Det ironiska lajvet!

I helgen var jag utanför Hallsberg och deltog på Hallå OFF - det ironiska lajvet! Det speciella med lajvet var att det var uppbyggt i flera metanivåer. Vi spelade ett gäng lajvare, som var deltagare på ett sunkigt 90-tals high fantasy-lajv, där de i sin tur spelade olika toppkaraktärer.

Incitamenten för att åka på ett lajv som Hallå OFF är nog många. Medelåldern var hyfsat hög och många verkade se lajvet som en kärleksförklaring till alla lajv de åkte på för femton år sedan, när silvertejpskorvar och gympaskor var standard. Vi yngre verkade i större utsträckning se det som en chans att få spela de där rollerna som verkar kul men som vi har lite för mycket värdighet för att spela på ett seriöst lajv. Jag (i yllekjortel och bruna Converse) och två vänner spelade kott- och kak-knytt och ägnade lajvet åt att vara grönsminkade, barnsliga och irriterande. En annan vän spelade kapten Jack Sparrow, komplett med romflaska, hatt och kajal. Roligt? Ja! Buskis? Ja! Okej? JA!

Ju längre jag lajvat desto mer har jag insett att det jag tycker bäst om på lajv faktiskt är att offa. Jag tycker om växelspelet mellan att stänga av mitt eget jag och gå in i en annan personlighet ett tag, och att ta tillbaka mig själv och reflektera över upplevelsen. Ju längre jag lajvat, desto större behov av att ta metasnack off vid dagens slut för att diskutera vart vi vill ta spelet får jag. Och desto större behov av eftersnack.

Därför tyckte jag att Hallå OFF var ganska skönt. För att det var helt rumsrent att offa, mellan toppkaraktär (knyttet) och baskaraktär (lajvaren) i alla fall. Sextonåriga Matilda som jag spelade gick gärna off i tid och otid och hängde mycket i offlägret där hon diskuterade vad som just hänt på lajvet med andra spelare.

Just på grund av mitt offbehov tyckte jag att Hallå OFF stundom var jobbigt också. De sista fem minutrarna av ett lajv brukar jag vara helt uppfylld av förväntan. "Ja! Snart bryter det! Då får jag bubbla upp och ha eftersnack med folk!". När Ödets Vindar, det sunkiga fantasylajvet, bröt hade man precis det där offbubbelt i kroppen. Då blev det ett rätt spännande, jobbigt antiklimax att behöva lajva hela efterfesten och vara kvar i roll också.

Samtidigt som det var grymt kul att få lajva en lajvefterfest. Ett intressant sätt att betrakta sig och sina medlajvare utifrån på något sätt. Alla baskaraktärerna (lajvarna vi spelade) kändes som folk jag träffat på lajv i verkliga livet, om än med en ironisk touch. Min tonåriga roll vågade inte ragga på folk utan rullade runt med dem i gräset för att få kramas, och tyckte att det var högst pinsamt både att få dricka och att inte få dricka på Jag har aldrig. Vi snackade grymt mycket skit om andra spelares utseende, utrustning och rollspel. Och till råga på allt kunde man hänga på lajvets forum och diskutera saker före och efter lajvet!

Hallå OFF var helt klart ett spännande lajvexperiment och en kul upplevelse. Förmodligen också första och sista gången jag lajvar en high fantasy-roll. Fetsmink och mastix är inte så jävla roligt. Men nu har jag testat.
Knyttkärlek på det!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det