fredag 3 juni 2011

Kön och förutsättningar

Gårdagens smågräl om vad sexuella läggningar beror på och om de verkligen är fasta och oföränderliga, eller om de i högsta grad är socialt betingade, ledde så småningom till en insikt värdig Elsa Norrhorn. Jag tänker på det här ibland och blir lika frustrerad varje gång, faktiskt. Likväl måste jag anpassa mig efter hur samhället fungerar, och det är på det här sättet.

Jag tycker inte om att känna mig inlåst i mitt kön eller dömd utifrån faktumet att jag har bröst. Jag är överlag säker på min könsidentitet, identifierar mig som en kvinna och är tillfreds med att göra det. Det jag inte är tillfreds med är när mitt kön agerar förutsättning för vilka roller jag får spela.

När jag umgicks mycket med en grupp rätt vanliga heterokillar var en av de saker som alltid störde mig mest att man antingen fick vara en bro, eller en hoe. Aldrig både bro och hoe. I regel fick jag aldrig vara bro över huvudtaget, eftersom min plats i hierarkin byggde på att jag hade ett heterosexuellt förhållande med en av grabbarna. Vår relation byggde på att jag var kvinna, och därför hade jag ingen möjlighet att vara "en av grabbarna" på samma gång.

När jag var yngre och oftast förälskad i någon tjejkompis var det lite samma sak. Hela grejen "vår relation hade kunnat se så annorlunda ut om jag inte var tjej, men nu är jag det, så du kommer aldrig vilja vara ihop med mig". Och ärligt talat, de flesta aspekter av min personlighet kan jag anpassa mer eller mindre. Jag kan vara intellektuellt stimulerande eller romantisk eller rolig och ohängt charmig eller stabil och stöttande eller kreativ och spännande, men jag kan aldrig välja bort att vara tjej. Just den lilla detaljen kvarstår.

Och just den lilla detaljen kommer att få heterokillar att tala om att de tycker om mig på ett sätt som skulle vara uteslutet om den inte var där. Den kommer att få heterobrudar att tala om att de tycker om mig, men inte på det sättet. Den kommer att få homokillar att totalt ignorera mig och homotjejer att bli lite mer intresserade. Och det gör mig så frustrerad. Jag har alltid lite svårt att komma över det.

Inga kommentarer: