fredag 15 april 2011

Saker jag lärt mig av att handla second hand

Jag tycker att det är grymt roligt med shopping. Och kläder i största allmänhet, och prylar. Men mest kläder. Jag tycker om att promenera runt i butiker, prova och leka. Och att hitta originella kombinationer och de där kläderna som är mer roliga än snygga men blir snygga just därför. Å andra sidan försöker jag vara en sådan där god och miljömedveten människa som hört att överdriven konsumtion är dåligt, och dessutom lever jag på studiemedel.
Så jag är grymt tacksam över alla prestigelösa second hand-butiker som finns i Stockholm! De har lärt mig en hel del bra saker. Sedan att jag blir stoppad på stan av tanter som gillar mina klänningar ibland är ju bara en bonus.
Så, saker jag lärt mig av att handla second hand:

  • Skit i storlekslappen!
    Det är helt super-random hur olika klädmärken anger sina storlekar, men när jag var yngre och handlade konfektionskläder var det skitviktigt. "Åh nej, behöver jag 40??! Jag är ju jättefet!". Fanns inte jackan i storleken man ville ha var det dessutom inte på tal att prova en annan storlek. Många kläder jag hittar second hand har inte ens storleksangivelser, och det är jätteskönt! Så nu struntar jag i om det står 36 eller XL i kläderna och provar i alla fall. Och det är som sagt helt super-random vad som funkar och inte.

  • Don't pay for quality!
    Allvarligt, kläder som blir urtvättade och formlösa efter två tvättar hamnar inte på Myrorna från första början. Visst, det är en del H&M, men jag har hittat kläder från riktigt schyssta märken där också. Och det känns mycket bättre att betala 65kr för en Gudrun Sjöden-topp än 465kr.

  • Slit och släng är rätt okej
    Vissa av mina klänningar är älskade och vårdade med kärlek, lagade och lappade och envist kvarhållna. Andra har jag tröttnat på väldigt snabbt. Fast jag har vid det här laget fått en ganska osentimental inställning till mina kläder. De flesta är rena impulsköp, som inte var särskilt dyra. Jag slänger dem aldrig, men langar dem vidare till kompisar eller tillbaka till random hjälporganisation. Så att när jag tröttnar på dem kan de få hamna hos någon som inte är trött på dem. Och det är ju bättre än att de tar plats och samlar damm hos mig.
    Och åter igen, man får inte lika dåligt samvete om man tröttnar på en 60-kronorsblus som på en 600-kronors. Man behöver inte försöka sälja av den, utan kan ge den till en kompis bara sådär.

  • Det är ganska tråkigt när alla har samma klänning.
    Det är en sån där grej man kommer ihåg från typ högstadiet, eller studenten. "Åh nej, hon har samma klänning som jag", och det där "Jag känner igen din tröja, är det H&M?" som folk verkade tycka var ganska jobbigt. Jag tror inte att jag brydde mig då, men det känns lite fånigt när man råkar ut för det. Sist jag köpte ett konfektionsplagg var det en rödrutig klänning från Indiska (som jag älskar), och har sedan dess råkat ut för två(!) tillfällen där någon jag träffat haft en likadan på sig. Det känns lite småfånigt, som sagt. Och det slipper man när alla ens kläder är gamla och begagnade! Win!

Inga kommentarer: