag ganska bra på den andra sortens episka scener, så jag kanske kommer undan med det.
Det här tror jag att jag skrivit om ganska mycket förut, förresten. Prova taggen "lajv och spel" så finns det nog en del där.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.