Inlägg

Visar inlägg från juli, 2011

Innehållsförteckning

Häromnatten frågade jag på McDonalds om de har några veganska sötsaker, och bad att få titta på innehållsförteckningen till chokladdonuts och äppelpaj. Det fick jag inte, men däremot kunde jag få en lista över vanliga allergener som produkterna innehåller. Om jag inte nöjde mig med det kunde jag få prata med en arbetsledare. När jag bad att få prata med arbetsledaren sa han dock samma sak, att listan över vanliga allergener är det enda de delar ut till gästerna.

Förvirrad över ifall det ens är lagligt att göra så konstaterade jag att McDonalds äppelpaj inte innehåller vare sig laktos, mjölkprotein eller ägg och bestämde mig därför för att göra en chansning. Fast det där låg kvar och skavde lite i bakhuvudet, man måste väl ändå dela med sig av innehållsförteckningar när gästerna ber om det?

Så väl hemma gick jag in på McDonalds hemsida, som har en rätt bra användbar allergiförteckning. Om man nu är allergiker. Kryssrutan "vegetarisk" hade varit rätt bra att ha den också, men me…

Vart hänvisa bofferbarn?

Bild
En liten fundering som kommer upp ibland när man pratar om Sverok och marknadsföring av lajv...

Sveroks officiella hållning i ett par år har varit att vi borde försöka rida på Barda-vågen, få in fler barn i låg- och mellanstadieålder i lajvhobbyn och lära dem vad lajv är genom att marknadsföra boffer för barn, nybörjartolerans och att ha roligt i skogen. Jag brukar höra till dem som gnäller på det här och får ofta svar i stil med "alla är inte elitistlajvare som du!".

Men allvarligt, en sak som slog mig häromdagen. Hur stor del av lajven som arrangeras i Sverige idag egentligen kan möta efterfrågan från en stor grupp boffersugna 6-12-åringar? En pågående tendens i Lajvsverige verkar ju vara att de klassiska lajvien-fantasylajven är på väg ut. Ni vet, lågkravs high-fantasy som kretsar runt ett värdshus. Plötsligt är nästan hela spelkalendern postapoc, vampire och högkravs krigslajv.

Tu Lajv som jag var engagerad i i flera år arrangerade hyfsat nybörjarvänliga lajv med låga utrus…

Och en annan favoritstilblogg

Bild
Jag snubblade över den här alldeles nyss men blev rätt förälskad. Punkaren på bilden under är direktlänkad härifrån, men alla fotograferade människor är grymt snygga!

Hel looks, alltså. Gatumode från Helsingfors. Helt awesome.

Hijab style

Bild
Ibland funderar jag på varför jag är så otroligt fascinerad av muslimskt kvinnomode. Hela slöjgrejen liksom. Och nu tror jag att jag kommit en rätt bra bit på vägen i funderingarna.

Bland det läskigaste jag vet är att gå in i förortsklädbutiker. Ni vet de där lite sunkiga, där allt är billigt och det inte finns ett plagg som jag skulle kunna tänka mig att sätta på mig. Allra läskigast är butikerna i Tensta centrum, där det finns en hel affär som säljer slöjor men inte ett plagg som ser standard västerländskt ut.

Okej, förvisso tror jag att jag tycker att sådana butiker är lite läskiga av samma anledning som Gina Tricot är läskigt. Jag tillhör helt enkelt inte målgruppen för dem. Men de hjälper ändå till att sprida en bild av att muslimska kvinnor överlag är fult klädda. Och ganska ofta hör jag folk som säger att hijab är fult. Där börjar vi komma in på vad det är jag är så fascinerad av.

Hela grejen med att klä sig hijab är att man döljer stora delar av kroppen. Man visar inte armar, ben…

Mellanlandning

Bild
Jag lämnar Stockholm för Helsingfors på söndag. Där ska jag plugga finlandssvenska på universitetet i tre veckor, medan jag bekantar mig med staden och känner mig häftigt utomlands och tillhör en liten språklig minoritet. Det ska bli spännande och kul, även om jag är lite nervös.

Mest är jag nervös inför fåniga trivialiteter som vad man ska packa ner, att jag säkert kommer att glömma en massa viktiga saker och tänk om köket i mitt studentrum inte är trevligt. Och så kommer jag att behöva lära mig en främmande stads kollektivtrafiknät och vara beroende av att informationen jag letar efter finns på svenska hela tiden. Vilket å andra sidan ska bli grymt spännande att se om den gör!

Och ännu fånigare trivialiteter som vilka kläder det är lämpligast att ta med sig.

Jag har tecknat så mycket de senaste dagarna att mina ögon värker. Det är roligt när man har så mycket pepp, men såklart lite jobbigt när man får ont i kroppen av det. Jag tror att jag börjat bli mer och mer som min mamma när det k…

Amen högerpopulism nu då?

Jag satt uppe i kollektivet i Svärdsjö och tecknade när min mamma kom in på rummet och sa att någon sprängt riksdagshuset i Oslo. Huset saknar tv och internetanslutning, så det blev till att slå igång P1 och höra vad de hade att rapportera. Först Oslo. Sedan skjutningarna på Utöya. Sedan följde två bestörta dygn. Jag tror aldrig att jag blivit emotionellt berörd på en djupare nivå av ett terrordåd eller en katastrof av det här slaget förr.

Jag tror aldrig att jag lyckats relatera till någonting i det här slaget på en tillräckligt nära nivå för att känna mig känslomässigt tagen av det förr. Det senaste vi kommer till i Sverige i den här storleksordningen är väl tsunamin. Jag kände ingen som var i Thailand. Jag kände inte ens någon som hade råd att åka till Thailand. Det gick att bearbeta på en intellektuell nivå, men inte på en känslomässig. Här var offren vanliga norska vänsterungdomar. Det hade lika gärna kunnat vara jag och mina vänner. Den insikten gjorde ont.

Vi spekulerade också om…

Främlingsfientliga partier i riksdagen

För ett tag sedan ansökte SDU om medlemsskap i LSU (Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer har jag för mig att det står för) och fick avslag. LSU ansåg att Sverigedemokraterna står för odemokratiska värderingar som att göra skillnad på folk och folk och att de därför inte verkar i enlighet med deras syfte. På Sveroks forum blev det såklart lite diskussion om det här beslutet, inte så mycket om huruvida SDU är demokratiska eller inte, men om huruvida det är okej att neka främlingsfientliga partier tillträde eftersom de är just främlingsfientliga.

Ganska ofta hör jag värderelativister som säger att det inte finns åsikter som är fel. Man kan helt enkelt tycka olika, men tycka fel går inte. Rent objektivt kanske det förhåller sig så,men argumentet innehåller alltid ett underliggande "alltså får man inte kritisera folk som tycker annorlunda än en själv". Och det har jag aldrig förstått. Det är väl hela kärnan i en demokrati att man får kritisera andras åsikter för att man t…

Så romantisk jag blir

Jag refererade till den här som "den mest romantiska dikt jag någonsin skrivit" i ett inlägg häromdagen, varefter jag kom på att jag faktiskt inte lagt upp den på bloggen. Den hamnade på Facebook från början och kom inte därifrån. Ni som bara följer min blogg via FB (sluta med det, jag har jätteproblem med min RSS-feed!) får alltså se den här dubbelt. Men det struntar jag i. Det här är nog så nära kärlekspoesi jag kommer. Satir!

Brev till hyresgästen i mitt huvud

Hej, du!

Jag tror att det är dags att vi tar ett allvarligt samtal, du och jag. Det är nämligen så att det här inte fungerar längre. Jag släppte in dig i mitt huvud med förhoppningen om att vi skulle kunna samexistera där under någorlunda fredliga former och utan att gå varandra på nerverna, men du har brutit överenskommelsen. Du stökar hela tiden ner bland mina kognitiva förmågor, och jag är grymt trött på oredan du ställt till med min intelligens, den brukar vara skarpare än såhär.

Jag är ganska bes…

Metatekniker i vardagen

En sak som börjat smyga sig in mer och mer i mitt lajvande är metatekniker. Från att vara någonting obskyrt och spelstörande har de blivit en ganska naturlig del av lajv, och fler och fler av mina vänner börjar tänka på vilka metatekniker man skulle kunna använda för att ge lajv en djupare spelnivå, komma i rätt stämning, ge segt spel en puff framåt, eller bara bli allmänt bättre.

Ett av de stora problemen, särskilt på mindre uppstyrda mingel-lajv, brukar vara just att folk inte riktigt kommer igång. Man är dålig på att mingla i roll, man är stel, det kommer inga naturliga öppningar för att spela ut intriger och man går och drar på konflikter och låter dem bubbla under ytan istället för att spela ut dem. Då blir lajv tråkigt. Poängen är ofta att allt det där som ligger under ytan ska komma upp och generera scener och mer spel. Inte ligga och bubbla. Då kan ett par metatekniker fungera utmärkt.

Som den där man plingar på någons glas och denna tvingas att hålla en kort inre monolog högt. …

En annan matfundering

Bild
Den här bilden laddade jag upp på Facebook med kommentaren "kött och potatis, manligaste lunchen!" häromveckan. Att kött och potatis utan grönsaker är grymt manligt var menat som ironiserande. Att det här är kött och potatis är, som ni nog kan gissa, inte sant. Det är veggos kebab-bitar och potatis.

Jag träffar ganska ofta på folk som har åsikter om att jag (eller veganer i största allmänhet) äter köttsubstitut, dricker mjölksubstitut etc. Ganska ofta som ett rätt oförstående "jag kan gå med på att folk blir vegetarianer, men måste de äta en massa saker som låtsas vara kött då?" eller lite irriterande "då kan man väl lika gärna äta riktigt kött!". Och så slutligen folket som inte har någonting alls emot att vi äter fuskkött, men tycker att det är väldigt fel att kalla det för kött när det faktiskt inte är det.

Jag kallar alla substitutprodukter jag käkar för det de är substitut för. Det här på bilden är kebabkött. När jag ska göra oboy eller pannkakor använ…

Stolthet och fördom

Bild
"It is a truth universally acknowledged, that a single man in possession of a good fortune, must be in want of a wife"

Nyligen har jag legat på landet och läst Pride and Prejudice ordentligt för första gången. Tidigare har jag sett filmatiseringarna, men jag tycker att man går miste om ett favoritdrag med Austen om man håller sig till dem. Hon är ironisk! Hon kommer med spydiga kommentarer och små inflikningar; metakommentarer. När jag läste Northanger Abbey som också är full av dem skrattade jag så att jag grät med jämna mellanrum.

Idag låg jag hemma sjuk och bestämde mig för att se filmen från 2005 en gång till, så det gjorde jag. Liksom väldigt många andra är jag ganska kär i relationen mellan Elizabeth och mr Darcy. Jag tycker att det är ganska fantastiskt romantiskt hur hon tror att hon verkligen inte tycker om honom, när det är solklart för tittarna att hon visst gör det. Jag tycker att det är fantastiskt mysigt att de får varandra på slutet och visar sig ha varit för st…

Berättelser jag skapar

Bild
Först ut bland önske-inläggen har jag lovat att skriva någonting om vad jag skriver. Jag skriver egentligen mest sakprosa, som skoluppgifter och bloggar, och en del poesi, men Adam som frågade verkade inriktad på skönlitteratur, så jag tänkte att det här inlägget ska få kretsa runt det.

Jag skapar ofta fiktion, eller olika former av berättelser. Däremot växlar mediet jag gör det i. När jag lajvar mycket skriver jag mindre och när jag tecknar mycket gör jag lite annat. I perioder får jag utlopp för mitt berättelseskapande genom Sims 2, som jag märkligt nog inte tröttnat på än. Förmodligen för att jag inte betraktar det som ett spel.

Min senaste stora period av skönlitterärt skrivande var i gymnasiet. Jag läste litterär gestaltning och spottade ur mig skönlitteratur och dramatik på löpande band. Jag skapade ett fantasyuniversum att arrangera lajv i, vilket inte blev av. Jag har en storyline till en roman i samma universum, men är för odiciplinerad för att skriva sammanhängande. Det blir e…

Önska ett inlägg

Bild
Jag vill skriva, för det tycker jag om! Tyvärr vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om alla gånger, så jag tänkte försöka göra en sådan här efterlysning igen. Vad tycker ni läsare att jag ska skriva om? Inget ämne är för stort eller för litet :)

Förra vändan fick jag skriva om min vän Rebecka, att göra slut med kompisar, att spela på kärlek och sex på lajv, och om Facebook-välgörenhet. Nu har jag lovat att skriva någonting om mitt skrivande, och om religion.

Vad ska jag skriva mer om? Om lajv jag vill arrangera? Om favoritklänningar? Om saker jag gjort eller saker jag tycker är viktiga eller det politiska läget i Sverige eller mat eller meningen med livet?
Välj ni!

Dagens ord

När jag var yngre brukade jag störa mig rätt hårt på svenskar som inte hittar ordet de söker på svenska, och därför använder ett engelskt istället. "Vad heter reclaima på svenska nu igen?". Så småningom har det slagit mig i praktiken att vilket språk man väljer att prata på ofta beror på vilken språkmiljö man lärde sig ordet i fråga i.

Det enda riktigt bra ord jag lyckas exemplifiera med är télépherique, som jag lärde mig när jag jobbade i Chamonix en sommar. Det tog något år innan jag kom på idén att slå upp det och insåg att samma sak heter kabinbana på svenska. Jag har många exempel från när man pratar med min bror också, och gånger vi faktiskt inte riktigt förstått varandra eftersom han inte kan det svenska namnet på vissa livsmedel och jag inte förstår det spanska.

Dagens ord är ett på franska som jag förvisso lärt mig i dess naturliga miljö (om Nutella), men som jag tycker är spännande för att jag stöter på det ganska ofta utanför den, och faktiskt inte har lyckats hit…

Ta tillbaka högstadiet

Bild
I fredags arrangerade jag lajv för tredje gången. Eftersom varje uppsättning följts av en del tjat, blev det en tredje vända av lajvet Klassfesten. Jag vet inte om jag kommer att göra någonting mer av konceptet, men det känns som ett bra tillfälle att knyta ihop säcken och reflektera lite över de tre uppsättningar av samma lajv jag ändå satt upp.

Klassfestlajvet föddes i Frankrike sommaren 2007. För min del alltså sommaren mellan tvåan och trean i gymnasiet. När jag inte arbetade satt jag mycket inomhus, lyssnade på intriger ur min kollegas vänskapskrets och broderade. Och funderade på lajv man skulle kunna arrangera. På telefon med Niklas fick jag så den lysande idén "Finns det någonting mer traumatiskt än en högstadieklassfest?", och eftersom vi hade svårt att tänka oss någonting sådant, så bestämde vi oss för att göra ett lajv av sagda högstadieklassfest. Vi satte ett datum en månad fram i tiden och bestämde oss för att skriva alla roller, så att vi skulle slippa sitta och…

Det ironiska lajvet!

Bild
I helgen var jag utanför Hallsberg och deltog på Hallå OFF - det ironiska lajvet! Det speciella med lajvet var att det var uppbyggt i flera metanivåer. Vi spelade ett gäng lajvare, som var deltagare på ett sunkigt 90-tals high fantasy-lajv, där de i sin tur spelade olika toppkaraktärer.

Incitamenten för att åka på ett lajv som Hallå OFF är nog många. Medelåldern var hyfsat hög och många verkade se lajvet som en kärleksförklaring till alla lajv de åkte på för femton år sedan, när silvertejpskorvar och gympaskor var standard. Vi yngre verkade i större utsträckning se det som en chans att få spela de där rollerna som verkar kul men som vi har lite för mycket värdighet för att spela på ett seriöst lajv. Jag (i yllekjortel och bruna Converse) och två vänner spelade kott- och kak-knytt och ägnade lajvet åt att vara grönsminkade, barnsliga och irriterande. En annan vän spelade kapten Jack Sparrow, komplett med romflaska, hatt och kajal. Roligt? Ja! Buskis? Ja! Okej? JA!

Ju längre jag lajvat de…

Mellan inläggen

Bild
Jag bloggar inte så mycket just nu, för jag har varit på landet en vecka. Där finns det inget internet, så man fördriver tiden med att teckna, bada och klappa lurviga katter. Därefter har jag varit på Hallå OFF! som var ett bra lajv, men som jag behöver samla tankarna lite till innan jag sätter mig och skriver någonting ordentligt om.

Jag skulle vilja skriva lite mer om humanistförakt också. Tydligen, av kommentarerna på förra inlägget att döma, är det fel av mig att inte förstå att jag är mycket sämre än tekniker, fysiker och matematiker. För det tycker jag faktiskt inte att jag är. Så det så. Jag tycker förresten fortfarande inte att det hör till god etikett att vara anonym och tala om för främlingar på internet att de suger. Oavsett vilken utbildning man har gått.

Innan dess får ni titta på dagens teckning!

Om att derivera en samhällselev

Jag har inte koll på hela bloggosfären och tusen länkar i den här frågan, jag har varit på landet utan internet i en vecka och därefter på lajv. Däremot hade jag väldig lust att kommentera hela grejen med Svenskt Näringsliv och humanioran, och skrev det här i min almanacka på ett tåg mellan Falun och Hallsberg. Men ungefär såhär.

Svenskt Näringsliv vill sänka studiestödet för humaniora. Vi får höra om studenter som hobbypluggar Harry Potter, och eftersom min vänskapskrets är full av humanister nås jag snabbt av ramaskri och Facebookupprop. Vi är visst samhällsnyttiga!

Jag har länge hyst en lätt motvilja gentemot naturvetare, och blivande civilingenjörer, ekonomer, jurister o.s.v. Ni får inte ta det personligt (jag gillar er egentligen), men det känns så tokseriöst att gå en utbildning där man är garanterat ett välbetalt kostymjobb och det är så lätt att inte riktigt ta sig själv på allvar bredvid er. Svenskt Näringsliv tycker förmodligen att ni är samhällsnyttiga så att det räcker.

När v…