onsdag 1 juni 2011

Mitt första möte med veganpolisen

Igår slogs jag plötsligt av tanken "ost är gott". Särskilt brieost, är gott. Eftersom min rumskamrat Oscar bestämt sig för att gå ned till mataffären, beslöt jag mig följaktligen för att följa med och köpa en bit ost för att det är gott. I ett kort obstinat ryck av "jag äter vad jag vill och har faktiskt gett mig själv två veckor till innan jag går över till en vegansk kosthållning".

Det fanns ingen löpefri brieost. Det gör det ibland, men inte idag. Däremot fanns det löpefri chevré, och chevré är ju också gott tänkte jag, och köpte en liten bit sådan att andäktigt avnjuta.

Redan i mataffären kändes det lite olustigt. Jag skämtade med Oscar om att veganpolisen kanske blir arg. Han påminde mig om att jag inte fått några vegan super-powers än, så den lär nog inte bry sig. Så efter lite velande köpte jag ändå min getost och tänkte att "jamen, det är ju gott".

I princip så fort jag öppnat förpackningen började den där osten kännas ovärd, sådär som när man unnar sig någonting man vet att man egentligen inte borde. Efter ett par tuggor var det inte gott heller. Och jag, som brukar gilla getost, blev ganska besviken. Jag tror att jag räknar det här som mitt första möte med veganpolisen, faktiskt.

I själva verket är det ingen elitstyrka som bryter in och arresterar en om man bryter mot the vegan code. Eller några skrikiga mjölk-är-mord-veganer. Veganpolisen är helt enkelt mitt eget samvete. Den där lilla rösten på axeln som säger "det här känns inte bra!".

Tänk att jag fått en sådan. Det är lite märkligt, faktiskt. Det här ska bli spännande!

Inga kommentarer: