Barn som torkar bänkar

Johanna Koljonen skriver i Fokus om när hennes bristande franskkunskaper gjorde henne till pannkakstjuv, och jag känner igen mig så precis. Hur man verkligen blir ett barn när språket inte räcker till för att säga allt man vill säga. Interrimspråk tror jag att den språkvetenskapliga termen är. När man egentligen säger snarare det man kan säga än det man vill. Och så fungerar verkligen min franska också.

När jag jobbat i det där vandrarhemsköket i Frankrike i nästan en månad hände det att en av mina arbetskamrater kom fram och tillrättavisade mig när jag genomförde de absolut enklaste arbetsuppgifter. På nivån "du torkar bänken fel". Ungefär där insåg jag hur viktigt språket är, och hur otroligt effektivt det är att lägga någon på ett barns nivå genom att beröva henom sitt språk. Jag kan torka en bänk. Däremot kan jag inte säga "jag kan torka en bänk!" på franska. Och följaktligen kände hon sig tvungen att lära mig det, igen och igen.

Jag blir fortfarande väldigt mycket yngre och ganska dum på franska.

(Tidigare:
A language of distance...
Ett bra språk)

Kommentarer

gealach sa…
Jag känner alltför väl igen mig i det där, jag blir olika personer på mina olika språk, och när jag nu skrivit inlämningsuppgifter på franska på min utbildning har jag ibland velat skicka med ett extra dokument på svenska och visa att jag egentligen är en smart och vuxen människa. Att inte kunna uttrycka exakt det man vill säga är nog bland det mest frustrerande jag kan tänka mig.
Agnes sa…
När jag precis flyttat till Frankrike upplevde jag det här jätteofta. Vi blev dessutom förvarnade om att vi skulle ses som puckon i skolan eftersom vi inte kunde språket. Tack och lov förstod mina lärare att jag inte var en idiot trots att jag skrev sopigt, men det var svårare utanför de rent akademiska sammanhangen – jag förstod vad de sa men kunde inte bekräfta att jag förstod, och alltså upprepade många sig in absurdum.

Sjukt frustrerande, men samtidigt är det något som ligger lätt till hands att tro när någon inte talar ett språk flytande. Jag har märkt hur jag själv gör samma fel mot andra, instinktivt, tills jag kommer på mig själv och blir arg för att jag är så fördomsfull. Jag vet ju att det finns många jättesmarta människor som bara råkar ha ett annat modersmål än jag, men jag tycker ändå att folk som bryter på mitt språk låter lite dummare/barnsligare. Irriterande som sagt, och någonting jag jobbar på att komma över.

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.