onsdag 10 augusti 2011

Helsingforsdagbok: Det anstår mig icke att göra mig mindre än vad jag är

Idag har vi haft ett enormt veganskt pannkaksknytis i studentkorridoren och druckit finsk öl i bastun. Nu är jag blöt, kall och känner mig lite ensam, emedan alla mina stockholmska vänner sitter i en vallgrav på en ö i Östersjön och tittar på halvnakna män som leker med eldklot.

Idag har jag konfronterats med Gunnar Björlings universella dada-individualism. Visst för att det låter ganska roligt att slänga ihop stora mängder onomatopoestiska ljud på ett papper och kalla det konst, men jag blir otroligt provocerad. Det erkänner jag utan omsvep. Jag blir otroligt provocerad av människor som gör kaos med konsten för kaosets skull, och att jag ska lägga intellektuell energi på att försöka analysera detta kaos. Dada känns som den modernistiska poesins svar på trollning. Eller som Jokern i Batman.

Och därför tänker jag parafrasera Södergran och påstå att jag har insett mina dimensioner, och att det icke anstår mig att göra mig mindre än vad jag är. Jag tänker inte slösa intellektuell energi på att försöka finna en mening i konst som är avsiktligt irrationell och avsiktligt nonsens. Jag tänker inte känna mig dyster för att jag inte förstår mig på Gunnar Björling. Det anstår mig inte. Så jag skiter i det.

Däremot tycker jag om Björlings ord-akvareller. Det är en sådan sak som jag tycker om med poesi och tycker att den kan användas till. Samtidigt som det nästan är lite fusk. I en prosatext finns det vissa värdeladdade ord som används för att skapa stämning och känsla. Och så en jävla massa packfluff. Poesin plockar helt enkelt bort packfluffet däremellan.
Vilket jag älskar och uppskattar med den, avundas den för, och tycker oerhört illa om.

Dessa modernister gör för övrigt kaos med mitt språk. Var ska jag kasta av mig den strida ström av modernistisk poesi jag producerar som avrollning efter mina föreläsningar?

4 kommentarer:

Johan Lind sa...

Jag upplever att du krånglar till ditt liv och ditt inre väsen. Blir du lyckligare? Blir din omgivning lyckligare?
Detta sagt helt utan illvilja eller trollning.

Johan Lind sa...

Roligt att du känner min kvinnliga favorit bland dem förstod Nietzsches tankar.

Anneli sa...

Jag upplever inte att jag krånglar till mitt inre väsen. Jag gör saker jag känner för, funderar över vad som är rätt och försöker att leva som jag lär precis som alla andra människor. Jag ser inte hur jag skulle kunna göra det enklare eller hur det skulle göra mig lyckligare ifall det var det. Men på det stora hela tror jag inte att jag är eller lever krångligare än någon annan.

Södergran har jag läst mycket av tidigare och tycker om, även om jag tycker att hon är mycket mer än en Nietzsche-fangirl. Nietzsche själv är dock inte min kopp te.

Johan Lind sa...

Håller med dig, likt en god lärljunge/inspirerad/efterföljare utvecklade hon både hans och sina egna idéer.