Rädda världen och få medalj

Jag snubblade över en enorm banner för Earth Hour på dn.se, och klickade in mig på Världsnaturfondens hemsida. De tycker att jag ska släcka lampan en timme på lördag, för att rädda klimatet. De tycker dessutom att jag förtjänar en riktigt fet hjältemedalj för att jag gör det. Jag är, faktiskt, en superhjälte! Därefter listar WWF upp en stor mängd andra tips på saker man kan göra, om man också vill bli en superhjälte och rädda klimatet. Till exempel låta bli att ställa sin TV på standby och äta vegetariskt en gång i veckan. Vilka hjältedåd.

Jag får lite samma vibbar av att läsa Världsnaturfondens tips för hur man ska rädda klimatet, som jag får av att läsa välvilliga Elerialajvares tips till nybörjaren. Det är på ungefär samma nivå:
Det är jättelätt att börja lajva! Allt du behöver är en roll, ett svärd och lajvkläder. Man ska helst göra dem i ylle, men om det är för jobbigt går det bra med gamla gardiner. Latex är snyggast, men silvertejp är billigare så det går bra. Dina föräldrar kanske kan sponsra ett latexsvärd?

Det handlar liksom inte om att faktiskt göra någon värre ansträngning, utan om att man ska bli klappad på huvudet bara man är duktig och försöker. Anneli har faktiskt släckt lampan efter sig på toa hela veckan och borde få medalj! Dessutom har hon åkt buss till skolan utom de tre dagar då hon jobbade hemifrån eftersom skolan inte ger henne fler undervisningstimmar. Hurra!

Det här med att de tipsar om att man ska jobba hemifrån känns väl dessutom ungefär som när folk förväntar sig att mamma ska skjutsa och mamma ska sponsra. Det är väldigt få yrkesgrupper som kan jobba hemifrån. Sällan sådana som hör till arbetarklassen. Jag har aldrig blivit sponsrad med bilskjuts till lajv av min mamma - hon har inget körkort. Min mamma kan inte jobba hemifrån ett par dagar i veckan heller - hon är mellanstadielärare.

Annars är det ganska spännande att jämföra Världsnaturfondens sätt att försöka få folk att rädda världen, med Djurens Rätts sätt att göra detsamma (som jag har dissat förut).
Det är skitenkelt att rädda världen! Man behöver inte lägga om sin livsstil ett dugg! Man kan äta sojakorv och sojamjölk och sojabacon och släcka lampan när man lämnar sin lägenhet så löser sig allting!
Det handlar liksom inte om att få folk att faktiskt engagera sig eller brinna för någonting, utan bara om att det ska vara enkelt. Lite som att gå med i en namninsamling på Facebook mot allt som är dåligt eller farligt, så löser sig resten utan att man behöver ändra sina vanor eller bry sig.

Jag är lite rädd att det här ska leda till ännu fler som säger "jag behöver inte tänka på mina konsumtionsvanor, jag är bra på ecodriving" och tror att den där vegetariska måndagen eller tidsinställda strömbrytaren är något slags alibi som gör att man kan skita i allt annat, eftersom man faktiskt gör någonting för miljön. Därför gillar jag inte att bli utnämnd till superhjälte av Världsnaturfonden.

Å andra sidan är jag livrädd att bli en sån där rabiat gnällvegetarian som får folk att börja äta hamburgare i ren protest också. Dem har jag också gnällt om förut. De där som inte säger "jättebra att du blivit Stockholmsvegetarian" utan påpekar att fiskar också är levande varelser och att man egentligen borde sluta äta mjölk och ägg också när man ändå är igång, för annars är man inte true. Så ni får inte tro att jag är sådan, bara för att jag inte tycker att det här med buss till jobbet är någon särskilt stor bedrift.

Jag tycker nog egentligen att det bästa vore om alla bara kunde vara ärliga med ideologi och praktik, och att det ofta faktiskt är olika saker. Att det är helt okej att säga "jag är inte tillräckligt dedikerad för att göra det här" men att det också är önskvärt att man lever som man lär och anstränger sig lite. Det är därför jag inte vill ha medalj för att jag åker buss - jag har faktiskt inget val och det är inte särskilt ansträngande.

Jag tror på allvar att det vore mycket bättre för alla, ifall fler människor cyklade istället för att åka bil, bodde energisnålt och kollektivt, var aktivister, brann för sin sak, frivilligarbetade, gav pengar till välgörenhet, åt veganskt och arbetade aktivt för ett socialistiskt samhälle. Rent ideologiskt, vore det nog det. Å andra sidan gör jag ju knappt någon av de där grejerna själv. För så dedikerad är jag inte, och så mycket orkar jag inte. Och det är också okej. Jag har valt att lägga mitt engagemang på en viss bekvämlighetsnivå. Som innebär att jag handlar oschyssta ägg och låter bli att cykla till jobbet.

För engagemang handlar trots allt om att engagera sig, att brinna för någonting, att kompromissa med sin egen bekvämlighet och jobba för saker man tycker är rätt. Och gör man det, tycker jag att det är värt hjältemedalj.
Däremot tycker jag inte att man ska klappa mig på huvudet och ge mig medalj när jag inte anstränger mig utan släcker lampor på slentrian. Spara den tills jag verkligen lever som jag lär och aktiverar mig för saker jag tror på.

Kommentarer

Mirfak sa…
Det kan hända att du gillar den här: http://www.youtube.com/watch?v=BZoKfap4g4w

Du har säkert sett den förr, men ändå :)

Mvh Emma
Anneli sa…
Hans Rosling är helt awesome! Jag gillar honom verkligen :). Den här hade jag inte sett förr, men wow, ja!

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.