Den inte självklara rätten att vara normal

Det här är en ständigt aktuell fråga. Nu tar jag den en gång till, och den här gången är jag faktiskt ganska irriterad.

Det är ett jävla privilegium att känna sig helt normal, som en självklart välkommen del av ett samhälle. Det är någonting jävligt bra att få känna sig helt normal, och jag ska inte säga att det är få förunnat, eftersom en av poängerna med hela normalitetsbegreppet är att det täcker in majoriteten av en grupp, som får bli normen.

Det är ett jävligt bra samhälle, där så många av människorna som möjligt känner sig normala, inkluderade, välkomna och som folk är mest. Gör de det, betyder det att man har ett samhälle som är öppet och respektfullt gentemot människors olikheter. Det är ett bra samhälle.

Det är ett jävla oskick, när man själv känner sig välkommen, att försöka tala om för andra grupper att de inte är välkomna, och särskilt när man använder argumentet "ni är inte i majoritet". Det är ett jävla oskick, att försöka få det till att majoriteten är detsamma som det enda rätta.

Att väldigt få tycker att ketchup är ett självklart gott tillbehör till sushi, gör inte att det är fel att äta ketchup på sushi, eller att det inte är gott.
Att väldigt få (tyvärr) är veganer, gör inte att veganism är någonting obskyrt eller konstigt, eller fel för den delen, som man borde undvika och som det viktigaste är att den här omhuldade majoriteten slipper kontakt med.
Att väldigt många tycker att tv3 är den roligaste tv-kanalen ger inte tv3 monopol på begreppet underhållning.

Jag känner mig oftast inkluderad i begreppet "majoriteten". Det är en jävla lyx. Kan vi inte bara försöka se till att så många som möjligt känner att de gör det, helst alla, och att resten är välkomna de också?

Kan vi inte sluta sitta och prata om att vi som stor majoritet inte ska bli förtryckta av små minoriteter? Det här året har jag varit i Finland under Prideveckan och sluppit höra ett enda "jag demonstrerar inte att jag är hetero" eller "nuförtiden får man väl inte vara straight och ha sex i missionären längre!". Och det är jag glad för. Herregud vad jag hoppas att ni andra inte behövde höra så mycket skit av det slaget heller.

Men nuförtiden får man ju inte gilla vanliga fantasylajv eftersom det finns folk som gör mer spännande saker. Just ja.
Håll bara tyst med sådant. Klart man får. Åt vilket håll som helst.

Kommentarer

Johan Lind sa…
Obskyr, konstig, annorlunda, udda, etc, ord som betecknar att man befinner sig utanför normen. Utanför majoritetens varande.

På senare tid har det bedrivits en diskvalificerande, kvasiintellektuell hetsjakt på allt och alla som för stunden är normala.
Tycker man om populär musik eller klassiker så har man ingen smak. Är man straight så är man homofob. Föredrar man Wagner så är man nasist. Vill man ha en kontrollerad invandring...främlingsfientlig.
Tycker man annorlunda så är man diskvalificerad. De marginaliserades hämnd på majoriteten är evig skuld.
Alla har rätt till sina åsikter och att uttrycka dem även kristna borgerliga heteros vars föräldrar båda är födda i landet.
"Queerfolket" begår en medveten tankevurpa genom att hävda:
Alla viktiga och intelligenta personer är udda.
Jag är udda - därför är jag viktig och intellektuell.
Detta stämmer lika lite som:
Alla män har skägg.
Adam har skägg - därför är han man.
Adam råkar vara en get...

MEN det är ok att vara udda bara man inte springer runt och hoppar upp på pedistaler för att sedan kasta fekalier på alla andra.
Anneli sa…
Ja, alla har rätt till sina åsikter. Och ju fler som känner sig som en del av majoriteten, desto bättre. Det är ingen som säger att ju fler uddahetspoäng man har, desto mer rätt har man. Tvärtom går hela grejen ut på att man inte ska behöva bli sedd som så jävla udda om ens föräldrar inte är kristna, borgerliga och hetero. Och inte om de är det heller.

Jag känner inte igen det "queerfolk" du beskriver nu. Däremot låter du ganska symptomatiskt "hörande till majoritet som känner sig förtryckt av att minoriteter också får vara med och bestämma". Och det tycker jag är väldigt tråkigt.

Ju mindre som är udda desto bättre, tycker jag. Inte så att folk inte ska ha vissa egenskaper, men så att vissa egenskaper inte ska bli sedda som så jävla konstiga. Och tycker man att man har rätt att hoppa upp på en piedestal och kasta bajs på andra bara för att man råkar känna sig otroligt normal, så kan man dra något gammalt över sig.

Jag är definitivt normal och en del av majoriteten. Jag känner mig inte särskilt hetsjagad för det. Och tror man att folk ser ner på en för att man är straight undrar jag nog mest vilket samhälle man lever i. Inte är det mitt.
Johan Lind sa…
Att få sin röst hörd är inte det samma som att tvinga på andra sin syn på saken. Det kan knappas vara så att vi alltid skall ta hänsyn till varje minoritets specialintressen.
En minoritet må ha rätt till skydd och tolerans för sin existens men det är inte det samma som att den skall få lov att lägga upp agendan.
Anneli sa…
Din världsbild är så främmande för mig att jag har svårt att förstå vad du menar. Nej, varje minoritet ska väl inte sätta agendan för hela befolkningen. Men det ska inte varje majoritet heller. Att många gillar fotboll gör inte att alla måste gilla fotboll. Att många gillar pop gör inte att alla måste gilla pop, och att några få gillar Wagner gör inte att alla måste gilla Wagner.

Däremot är det väl givet att alla, oavsett om de är i majoritet eller minoritet, försöker sprida saker de tycker är bra och önskvärda, och värderingar de har, till resten av befolkningen? Folk som gillar bofferlajv vill gärna att alla ska gilla bofferlajv och folk som gillar metatekniker vill gärna att alla ska gilla metatekniker.

Att hålla på och göra något slags krystad dikotomi mellan majoriteter och minoriteter i det fallet känns som ett slag i luften och hyfsat verklighetsfrämmande.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det