Nördarna och De Andra

Efter föreningen Granlands årsmöte i veckan slogs jag av precis samma insikt som jag får ibland när Sverok ger sig in för jämställdhetsarbete, eller när vi pratar kvotering överlag. Just när man har med människor som verkligen försöker göra någonting och inser vad ett privilegium är och att vi lajvare, till största delen vita medelklassakademiker, har en del sådana. Så den här texten hamnade i mitt anteckningsblock på pendeltåget hem.

Konkret jämställdhets- och antidiskrimineringsarbete för en förening som vill göra en grej av att jobba med frågorna? Först och främst, heter det inte etniskt utmanande. Och sedan kommer resten på samma tema:

Jag tror att det är viktigt att vi fattar att tjejerna, invandrarna, HBT-personerna inte är "de", de är "vi". Vi för inte statistik över medlemmarnas sexuella läggning, så varför antar vi alltid att alla (typ) är straighta? Eller är det så att vi är medvetna om att folk är tjejer, ostraighta, har invandrarföräldrar, men tänker att det är De Där Andra människorna med mindre att säga till om som ska visa sig om vi lockar med vår nya PK-linje? Vår stora utmaning kanske är att på allvar se att folk är mer än etiketter. Att de där tjejerna som vi vill ha in i föreningen är samma tjejer som limmar armborstskäktor, sätter ihop lajvgrupper och skriver fiktion. Att de där HBT-personerna som vi letar efter sitter med på våra föreningsmöten, åker på våra lajv, och för all del raggar upp varandra på våra fester. Att de där "etniskt utmanande" finns bland oss och är första generationens invandrare (om än med brytningsfri svenska), adopterade eller har en invandrad (europeisk räknas!) förälder.

Vi visar ju egentligen bara hur lite vi förstår om vi slår på stora trumman och väntar på att de riktiga invandrarna, yo blattarna ni vet, och de riktiga bögarna, alltså de som gillar schlager och har slappa handleder, och de riktiga tjejerna som gillar smink men inte krigsspel, ska visa sig. För det kommer de förmodligen inte att göra. Det är trots allt ganska snäv, ganska nördig verksamhet vi pysslar med. Men vi kan väl sluta gå över ån efter vatten? Vi kan väl, om vi faktiskt menar det här PK-snacket på allvar, försöka se vilka "vi" egentligen är, och att vi är en ganska heterogen grupp. Istället för att positionera oss som svenska heterosexuella män och sedan undra hur vi ska få kontakt med De Andra (och så låter det rätt ofta när vi pratar just antidiskrimineringsarbete). Visst, vi är till största delen vit, svensk medelklass. Men vi är tjejer, hbt-personer och invandrare också. Det är viktigt att vi inte glömmer det.

Kommentarer

Ylva sa…
Mycket klokt skrivet.

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.