torsdag 23 juni 2011

Inte bara knulla

Jag har aldrig haft intresse av att framstå som en fin flicka. Eller en pryd flicka, eller för den delen en anständig. Många gånger har jag med näbbar och klor försvarat min rätt att ha sex med vem jag vill och slampa runt, eftersom det vore att tvinga in mig i en begränsande könsroll att försöka skuldbelägga mig för hur mitt sexliv ser ut.

Och så tycker jag ganska mycket om att prata om sexualitet. Inte nödvändigtvis om själva liggat, det har jag ärligt talat alltid tyckt är roligare i teorin - men att prata sex i teorin tycker jag är jätteroligt.

Från den bakgrunden är det lite jobbigt att skriva om känslan som alltid slår mig när jag umgåtts för mycket med en särskild del av min vänskapskrets eller festat med dessa. Jag är gärna med och badar näck, jag dricker gärna lite vin och röker några cigaretter. Det har väl hänt att jag hittat en flicka att hångla med (ja, jag skäms över att tänka på dem som flickor, med tanke på vad jag själv anser om att bli betraktad som en), eller en pojke för den delen. Men det finns på något sätt alltid en gräns där det räcker, där jag inte tycker att det är så himla roligt längre.

Jag tycker inte att det är så himla roligt när den allmänna attityden kring sex går ut på att det helst ska idkas på eller i anslutning till festen, när det är helt okej att prata öppet om vilka som knullar och hur, när det är helt okej att folk är nakna. Jag tycker att det är olustigt att höra historier om mina vilda vänners vilda sexliv, och ärligt talat går jag ganska ofta därifrån med en känsla av att det inte riktigt är på riktigt. Ofta går jag därifrån med en känsla av att det är hedonism för hedonismens skull. Ofta går jag därifrån med en känsla av att det här faktiskt inte alls är vad jag vill ha.

Jag har aldrig haft intresse av att framstå som särskilt selektiv. Jag är dessutom vansinnigt allergisk mot alla former av formell romantik. Serenader, nallebjörnar och röda rosor väcker kraftigt illamående hos mig. Ändå stannar jag upp ibland och känner mig nästan desperat efter någonting nytt, annorlunda och romantiskt. Jag vill nog inte vara ragg nummer tre för kvällen. Jag vill vara någon man pratar om och tänker på när jag inte är där. Jag vill vara någon man tycker om. Inser jag alltid i efterhand.

Visst, jag är också kåt emellanåt eller vill bara hångla. Men om jag ska ligga för att jag bara vill få snabb orgasm kan jag lika gärna onanera. Och visst, det är inte socialt accepterat att göra det på fester eller i anslutning till dem, men det känns på något sätt schysstare mot alla parter.

Så hemsk är jag, ibland.

onsdag 22 juni 2011

Gruppledarskap jag borde bli bättre på

Vid det här laget börjar jag bli ganska bra på att rådda med lajvgrupper. Som i att veta vad som ska göras, vara uppstyrd och se till att det blir gjort, hålla möten och sånt. Ibland är det ganska roligt och jag känner mig ganska bra på det. Ibland fungerar jag inte alls som gruppledare.

Klassikern när jag inte fungerar som gruppledare ser ut ungefär såhär:

Jag: Vi behöver ha ett möte i nästa vecka, kan alla på torsdag?
A: Jag kan tisdag, torsdag och fredag.
B: Jag kan inte torsdag. Fredag?
Jag: Fredag funkar.
A: Möte på fredag alltså?
J: Japp! Jag föreslår Annelis vardagsrum, från klockan 19.
A: Okej
B: Annars kan vi vara på kansliet.
A: Eller i mitt vardagsrum!
B: Jag vill helst vara på kansliet, för det är närmast hem därifrån.
Jag: Okej, kansliet är bokat från klockan 19.
B. Kan vi inte ha mötet klockan 14 istället?
Jag: Jag kan inte på dagen, så möte kvällstid.
A: Jag kan vilket som...
B: Men 17 då?
Jag: Jag har sagt åt C att det är klockan 19 på fredag som gäller.
B: Jag vill inte då.
o.s.v.

Jag fungerar helt enkelt inte som gruppledare när jag inte kan styra över tid och plats och var vi ska ses. Det är skitjobbigt. Det fungerar bra i grupper när man är typ åtta personer, då kan man säga "men om du inte kan på fredag kväll så kör vi ändå och talar om för dig senare vad som hänt". Det fungerar inte på tre-fyra personer. Och då får folk oftast för sig att alla ska bestämma allting gemensamt. Som var och när möten ska hållas. Vilket leder till att ingenting blir bestämt.

Jag är så grymt glad att jag ska bli lärare. Som i "säger jag att lektionen börjar klockan 8 i klassrummet betyder det 8 i klassrummet, inte halv nio i matsalen". Och då är det det som gäller. Jag önskar bara att det var lättare att göra sånt i ideella sammanhang också.

måndag 20 juni 2011

Dagens ord

Apropå könsidentiteter. Någonting som jag insett är en ganska stor turn-off för egen del och ett lätt irritationsmoment när jag pratar om relationer med nördkillar i min närhet.

Ordet flicka! De pratar om att de vill ragga på flickor, de förälskar sig i söta flickor och de tycker att det är jobbigt när flickorna aldrig är intresserade tillbaka.

I min värld är en flicka ett barn. Pratar vi nutid är hon upp till ungefär 13 år gammal, gillar klänningar och står med tårna inåt och ser blyg ut när hon pratar med riktiga människor. En flicka är en människa med snippa, ingen man har sexuella relationer med. Pratar vi inte nutid utan låtsas att flickor är vuxna människor går mina associationer till serier som Mad Men, där reklamsnubbarna på kontoret konsekvent refererar till sina betydligt lägre betalda sekreterare som girls, eller till filmer som Mona Lisas leende där de vuxna, högintelligenta collegeflickorna betraktas som just flickor tills de gått ut skolan, gift sig och blivit vuxna, högintelligenta hemmafruar. Definitivt girls.

Jag är ingen flicka. Det är jag faktiskt inte. Jag kan klä ut mig till en ibland, när jag har flätor i håret och värsta volangklänningen och leker lekigt lekjur, men det är nog inte den delen av min personlighet jag vill få uppmärksammad och omtyckt och utsatt för romantiskt intresse. De flesta nördtjejer jag känner är inte heller flickor. Vi är inte söta, och vi är inte barn. Ett tips, bara.

söndag 12 juni 2011

Granlandsblogg

Jag vet inte om så många fler än jag använder länklistan till vänster här i bloggen och därför ser när jag lägger upp nya bra grejer där. Men idag tänkte jag puffa lite för ännu ett samarbetsprojekt/blogg som jag är med och skriver på.

Granlandsbloggen är helt enkelt lajvföreningen Granlands blogg, där vi slänger upp inspirerande texter och bilder, är lite informella och rapporterar om kampanjen och vad vi håller på med. Det är ganska mycket häftiga grejer, så jag hoppas att det blir ordentligt med aktivitet igång på den!

Jag är överlag väldigt imponerad över den här föreningen för att det alltid händer så himla mycket saker i den. Många människor som gör mycket bra grejer helt enkelt. Sånt gillar jag!

onsdag 8 juni 2011

Sökord (men hallå!)

Med jämna mellanrum kollar jag in Google Analytics för att se hur folk egentligen hittar in på den här bloggen. Jag misstänker att de flesta nuförtiden läser via Facebook, och därmed inte syns alls i statistiken. Till skillnad från när jag började har jag ganska mycket direkt trafik numera också, vilket jag antar är mest mina vänners RSS-feeds. Eller kanske att det obegripliga bloggnamnet Jeu de Rôles börjar sätta sig. Folk kanske börjar stava det rätt istället för att googla på jeu des rolles. Klar fördel!

Det som förvirrar mig mest när jag läser vilka sökord folk hittar in här på är annars att det är så väldigt mycket sex. Jag har skrivit en hel del om sex och tycker med jämna mellanrum att det är intressant - men inte SÅ intressant att den vanligaste sökningen folk hittar hit på borde vara "Alla får ligga".

Så nu tänkte jag vara den som är den och mata er med vad ni egentligen letar efter, ni som hittar min blogg när ni söker på underliga saker.

Alla får ligga: Döpte jag ett blogginlägg till i december 2009. Jag tror att kontexten det kom till är diskussionen som följde på kärleksförklaringen/raggskolan för nördkillar som jag skrev i januari samma år och som fick lite efterspel när bl.a. Tanja Suhinina skrev en ännu bättre och könsneutral raggskola. Det var nog lite tips om hur alla, inklusive du, får ligga.

Elita:
Har fjorton personer blivit besvikna över att inte hitta på min blogg. Det enda inlägget där Big Brother-Elita figurerar är från maj 2008 där jag raljerar över att folk förknippar stora bröst med låg intelligens.

Muffins:
Tycker jag faktiskt är ganska roligt! Mest för att det är ett bakverk som alltid får agera exempel när man pratar språkvård och dubbel plural på engelska lånord. Det kan väl ändå inte heta muffinsarna? Här finns ett språknördinlägg om muffins och cupcakes, och här finns ett par goda muffinsrecept jag testade förra veckan, när min mamma sa att veganer inte kan äta sockerkaka.

Tjejsex:
Är sex mellan tjejer. Jag gnäller ibland på att det inte räknas riktigt som "riktigt sex", eller att lesbiska och bisexuella tjejer stundom inte räknas riktigt som "riktiga HBT-personer" för att vi ju alltid kan hångla på fester. Jag skriver inte om tjejsex i praktiken eller om mitt sexliv alls, men till exempel Tjej på tjej gör det ibland.

Sova lajv:
Är trevligt om man sover varmt och mjukt. Annars inte. Jag sammanfattade det här.

Lajvkläder:
Är fantastiskt snyggt och roligt! Jag bloggar om det lite för lite, tror jag bestämt, eftersom jag egentligen tycker om lajvkläder. Gillar du också lajv och historiska kläder kan du få dregla över Adam Normans eller Idas Hantverk istället.

Sex på lajv:
Jättespännande ämne. Vill du mest veta om lajvare får ligga är svaret oftast ja. Djupare och lite mer teoretiska utläggningar om sex och lajv finns typ här, att spela på kärlek på lajv här, och här berättar jag hur ballt det är med Ars Amandi.

Ampelfrau:

Finns på riktigt, och är lätt det sötaste trafikljuset i världen. Fru Gårman, helt enkelt, fast östtysk och med flätor. Jag har henne som avatar på Blogger. Wikipedia förklarar.

tisdag 7 juni 2011

Saker jag tycker om att jag gör

Ibland behöver man vara positiv och komma på vad som är bra med en. Och vilka saker man gör som är ganska duktiga. Här är saker som får mig att känna mig bra och duktig:

  • Att fast jag alltid misströstar och är ute i sista minuten med mina skoluppgifter, har jag något mirakulöst sätt att alltid lyckas bli klar med dem i tid ändå.

  • Att jag med jämna mellanrum återupptäcker hur roligt det är att göra kreativa saker som brodera eller teckna, och gör dem.

  • Att jag faktiskt drar ihop kompisgäng och lajvgrupper och sådana ibland, så att vi umgås och har trevligt och gör saker!

  • Att min reaktion på att jag ofta är grinig och hungrig är att gå hem och plugga näringslära.

  • Att jag som är mest otränad i hela världen spontant följer med på att vandra tre mil, och faktiskt klarar av det.

lördag 4 juni 2011

Politiskt inkorrekt

En sak jag verkligen inte förstår, är det här med människor som beskriver sig själva som politiskt inkorrekta. Ofta verkar det gå ut på att ha kontroversiella åsikter utan att känna att man behöver legitimera varför man har de kontroversiella åsikterna - eftersom majoriteten i samhället uppenbarligen inte håller med en. Politisk inkorrekthet blir då liksom kortet man kan spela för att slippa resonera sig fram till varför man har åsikterna man har. "Jag tycker att sexköpslagen ska avskaffas, för den är politiskt korrekt bullshit" är liksom mycket lättare att säga än "jag tycker att sexköpslagen ska avskaffas för att alla ska ha rätt att bestämma själva om de vill arbeta med sex eller med någonting annat, dessutom finns det redan lagar som förbjuder sexuellt utnyttjande, koppleri och trafficking".

En annan sak jag inte riktigt förstår är varför termen Politiskt Korrekt ofta används negativt, eller hur man kan bli skälld för att vara PK, som vore det någonting negativt. Visst, om man inte kan förklara sina åsikter på något bättre sätt än "jag är för sexköpslagen för att majoriteten faktiskt är för den och man ska få tycka som man vill", är man kanske inte vettigare än den som använder politisk inkorrekthet som ett slagträ - men är det faktiskt inte så att de flesta saker som är politiskt korrekta är det för att de är ganska bra grejer.

Typ att man inte ska få hetsa mot bögar och invandrare, att det ska vara värdiga förhållanden på äldreboenden och att killar och tjejer är lika mycket värda och ska behandlas lika, är inte det rätt bra grejer? Eller att det är bra med rökfritt så att även astmatiker ska kunna gå på krogen?

Som jag tolkar det handlar den mesta politiska korrekthet om typ grundläggande respekt och ansvar. Är det så farligt?

fredag 3 juni 2011

Kön och förutsättningar

Gårdagens smågräl om vad sexuella läggningar beror på och om de verkligen är fasta och oföränderliga, eller om de i högsta grad är socialt betingade, ledde så småningom till en insikt värdig Elsa Norrhorn. Jag tänker på det här ibland och blir lika frustrerad varje gång, faktiskt. Likväl måste jag anpassa mig efter hur samhället fungerar, och det är på det här sättet.

Jag tycker inte om att känna mig inlåst i mitt kön eller dömd utifrån faktumet att jag har bröst. Jag är överlag säker på min könsidentitet, identifierar mig som en kvinna och är tillfreds med att göra det. Det jag inte är tillfreds med är när mitt kön agerar förutsättning för vilka roller jag får spela.

När jag umgicks mycket med en grupp rätt vanliga heterokillar var en av de saker som alltid störde mig mest att man antingen fick vara en bro, eller en hoe. Aldrig både bro och hoe. I regel fick jag aldrig vara bro över huvudtaget, eftersom min plats i hierarkin byggde på att jag hade ett heterosexuellt förhållande med en av grabbarna. Vår relation byggde på att jag var kvinna, och därför hade jag ingen möjlighet att vara "en av grabbarna" på samma gång.

När jag var yngre och oftast förälskad i någon tjejkompis var det lite samma sak. Hela grejen "vår relation hade kunnat se så annorlunda ut om jag inte var tjej, men nu är jag det, så du kommer aldrig vilja vara ihop med mig". Och ärligt talat, de flesta aspekter av min personlighet kan jag anpassa mer eller mindre. Jag kan vara intellektuellt stimulerande eller romantisk eller rolig och ohängt charmig eller stabil och stöttande eller kreativ och spännande, men jag kan aldrig välja bort att vara tjej. Just den lilla detaljen kvarstår.

Och just den lilla detaljen kommer att få heterokillar att tala om att de tycker om mig på ett sätt som skulle vara uteslutet om den inte var där. Den kommer att få heterobrudar att tala om att de tycker om mig, men inte på det sättet. Den kommer att få homokillar att totalt ignorera mig och homotjejer att bli lite mer intresserade. Och det gör mig så frustrerad. Jag har alltid lite svårt att komma över det.

onsdag 1 juni 2011

Mitt första möte med veganpolisen

Igår slogs jag plötsligt av tanken "ost är gott". Särskilt brieost, är gott. Eftersom min rumskamrat Oscar bestämt sig för att gå ned till mataffären, beslöt jag mig följaktligen för att följa med och köpa en bit ost för att det är gott. I ett kort obstinat ryck av "jag äter vad jag vill och har faktiskt gett mig själv två veckor till innan jag går över till en vegansk kosthållning".

Det fanns ingen löpefri brieost. Det gör det ibland, men inte idag. Däremot fanns det löpefri chevré, och chevré är ju också gott tänkte jag, och köpte en liten bit sådan att andäktigt avnjuta.

Redan i mataffären kändes det lite olustigt. Jag skämtade med Oscar om att veganpolisen kanske blir arg. Han påminde mig om att jag inte fått några vegan super-powers än, så den lär nog inte bry sig. Så efter lite velande köpte jag ändå min getost och tänkte att "jamen, det är ju gott".

I princip så fort jag öppnat förpackningen började den där osten kännas ovärd, sådär som när man unnar sig någonting man vet att man egentligen inte borde. Efter ett par tuggor var det inte gott heller. Och jag, som brukar gilla getost, blev ganska besviken. Jag tror att jag räknar det här som mitt första möte med veganpolisen, faktiskt.

I själva verket är det ingen elitstyrka som bryter in och arresterar en om man bryter mot the vegan code. Eller några skrikiga mjölk-är-mord-veganer. Veganpolisen är helt enkelt mitt eget samvete. Den där lilla rösten på axeln som säger "det här känns inte bra!".

Tänk att jag fått en sådan. Det är lite märkligt, faktiskt. Det här ska bli spännande!