05 - Min favoritroll

Jag har flera roller som jag fastnat lite extra vid och tyckt väldigt mycket om. Jag gillar min lesbiska snusmumrik Eelina och min iskalla Katarina. Jag tyckte mycket om genomsnälla elamist-Hagar och dumnationalistiska Hilka. Å andra sidan känner jag mig tvungen att följa reglerna och välja en favoritroll, och idag kändes det såhär.

Irina Jelena Virodni skapades med Muminmamman som grundplåt, men blev någonting helt annat och ganska mycket farligare i slutändan. Jag spelade henne på Imperiet, ett ganska mörkt ångfantasylajv sommaren 2009.

Virodnifamiljen var stor, lätt inavlad och kärleksfull. När Irina åkte för att kolonisera de östra ödemarkerna var det med en liten spillra av den - kusinerna Raija och Sasja. Irina spelade den självpåtagna rollen som familjens fårhund. Eftersom familjen Virodni var den stabila punkten, navet i Irinas värld, var det synnerligen viktigt för henne att de åt och sov ordentligt, mådde bra och inte gjorde några dumma eller farliga saker. Självklart gjorde de dumma och farliga saker. Självklart for Irina ganska illa av detta.

Irina var inte godheten personifierad. Hennes moral kretsade, liksom resten av hennes värld, kring den egna familjen som skulle skyddas till varje pris. Däremot var hon liten, mjuk och jättesnäll. Ingen skulle någonsin misstänka Irina för någonting ont. Jag blev rädd själv när jag insåg hur jävla läskig hon egentligen var.

Det som hände framåt slutet när Imperiet började spåra totalt, var att en märklig kult härjade omkring och mördade folk. En av byns ämbetsverkare blev utsatt för ett mordförsök och skjuten i magen. Irina lyckades pressa ur Sasja, att det var han som fått panik och skjutit. Och det stora problemet var ju att han överlevt attacken och skulle kunna vakna och vittna om att det var Sasja som skjutit honom.

Det här var Irinas älskade lillebror (de var kusiner och halvsyskon, kuriöst nog), som måste värnas och skyddas till varje pris. Som visade sig ha brutit mot supertabut och försökt mörda en ämbetsverkare. Här insåg jag hur läskig hon var. Hon promenerade upp till kollegiet där den sjuke låg avsvimmad, förhörde sig om ifall han hade någon chans att överleva, och såg till att bli ensam med den sjuke, under förevändning att apotekaren som vårdat honom skulle få i sig middag. Irina var som sagt snäll, liten och mjuk, så det är klart att hon var betrodd till det. Och så fort vi blivit ensamma plockar hon upp en kudde som hon kväver honom med, medan hon döljer hans dödsrosslingar med sin egen gråt. Han behövde dö, så att han inte skulle vakna och tala om att det var Sasja som sköt honom.

Resten av lajvet tillbringade jag i ett totalt ångesttöcken, djupt tagen. Vi hade en fruktansvärd scen hemma i stugan, där Irina förklarar för Sasja att den mannen aldrig kommer att vakna igen. Johan, som spelade Sasja, sitter på knä vid mina fötter, gråter, kysser mina händer och säger att jag kommer att bli hyllad som en hjältinna. "Och imorgon Irina, imorgon reser vi hem och lägger allt det här bakom oss". Fem minuter senare går han ut genom dörren och kommer aldrig någonsin tillbaka.

Irina var oproportionerligt lojal mot sin familj. De hade funnit någonting annat att kämpa för, en högre sanning, och lämnade henne för den. Den insikten var bland det värsta jag varit med om på lajv. (Det här skrev jag kort därefter). Förmodligen ännu värre för henne, som knappast levde för någonting annat. Som gjorde sig skyldig till en fruktansvärd synd för deras skull och blev lämnad i alla fall. Jag har hennes självmordsbrev i datorn.

Irina är nog det värsta fall av "skenet bedrar" som jag någonsin spelat, och den enda roll jag spelat som trots att hon haft en närmast fanatisk inställning och legitimerat högst moraliskt tvivelaktiga handlingar, samtidigt haft så mycket samvete. Jag tyckte om henne.

Kommentarer

Jesper sa…
Du dödade mig!!!
Lite roligt i sammanhanget var att jag inte alls var ute efter Sasja och barberaren när de kom efter mig. Det var något helt annat jag skulle undersöka.
Vad hände med Sasja efter han gått?
Anneli sa…
Jesper: haha, oh the irony!

Sara: Han och resten av den där onda kulten kom tillbaka och försökte döda resten av byn senare på kvällen, men vi flydde från dem. Så slutade lajvet.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.