Estradpoesi och estetiska provokationer

På Kapsylen där jag jobbade i vintras, som de flesta vintrar, satt det uppe en dödsruna efter Erkki Lappalainen i fiket. "-Kan man verkligen tävla i poesi? - Nej, just därför ska vi göra det!". Jag tyckte om den.

Idag har jag tävlat i Poetry Slam för första gången någonsin! Föreningen Ordanvind arrangerade i Hallunda Folkets Hus. Det var ganska mycket folk, jag läste den gamla dikten om att vara femton år och okysst och den lokalpatriotiska om Flemingsberg som fick Daniel Boyacioglu att skratta och ropa jäj åt mig.

Det var grymt kul även om jag var lite för oförberedd, jag fick bra respons på mina dikter och slutade vara nervös ganska fort. Resten av kvällen har jag varit lite svävande, som på färgglada lyktor eller stjärnor eller någonting, och synnerligen nöjd med mig själv.

Det blir mycket kärlekar och mycket Flemingsberg när jag skriver dikter. På vägen hem har jag fortsatt på raderna med körsbärsträd, färgglada hus och kritor på asfalten som jag inte vet hur jag ska fortsätta med. Någon dag kanske...

Nu drar jag på lajv och leker gerillasoldat utanför Norrtälje över helgen. Tillbaka på söndag!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Sextips för jämställda heteromän