söndag 3 juli 2011

Om att derivera en samhällselev

Jag har inte koll på hela bloggosfären och tusen länkar i den här frågan, jag har varit på landet utan internet i en vecka och därefter på lajv. Däremot hade jag väldig lust att kommentera hela grejen med Svenskt Näringsliv och humanioran, och skrev det här i min almanacka på ett tåg mellan Falun och Hallsberg. Men ungefär såhär.

Svenskt Näringsliv vill sänka studiestödet för humaniora. Vi får höra om studenter som hobbypluggar Harry Potter, och eftersom min vänskapskrets är full av humanister nås jag snabbt av ramaskri och Facebookupprop. Vi är visst samhällsnyttiga!

Jag har länge hyst en lätt motvilja gentemot naturvetare, och blivande civilingenjörer, ekonomer, jurister o.s.v. Ni får inte ta det personligt (jag gillar er egentligen), men det känns så tokseriöst att gå en utbildning där man är garanterat ett välbetalt kostymjobb och det är så lätt att inte riktigt ta sig själv på allvar bredvid er. Svenskt Näringsliv tycker förmodligen att ni är samhällsnyttiga så att det räcker.

När vi gick gymnasiet var det esteter och sammare som inte riktigt skulle tas på allvar. Sammare kanske - om de läste sam-ekonomi med global inriktning. Men vi andra då...
Vi andra är smärtsamt medvetna om varför de inte går att derivera en samhällselev*.

Och på något sätt har folk fått för sig att det här med filosofi, etnologi, religionshistoria, litteraturvetenskap, språk, är låtsasämnen som vem som helst kan klara av. Det krävs väl inte så mycket för att plugga samhällsprogrammet? Eller humaniora? Ärligt talat var jag bättre än naturarsnittet på min skola i humanistiska ämnen OCH i matte. Då hette det att de aldrig ställer krav på sammare.

Och när jag tog studenten hade jag lärt mig sammarförakt till den grad att jag grät över mina 19,8 i slutbetyg och frågade om det egentligen var värt någonting över huvudtaget. Min mamma tröstade mig med att jag ändå hade ett fint snittbetyg från en studieförberedande utbildning och det kommer man ganska långt med på högskolan.

På hobby-högskolan, om Svenskt Näringsliv nu får bestämma, i alla fall. I ett par år har jag nu nästan fått glömma att jag är en oderiverbar sammare, en värdelös humanist. Trots att jag inte vågade hobbyläsa lingvistik av rädsla för arbetsmarknaden utan hoppade på en utbildning till gymnasielärare. Garanterad ett underbetalt foppatoffel-jobb medan politiker utan pedagogisk kompetens ska bestämma över huvudet på mig hur jag ska sköta mitt jobb.

Jag ska alltså undervisa ungdomar i livsfrågor, litteratur och hur man skriver ett korrekt CV medan journalister och politiker kallar mig oduglig, Svenskt Näringsliv tycker att jag är onyttig, och naturarna fortfarande skrattar åt att jag inte går att derivera.

Sverige 2011, jag har en fil. kand i svenska. Jag kanske borde ha blivit civilekonom istället.

*Varför man inte kan derivera en samhällselev? De har ingen funktion!

12 kommentarer:

Anonym sa...

Bästa Anneli,

19,8 är inte dåligt, men sam är inte jämförbar med Na eller Te. På samma sätt är en humaniora utbildning inte jämförbar med en naturvetenskaplig, teknisk eller ens ekonomisk. Jag likt många från Chalmers och KTH har dubbla examina i mitt fall ekonomi. Jämför med antalet humaniora studenter som tar en "civilare" när man ändå håller på.
Ja, du behövs men du är mycket lättare att ersätta med någon "från gatan" än en läkare, fysiker, arkitekt eller finansexpert. Det gör dig inte dålig men vi skall knappast uppmuntra våra skarpaste hjärnor att studera humaniora.

Anneli sa...

Bästa Anonym

Ärligt talat tror jag att du har fel där. Jag tror att det krävs en viss läggning och some brains för att klara en teknisk eller naturvetenskaplig utbildning, och jag vet att jag inte har läggningen för att klara av det. Jag tycker helt enkelt att matte är väldigt tråkigt.

Däremot så tycker jag att du underskattar humanister väldigt hårt när du tror att vi går att ersätta hur som helst med någon "från gatan" eller att vi inte hör till de skarpaste. Humaniora kräver en annan form av kreativt, analytiskt tänkande än vad matematik gör, inte en sämre sorts analytiskt tänkande. Och visst fasen behövs det.

Slutligen får du gärna skriva under med namn om du ska klappa mig på huvudet på min blogg.

Clara sa...

Alltså, det här med att "gå en utbildning där man är garanterat ett välbetalt kostymjobb" verkar väldigt få i min omgivning ha tänkt på när de sökte till min skola (KTH). Det betraktas till och med som lite fult att från teknisk fysik inrikta sig mot finansmatematik (inriktning som vanligtvis leder till mycket välbetalt jobb inom finanssektorn). De flesta av oss har helt enkelt sökt oss till KTH för att vi är intresserade av det som vi kan lära oss där, och många längtar också efter ett högre studietempo och att få en utmaning att bita i.

Personligen styrdes mitt val att läsa teknisk fysik mycket av att jag hade på tok för lätt för de flesta samämnen för att i längden tycka att det var intressant att läsa vidare inom dem.
Jag tror inte att jag är ensam om den erfarenheten och jag tror att många av de som uttrycker åsikten att humanistutbilningar är rena lekskolan har just den erfarenheten, att humanistämnena på intet sätt är onödiga och överflödiga i ett samhälle, men att undervisningen bedrivs på en för låg nivå och ställer för låga krav.

Anneli sa...

Det jag i sådana fall är nyfiken på är hur många som uttalar sig om att humaniora är för enkelt, som faktiskt har läst humaniora på avancerad nivå.

Jag tyckte att gymnasiekursen Matte B var oförskämt enkel, men skulle inte dra slutsatsen att matematik är en barnlek för det. Däremot verkar många ha läst Samhällskunskap, Historia och Religion A och B på gymnasiet och därför dragit slutsatsen att humaniora är enkelt.

De senaste åren har jag svettats över religionshistoria på en betydligt högre filosofisk och avancerad nivå än så. Det är liksom en helt annan grej än vad det var på gymnasiet. Och inte är det enkelt alla gånger heller.

Carl sa...

Du har en fil. kand i Svenska och du skall undervisa i livsfrågor, litteratur samt hur man skriver ett CV.
Vilka livsfrågor ingår i Ämnet Svenska?
Krävs det en fil kand för att lära ut CV-skrivning?
Och är det litteraturen som gör dig nyttig?
Svaret på ovanstående torde vara ett rungande NEJ.
Du är inte ens nyttig för att du har skaffat dig kunskap om ett ämne som utgör grunden för kommunikation och informationsöverföring samt informationsbevarande däremot blir du nyttig när du överför detta kunnande till många personer.
Om ens kunskap är nyttig så finns det en marknad, dess värde är det pris som människor är villiga att betala. Priset kommer att påverkas av den lokala tillgången och efterfrågan.

Anneli sa...

Jag har svenska som huvudämne och religionshistoria som biämne. Ämnet religion handlar om etik, tro och livsfrågor. En fil. kand motsvarar tre års högskolestudier, och en lärarexamen är på fem. Man får inte undervisa utan lärarexamen. Att undervisa i svenska innebär också att undervisa i litteraturvetenskap, och skulle jag inte göra det skulle jag inte sköta mitt jobb.

Alltså är svaret på dina frågor inte alls ett rungande NEJ, och dessutom tycker jag inte att du som främling har någon rätt att yttra dig i frågan om huruvida jag är nyttig eller inte.

Hejke sa...

Hjälp vad du är bra Anneli! Jag håller helt och hållet med dig. Höj statusen för humaniora! Jag tror inte att det är en slump att det inte finns några skämt om att naturare skulle vara mindre värda och kloka än sammare.

Anneli sa...

Just gymnasieskämten har jag uppfattat det som att det finns en hackordning som man skämtar om. IBare skämtar om naturare som skämtar om sammare som skämtar om esteter som skämtar om folk på praktiska linjer. Som kommer först ut i arbetslivet och får mest välbetalda jobb ;)

Jag önskar att jag kunde skriva konstruktiva grejer om humaniora. Fast jag orkar inte riktigt. Projekt Athena till exempel gör det så mycket bättre än jag :)

Tommy sa...

Intressanta kommentarer här, jag som trodde att man valde att studera det man tycker verkar vara intressant och som man kan se sig själv vilja arbeta med.

Hur bra är en Arkitekt eller en Lärare om denne inte är intresserad av sitt arbete? Leder det till något annat än att denna personen skaffar sig ännu en examen i något som faktiskt intresserar? Är det inte det som är viktigast av allt, att utbildningen har värde för individen och för skolan där studierna sker där utbytet av nya idéer är av yttersta vikt.

Carl sa...

När det gäller din nyttighet så kan du varje månad mäta denna när du får ditt lönebesked. Då är det du och inte någon annan som gör denna mätning.
Själv har jag gått ner i lön för att jag tycker att det är roligt att undervisa och arbeta med ungdomar. Mina VG och MVG studenter tjänar ungefär som jag ca ett år efter sin examen. Jag har även studenter som valt industri och installations arbeten där de tjänar mer än jag men till priset av obekväma arbetstider.
Trots detta är jag medveten att jag förmodligen varit nyttigare inom konsultvärlden.
Skillnaden på naturvetare och humanister när det gäller deras värde är att naturvetare är globalt gångbara medan de flesta humanister är låsta inom en liten region.

Anneli sa...

Oj! Snacka tankevurpa du gör nu. Du blandar ihop nyttig och kommersiellt gångbar. Att vissa yrken tjänar mindre än andra har inte särskilt mycket med hur nyttiga de är att göra - samhället skulle inte klara sig utan städare och undersköterskor men likväl är de underbetalda, medan it-konsulter tjänar väldigt bra.

I min humanistiska utbildning läser jag forskare från hela världen. Visst är forskare inom humaniora ofta specialiserade på ett regionalt bundet fält, men det motsäger knappast att andra humanister globalt läser och tar del av deras forskning.

Carl sa...

Touche, värdefull och nyttig är likartade men ändå skilda begrepp. Men per definition kan ingen vara underbetald i en tillgång/eterfrågan situztion.