Definitionsfascism

Jag borde egentligen ge mig själv förbud mot att hänga på forum för vegetarianer/veganer på internet. Jag blir alltid lika trött, ledsen och irriterad när jag gör det. Ibland nästan på nivån "jag har faktiskt ingen lust att vara vegetarian om det är på det här viset", men bara nästan, eftersom jag såhär efter ett par år har vuxit in ganska bra i en vegetarisk kosthållning. Det är det vegetariska identitetsbyggandet jag har svårt för.

Min senaste tvivelvåg över vad jag äter kom i samband med att jag skrev det här inlägget. Sedan dess har det känts mer och mer hycklande att äta ägg, mjölk, ostlöpe etc. men inte fisk, kött och gelatin. Så de senaste fyra-fem veckorna har jag ätit nästan uteslutande veganskt. Först lite på nivån "jag ska se om jag kan lära mig tänka bort osten", eftersom jag åt väldigt mycket ost. Därefter bestämde jag mig för att inte köpa någon ost med löpe i. Sedan började jag plugga äggindustrin och plötsligt kändes det inte särskilt bra att äta ägg, så det tror jag att jag tänker lägga av med. Jag åt en bit omelett för tre veckor sedan men är inte sugen alls längre.

Nu har jag normaliserat vegankost såpass att när jag står i butiken och kan välja mellan likvärdiga mjölk- eller sojaprodukter blir det i regel sojaprodukterna. Någon gång varannan vecka blir jag sugen och köper en bit löpefri ädelost som lyxvara. Men ungefär där ligger jag just nu.

Och då kommer vi åter igen in på det här med definitionerna. I ett infall av ungdomligt oförstånd och jakt på typ mattips halkade jag in på ett veganforum, där jag snabbt fick lära mig att det inte går att vara vegan om man inte har djurrätt som grundläggande filosofi. Jag är ganska ointresserad av djurrättsfilosofi och tycker att Djurens Rätts retorik är ungefär lika avtändande som Ung Vänsters.

Då är man tydligen "strikt vegetarian" eller bara "vegetarian", eftersom någon jeppe vid förra sekelskiftet myntade termen "vegetarian" som "någon som lever på vegetabilier". Å andra sidan går det inte att kalla sig "vegetarian" och mena "äter veganskt" för någon som inte är insnöad djurrättsmupp, eftersom mainstreamsamhället tolkar "vegetarian" som "lakto-ovo-vegetarian" och vegetarianer jag känner använder "strikt vegetarian" som en term för någon som inte fuskar med kött ibland.

Och ungefär där stänger jag ner min webbläsare, suckar ljudligt och orkar verkligen inte med mera definitionsfascism. Jag orkar inte leta efter rätt etiketter att sätta på mig själv, särskilt inte när jag ligger i något slags tvivlande övergångsfas i min kosthållning och inte riktigt vet var det här kommer att sluta. Särskilt inte när alla etiketter kommer att feltolkas, ifrågasättas eller skrikas om.

Jag vill ju bara äta mat.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det