Inlägg

Visar inlägg från maj, 2011

Lajv och yrkestitlar

Bild
"K26: Adelsfölje rekryterar till höstens lajv! Baron söker livgardist, soldater, kammarjungfru, tross, medikus, skrivare, tjänstefolk etc. Och magdansöser!

K25: Pax för att spela kammarjungfru!

K26: Baaaah! Den rollen är för tjejer!"

Jag har nog hängt med lite för genusmedvetna lajvare ett bra tag, eftersom jag faktiskt blir förvånad när jag lurkar lajvforum på internet och hittar sånt här. Och så inser jag att jag inte ens skrivit någonting om det (samma tema som "tjejer får också spela soldater"), för att jag helt enkelt börjat tänka att det är självklart att termen "kapten" kan syfta på både män och kvinnor, och likaså termen "kammarjungfru".

Okej, jag ska erkänna att jag fortfarande hajar till lite varje gång jag läser en text där "den granländska fänriken" i nästa mening omnämns som "hon", men jag blir lite glad jag gör det. För att det är klart att den granländska fänriken kan vara en kvinna, och jag tycker om att folket ja…

Estradpoesi och estetiska provokationer

Bild
På Kapsylen där jag jobbade i vintras, som de flesta vintrar, satt det uppe en dödsruna efter Erkki Lappalainen i fiket. "-Kan man verkligen tävla i poesi? - Nej, just därför ska vi göra det!". Jag tyckte om den.

Idag har jag tävlat i Poetry Slam för första gången någonsin! Föreningen Ordanvind arrangerade i Hallunda Folkets Hus. Det var ganska mycket folk, jag läste den gamla dikten om att vara femton år och okysst och den lokalpatriotiska om Flemingsberg som fick Daniel Boyacioglu att skratta och ropa jäj åt mig.

Det var grymt kul även om jag var lite för oförberedd, jag fick bra respons på mina dikter och slutade vara nervös ganska fort. Resten av kvällen har jag varit lite svävande, som på färgglada lyktor eller stjärnor eller någonting, och synnerligen nöjd med mig själv.

Det blir mycket kärlekar och mycket Flemingsberg när jag skriver dikter. På vägen hem har jag fortsatt på raderna med körsbärsträd, färgglada hus och kritor på asfalten som jag inte vet hur jag ska fortsä…

Kjol är inte kvinnligt!

Bild
Jag äger faktiskt två par jeans. Jag fick dem av min mamma, som inte kunde ha dem, och tycker att de är ganska trevliga som omväxling, så jag har dem på mig några dagar i månaden. Resten av tiden har jag kjol eller klänning. Nästan alltid, alltså. Så har jag varit klädd de senaste tre-fyra åren. Jag tycker om klänningar.

Mitt ex mamma skickade den här understreckaren från SvD till mig. Den handlar om en fransk bok om kjolar, identitet och frigörelse, och väcker rätt många vinklar. Jag förväntade mig att den skulle kännas rätt sunkig, eftersom ingressen innehåller fraser som ett hinder jämfört med mannens lediga byxor och bejaka sin kvinnlighet, men det är en intressant artikel. Däremot gör den mig ganska motiverad att gå tillbaka på en typiskt sådan där sak som jag brukar störa mig på.

Människor som inte själva har så stor erfarenhet av att bära kjol talar ofta om de mest besynnerliga saker om mitt klädval för mig. Till exempel att kjol är rörelsehindrande, befästande av könsstereotyper…