07 - Ett starkt lajvminne

Jag tänker använda det här inlägget till att gå tillbaka till De Oheligas Land, ett lajv i Thule-kampanjen 2006. För er som inte är insatta i kampanjen, så utspelar den sig i något slags romantiserat parallellt medeltida Europa. Vanligtvis i de delar som motsvarar Sverige, men den här gången i grannlandet i öster, det hedna Talvala. Lokalbefolkningen, talvi, hade en ganska säregen kultur och en gammal religion där vi dyrkade förfädersandar och elementsgudar. Jag spelade byhövdingens klena, hjärtsjuka kusin Setu, som inte fick gå många meter från huset utan att någon kom springande, la någonting runt axlarna på mig och sa åt mig att inte överanstränga mig.

En av de pyrande konflikterna på det här lajvet var missionärerna som kom västerifrån och predikade Ljusets lära (typ kristendom), med varierande framgång bland talvi. Just min egen familj höll ganska hårt fast vid sin gamla religion och hade ingen lust att konvertera trots en del påtryckningar. Vi hade en kultplats ett litet stycke ut på vägen från byn där vi offrade småsaker till förfäderna, och hade ingen lust att ändra på den saken.

Det som händer på lördagkvällen (höjdpunkten i alla lajvs dramatiska kurva, ne c'est pas?) är att det plötsligt dyker upp en piru, ett slags andeväsen som hör till is- och dödsguden Hiisi, mitt på vår gårdsplan. Folk blir såklart jävligt rädda och tolkar det som ett väldigt oroväckande varsel. Jag vet inte var våra byschamaner befann sig, för de som tar på sig att försöka driva bort varelsen är två av ljusmissionärerna, som sätter igång med något slags mässande. Byborna blir instruerade att greppa varsitt ljus i händerna och följa med, och det är ingen som vågar låta bli eller göra annorlunda. Vi driver pirun en bit från byn, där vi sluter en ring runt den, och står där med våra ljus.

Plötsligt inser jag att vi står på vår kultplats, där vi brukar dyrka förfädersandarna. Och plötsligt säger en av missionärerna att vi ska driva bort varelsen genom att alla tillsammans läsa trosbekännelsen. Hon börjar läsa, folk börjar läsa efter, och man ser och hör verkligen hur folk börjar skruva på sig. Vi står och har ringat in en jävla demon i en ljuscirkel, så det kanske är bäst att göra som hon säger. Samtidigt som vi står på vår mest heliga plats och förväntas läsa en annan religions trosbekännelse. Oavsett hur vi gör har vi blivit grymt lurade.

Det var en rätt häftig upplevelse. Och rätt obehaglig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.