Inlägg

Visar inlägg från maj, 2011

Lajv och yrkestitlar

Bild
"K26: Adelsfölje rekryterar till höstens lajv! Baron söker livgardist, soldater, kammarjungfru, tross, medikus, skrivare, tjänstefolk etc. Och magdansöser!

K25: Pax för att spela kammarjungfru!

K26: Baaaah! Den rollen är för tjejer!"

Jag har nog hängt med lite för genusmedvetna lajvare ett bra tag, eftersom jag faktiskt blir förvånad när jag lurkar lajvforum på internet och hittar sånt här. Och så inser jag att jag inte ens skrivit någonting om det (samma tema som "tjejer får också spela soldater"), för att jag helt enkelt börjat tänka att det är självklart att termen "kapten" kan syfta på både män och kvinnor, och likaså termen "kammarjungfru".

Okej, jag ska erkänna att jag fortfarande hajar till lite varje gång jag läser en text där "den granländska fänriken" i nästa mening omnämns som "hon", men jag blir lite glad jag gör det. För att det är klart att den granländska fänriken kan vara en kvinna, och jag tycker om att folket ja…

Att tänka på dig en stund

Bild
Bland mina absoluta favoritdetaljer i min lägenhet finns den här installationen. I höstas när Julius skickade mig ett vykort från Bilbao (den fantastiska tyngdlyftarkvinnan) plockade jag fram ett album för att sätta in det i - och insåg att jag inte hade någon lust att gömma undan vykort jag fått på det sättet. Särskilt inte eftersom de flesta är ganska vackra. Så jag gick lös på min sovrumsdörr med tejp och gjorde ett collage av alla vykort och fina typ födelsedagskort jag fått och sparat.

Jag tycker att det är väldigt roligt med vykort. Både att få dem och att skicka dem. Dels tycker jag att det är väldigt roligt att se vilka bilder folk väljer ut och skickar iväg (även om jag själv hatar att vara utomlands och bara hitta fula), och dels tycker jag om symboliken i dem. "Jag var på semester och gjorde en massa spännande saker, men jag tog mig tid och tänkte på just dig en stund."

På min vykortsvägg är det dels ganska roligt att gå igenom alla kort och se var de kommer ifrån e…

Nationella hymner och självklarhet

Bild
Vid den här tiden på året brukar det dyka upp Facebookgrupper som värnar om alla barns rätt att sjunga Du gamla du fria på skolavslutningar, eller om alla svenskars rätt att fira sin nationaldag, vifta med svenska flaggor och sjunga nämnda sång.

I mitt skolarbete just nu håller jag på med textanalys. Där finns det någonting väldigt spännande som kallas för presuppositioner. De är ungefär förutsättningarna för att texten ska fungera, vad som sägs underförstått i den. Det spännande med dem är att de är giltiga även när man negerar dem, vilket gör dem ganska luriga.
Som i meningen "Kyrkan måste sluta förtrycka homosexuella!". Den bygger på att kyrkan förtrycker homosexuella. Och även om man lägger in ett inte: "Kyrkan måste inte sluta förtrycka homosexuella", är presuppositionen giltig. Fattar ni?

På samma sätt bygger hela grejen "Självklart ska man få sjunga Nationalsången" på att 1. Sverige har en nationalsång, och 2. det finns folk som tycker att den är oläm…

Hur man tappar trovärdighet och förtroende

För ett tag sedan gick jag med i gruppen Vegetarian på Facebook. Dels, som med de flesta sidor och grupper på Facebook, för att det gärna får stå att jag är vegetarian när man går in på min infosida. Och dels för att det är trevligt att diskutera med likasinnade emellanåt.
Sidans största förtjänst är emellertid att förse mig med riktigt, riktigt dåliga argument för veganism. Väldigt många sådana. Topp fem:

1. Veganism är mer spirituellt än andra dieter.
Kolla på typ hinduismen. Många hinduer är veganer. Alltså kommer man närmare Gud och naturen om man inte käkar djurprodukter.

2. Det är onaturligt att dricka andra arters mjölk.
Till skillnad från processad soja som är otroligt naturlig, då. Eller att kommunicera med människor från andra sidan jordklotet via datorer. Fantastiskt naturligt.

3. Mjölkindustrin är en feministisk fråga!
Kor är också kvinnor, och om kvinnor behandlas illa i fabriker så är det en feministisk fråga att få dem att inte göra det.

4. Vegetarianism är ungefär som att bara…

En lekplats per land

Bild
"En lekplats per land" var en utmaning som jag och Jojjo gav oss själva när vi tågluffade sommaren 2009. Då lyckades vi ganska bra, även om vi glömde kameran hemma dagen vi hittade en lekpark i Wien.

Jag har hur som helst fortsatt med den här utmaningen, eftersom det är roligt med lekplatser! Man får ett jättebra svepskäl för att leka, och dessutom får man faktiskt anstränga sig lite och komma bort från de vanliga turiststråken, ifall man vill hitta dem. Ni vänner och bloggresare som reser utomlands kan se er som utmanade!

Lekplatser jag lekt på:

Paris, Frankrike

Berlin, Tyskland

Alanya, Turkiet

El Escorial, Spanien

Amsterdam, Nederländerna

Kristiania, Köpenhamn, Danmark

Nya matexperiment

Bild
För ett par år sedan testade jag Köttfri September för att lära mig laga vegetarisk mat. Jag blev inte vegetarian på det försöket, men jag lärde mig tänka vegetariskt ganska bra. Jag tycker om att ställa krav på mig själv, att leva efter principer. Det blir lättare att hålla dem då.

Ni som känner och umgås med mig mycket vet att det här har varit på gång ett tag, men jag tänker att om jag går ut och lovar offentligt kanske det blir lättare för mig att faktiskt göra slag i saken.

Jag har tvivlat rätt mycket på min egen vegetarianism på sistone och känt att det inte riktigt håller. När jag fått frågan om varför jag inte är vegan har jag kommit med fantastiskt dåliga argument som "då måste jag ta ansvar för min egen kosthållning!" eller "jag är för lat", och det har inte riktigt funkat.

Det har resulterat i att jag slutat äta ägg och nästan helt lagt av med mjölkprodukter. Tidigare levde jag nästan på ost. Det är bra. Å andra sidan har jag börjat tröttna ganska hårt på a…

En låda magiskt kontorsmaterial

Olika varianter på den här har bott i mitt huvud ett litet tag, tills de föll på plats ned på papper på ett tåg mellan Villalba och Segovia.

Om jag hade en packe klistermärken
skulle jag skriva vackra ord på dem och sprida över stan.
Jag skulle slå till som en gerillastyrka, snabbt, effektivt och brutalt,
och nästa gång du ser den där lyktstolpen
skulle det stå "var glad, du är älskad!" på den.
Om jag hade en packe klistermärken
skulle jag vara Anneli från Montmartre
och sprida små spår av kärlek och värme i hopp om att du skulle se dem.

Om jag hade en krita
skulle jag måla ett körsbärsträd på asfalten, det vackraste.
Jag skulle trivas bland betongen och gatljusen
och inte tråna efter blommande gator jag inte går, eller gårdar jag inte har tillgång till
om jag hade en krita
skulle du få vara med under mina körsbärsträd
och känna hur gott de doftar.

Om jag hade en låda färg
skulle jag måla upp världen som en ljus och vacker plats
där alla sakerna du gör skulle göra skillnad för någon.
Jag skull…

Estradpoesi och estetiska provokationer

Bild
På Kapsylen där jag jobbade i vintras, som de flesta vintrar, satt det uppe en dödsruna efter Erkki Lappalainen i fiket. "-Kan man verkligen tävla i poesi? - Nej, just därför ska vi göra det!". Jag tyckte om den.

Idag har jag tävlat i Poetry Slam för första gången någonsin! Föreningen Ordanvind arrangerade i Hallunda Folkets Hus. Det var ganska mycket folk, jag läste den gamla dikten om att vara femton år och okysst och den lokalpatriotiska om Flemingsberg som fick Daniel Boyacioglu att skratta och ropa jäj åt mig.

Det var grymt kul även om jag var lite för oförberedd, jag fick bra respons på mina dikter och slutade vara nervös ganska fort. Resten av kvällen har jag varit lite svävande, som på färgglada lyktor eller stjärnor eller någonting, och synnerligen nöjd med mig själv.

Det blir mycket kärlekar och mycket Flemingsberg när jag skriver dikter. På vägen hem har jag fortsatt på raderna med körsbärsträd, färgglada hus och kritor på asfalten som jag inte vet hur jag ska fortsä…

Definitionsfascism

Bild
Jag borde egentligen ge mig själv förbud mot att hänga på forum för vegetarianer/veganer på internet. Jag blir alltid lika trött, ledsen och irriterad när jag gör det. Ibland nästan på nivån "jag har faktiskt ingen lust att vara vegetarian om det är på det här viset", men bara nästan, eftersom jag såhär efter ett par år har vuxit in ganska bra i en vegetarisk kosthållning. Det är det vegetariska identitetsbyggandet jag har svårt för.

Min senaste tvivelvåg över vad jag äter kom i samband med att jag skrev det här inlägget. Sedan dess har det känts mer och mer hycklande att äta ägg, mjölk, ostlöpe etc. men inte fisk, kött och gelatin. Så de senaste fyra-fem veckorna har jag ätit nästan uteslutande veganskt. Först lite på nivån "jag ska se om jag kan lära mig tänka bort osten", eftersom jag åt väldigt mycket ost. Därefter bestämde jag mig för att inte köpa någon ost med löpe i. Sedan började jag plugga äggindustrin och plötsligt kändes det inte särskilt bra att äta ägg…

Kjol är inte kvinnligt!

Bild
Jag äger faktiskt två par jeans. Jag fick dem av min mamma, som inte kunde ha dem, och tycker att de är ganska trevliga som omväxling, så jag har dem på mig några dagar i månaden. Resten av tiden har jag kjol eller klänning. Nästan alltid, alltså. Så har jag varit klädd de senaste tre-fyra åren. Jag tycker om klänningar.

Mitt ex mamma skickade den här understreckaren från SvD till mig. Den handlar om en fransk bok om kjolar, identitet och frigörelse, och väcker rätt många vinklar. Jag förväntade mig att den skulle kännas rätt sunkig, eftersom ingressen innehåller fraser som ett hinder jämfört med mannens lediga byxor och bejaka sin kvinnlighet, men det är en intressant artikel. Däremot gör den mig ganska motiverad att gå tillbaka på en typiskt sådan där sak som jag brukar störa mig på.

Människor som inte själva har så stor erfarenhet av att bära kjol talar ofta om de mest besynnerliga saker om mitt klädval för mig. Till exempel att kjol är rörelsehindrande, befästande av könsstereotyper…