11 - Hur jag utvecklats som lajvare


Jag började alltså lajva när jag var 14 år gammal, och det kanske inte är så konstigt att jag hunnit utvecklas en del på de här sju åren. Det är till och med lite svårt att sammanställa det, och då ska jag ändå tillägga att jag varit på mestadels bra lajv ända sedan jag började. Jag är för ung för att komma ihåg fem kompisar, rustningar av hockeyskydd och spontana träsvärdsfighter under gatlyktor.


Den här frågan hade undertiteln "från jeans till handsydda yllehosor eller kanske tvärtom?". Eftersom jag hängt mig kvar i fantasygenren hör jag till kategori ett. När jag började lajva sydde min mamma mina lajvkläder. Jag kunde inte sy, hon är utbildad sömmerska. Så det var ett rätt självskrivet samarbete. Vi hade inte så bra koll men vi tittade på folkdräkter och gjorde så gott vi kunde. Min första lajvklänning, en livkjol i vinrött ylle som så småningom fick sin kjol utställd med mörkgröna kilar eftersom jag insåg att man inte kunde springa i den, har jag fortfarande kvar och tycker är rätt charmig.


De senaste åren har jag halkat in på handsömnad, det är nog den största förändringen på hantverksfronten. Den där lilla perversionen vaxad lintråd, ni vet. Jag gillar den. Så sedan i höstas äger jag faktiskt ett par handsydda yllehosor.


Jag tror ärligt talat att jag utvecklats mindre än så på själva rollspelsfronten. Jag gör fortfarande ungefär samma saker på lajv. Diskuterar, grälar och gråter med folk alltså. Däremot har jag utvecklats ganska mycket när det kommer till att bygga karaktärer som faktiskt är roliga att spela och hyfsat nyanserade. Mina första roller hade oftast yrket "drägg", "tjuv" eller "kringstrykande", höll sig i bakgrunden á la Aragorn och var ganska intetsägande personligheter. Jag åkte på lajv ensam och ingen talade nog riktigt om för mig hur man skulle göra. Dessutom led nog lajvsverige av lite samma problem som nu - man anpassar inte settingen så mycket efter roller som är uppenbart i yngre tonåren. Jag fick betydligt roligare på lajv när jag blev lite äldre, började skriva roll efter vilken funktion hon skulle ha, gav dem familjer, mål och yrken. Nuförtiden vågar jag dessutom ta plats på lajv på ett sätt jag inte gjorde när jag var yngre.


Så det kanske är den största och bästa utvecklingen.


Bilden är från De Oheligas Land 2006. Jag spelade hövdingens (översta raden tvåa fr.v.) hjärtsjuka lilla kusin, står klädsamt gömd bakom familjens kokerskor och blev väldigt övervakad hela lajvet. Typiskt tråkig tonårsroll.

Kommentarer

Ekomuppen sa…
Hej hopp!
Jag är också med i lajvutmaningen.
(Jag försökte länka till min blogg på ett annat ställe där utmaningen var med, men fick det inte att funka.)
Jag kommenterar här så det blir någon anknytning någonstans i alla fall. :-P
Anneli sa…
Hej hej! Vad kul! Då lägger jag dig under bevakning :)
Jag borde sätta ihop ett allmänt länkinlägg med folk som jag vet skriver den. Rätt många gör det på Facebook också, men då går det ju inte att länka ut ^^

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det