10 - Min mest episka scen

Det här inlägget är lite svårt, eftersom jag måste komma på vad som menas med min mest episka scen. Min bästa scen? Den scen som skulle passa bäst i den klassiska litteraturen? Ordboken definierar episk som "som har att göra med epik, syn. berättande", och då kommer vi in på ett mycket större resonemang om hur lajv har att göra med berättande och egentligen är en otrolig mängd berättelser, per definition, hela tiden. Och det blir på tok för krångligt.
Men nu tror jag att jag har tänkt klart.

Egentligen är den mest episka scen jag upplevt på lajv den jag redan berättat om med Irina och Sasja, sluttimmarna på Imperiet. Jag vill sträcka ut den till att handla om Irinas helvete de ungefär tre timmarna till som lajvet varade, men det känns som någonting jag redan berättat om. Så jag får välja en annan.

Så jag tror att jag tänker skriva om Gästabudet på Fors, ett lajv som utspelade sig inuti Selma Lagerlöfs roman Gösta Berlings Saga. Vi byggde alltså på en roman från 1891 och spann vidare på den. Själv spelade jag den helt förtjusande unga grevinnan Elisabet Dohna, som förälskat sig i Gösta Berling, blivit fruktansvärt illa behandlad av sin svärmor, tagit på sig hela skulden själv och rymt hemifrån. Hennes make, greve Henrik, hade tagit ut skilsmässa i hennes frånvaro, och när alla de här rollerna träffades på lajvet var Elisabet utsliten, höggravid och arbetade som piga hos elake Sintram. Oh the drama!

Jag spelade henne väldigt passiv, egentligen. Elisabet var en bortskämd, livsglad och genomsnäll tonåring som hade råkat i ganska stora svårigheter (se ovan), och varenda människa på lajvet verkade ha som mål att hjälpa henne tillrätta igen. Kanske särskilt greve Dohna och elaka svärmor (som inte informerat Elisabet om skilsmässan). Och hon hade pliktkänsla och ville verkligen försöka vara en god hustru. Till alla andras stora förfäran, som visste hur illa hon for i det där hemmet. Elisabet själv märkte redan under festen att ingenting skulle ändras med den saken, men hon visste liksom inte vad hon skulle göra åt det.

Så jag blev utsatt för en ganska episk komplott. Under en dans mumlar Gösta Berling att de (Elisabets vänner och kavaljererna på Ekeby) kan hjälpa mig, om jag vågar lita på dem. På något vänster lyckades hon nog få reda på det här med skilsmässan också, eftersom hon insåg att det nog faktiskt var räddad av kavaljererna, inte förtryckt av Märta Dohna hon ville bli.

Det fanns en parallell intrig på det här lajvet som ledde till att det under slutscenen börjar härja omkring norska motståndsmän (Värmland, unionstiden) runt gården, skjuta och hojta. Ungefär samtidigt går Elisabet och en vän ut ur huset, och innan jag riktigt vet ordet av blir hon meddragen av Gösta Berling som kommer springande, och helt sonika bortrövad. Det sista jag hör av greve Henrik är att han står på förstubron och ropar hennes namn, mycket förvånad, eftersom han inte kan förstå vad norrmännen skulle med hans hustru till.

Det mest spännande med den här scenen var väl att den gick så perfekt in i romanen, trots att vi spinoffat den ganska hårt. Att Elisabet blir enlevererad av Gösta Berling förekommer åtminstone två gånger i den (han har en förkärlek för att göra så med unga damer). Jag tror dessutom att det här är den mest könsstereotypa lajvintrig jag någonsin spelat. Den bottnar i en roman från 1891, jag spelade ung, passiv och kvinnlig och blev bortrövad av en ca 20 år äldre man. Och hade förvånansvärt roligt, för att verkligen gå runt och inte riktigt kunna styra över vad som hände med min egen roll hela lajvet. Det var spännande. Det var kliché. Det var ganska episkt.

Kommentarer

Theo sa…
Kul att läsa om det så här efteråt, och visst var det ganska episkt. Klart att det var stereotypt men det var ju lite av grejen. Jag skulle vilja prova på fler lajv som bygger på böcker (t ex) med intriger och karaktärer som folk har koll på, det blev ovanligt lätt att spela fram saker eftersom det fanns ett sådant samförstånd. Fast det blev ändå ett oväntat ballt slut att enlevera en nödställd dam med flintlåspistolerna i högsta hugg... :)

Theo (spelade Gösta Berling på lajvet)

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det