tisdag 5 april 2011

Vems handlingsutrymme?

Ett annat av begreppen som kommit upp i samband med nördfeminism, både när jag hörde Teresas crashcourse på Sverok Stockholm-kansliet nyligen, och i panelsamtalet på Prolog på samma tema är handlingsutrymme. Helt enkelt vad de sociala reglerna säger om vem som får göra vad. Vem får vara rolig? Vem får vara sexig? Vem får avbryta? Vem får fisa och rapa offentligt? Vem får protestera?

Det där tänker jag ganska ofta på i nörd- och Sveroksammanhang och särskilt när man pratar om diskriminering. Vem som har handlingsutrymme nog att uppmärksamma diskriminering, och vilka som inte har det. Det här är ganska relaterat till köttdiskussionen jag skrev om i förra inlägget. Ett par andra bra exempel kom upp vid just panelsamtalet på Prolog (där Johanna Koljonen, Teresa Axner, Anna-Karin Linder och Sonja Schwarzenberger pratade just nördfeminism).

Hög status betyder ofta stort handlingsutrymme. Särskilt inom en organisation med en hyfsat liten klick engagerade. Hög status betyder auktoritet. Auktoritet betyder att man blir lyssnad på. Blir man lyssnad på och får gehör för sina åsikter har man handlingsutrymme.

Har man hög status inom en organisation, och tycker att det är självklart att alla ska få vara nakna i bastun, kommer de med ganska stor sannolikhet att få vara det. Har man lägre status och tycker att det är jobbigt att folk är nakna kan man ha väldigt mycket svårare att säga till om det.

Har man hög status inom en organisation och tycker att det är självklart att vuxna människor ska få ta en öl under ett pågående konvent eller riksmöte är det ganska stor sannolikhet att man får göra det. Är man minderårig, ny och kommer att bli nekad i dörren till puben är det större sannolikhet att man inte vågar säga ifrån när folk drar dit. Är man nykter alkoholist (ja, det är pinsamt och socialt stigmatiserande med alkoholproblem) kanske man inte heller vågar det.

Har man hög status har man större handlingsutrymme för att erkänna sina svagheter. Att tala om vad man har svårt med, vad man är dålig på, på vilka områden man känner sig diskriminerad, än om man inte har det. Då är det skitlätt att säga "men det är ju bara att säga till!". Har man hög status har man lätt att påpeka att sovsalsgolv inte är så nice, för att man har ryggproblem, eller att det är viktigt att det finns tillgång till bra vegankäk under hela konferensen. Är man där för första gången och osäker på organisationsstrukturen har man svårare för det.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, bara ett par tankar. Men grundtanken är väl hela hänsynsgrejen. Det krävs handlingsutrymme för att protestera när man blir felaktigt behandlad. Det kan vara svårt och jobbigt att göra det. Så lyssna förihelvete när folk gör det.

Inga kommentarer: