Steampunk och barnsjukdomar

I en arla urtid fanns landet Lajvien, där det satt tio utbygdsjägare i svart mantel på varje värdshus och var för balla för att prata med varandra. Man kunde rädda världen från att gå under, få sina föräldrar slaktade av orcher, vinna hela kungariket och halva prinsessan på en kafferast, och silvertejpskorvarna var stora och heta. Lyckligtvis har lajvgenren medeltids-fantasy kommit ifrån de flesta av sina barnsjukdomar idag, och de flesta som arrangerar eller åker på lajv i genren kan fokusera på roller, intriger och specifika settings istället för på fantasyklichéer. Det är en typiskt sådan grej som jag gillar med fantasylajv.

Just hemkommen från mitt fjärde steampunklajv har jag insett att steampunk vore en jävligt häftig lajvgenre, om det inte var för att den har så vansinnigt många barnsjukdomar som man inte kommer ifrån. Inte riktigt än, åtminstone.

  • På steampunklajv är folk lite för balla för att våga prata med varandra. Lite väl ofta sitter det alltså stora klungor av folk i otroliga 1800-talsklänningar, med ett par meters avstånd, och nedlåter sig inte till att interagera med varandra. Aragornvarning!

  • Ofta är de också lite för snygga för att kunna springa omkring, skita ner sig eller göra någonting särskilt. Man vill inte förstöra nämnda klänningar....

  • Och Face It... de flesta som lajvat ett tag kan slänga ihop en helt okej medeltidsutstyrsel på ingen tid. Man har grejer att låna, eller låna ut. Standardkjortel 1a är snorenkel att sy, och folk har oftast grejerna. Steampunklajvare verkar ofta antingen ha fokuserat på sin asballa utrustning och glömt att tänka på rollen, eller fokuserat på rollen och har ganska tråkig utrustning.

  • Det finns lite för många genreklichéer att trilla ner i, för att de känns nya och häftiga. Och så hamnar man plötsligt mitt i någon märklig mysterieintrig och undrar varför man inte bara kunde få köra vanliga människor-emellan-intriger. Och vad är grejen med luftskeppspirater?

  • Till sist, verkar folk överlag tänka lite för mycket på vad som passar sig, för att det ska hända särskilt mycket eller bli så mycket drama. Man har sina snygga kläder, och god etikett, och av någon anledning blir man förvånad när 1800-talslajv handlar om att kallprata sig själv till leda.
Jag tycker däremot att steampunk och 1800-tal är jävligt snyggt, och hoppas att genren ska slippa ur sina barnsjukdomar och bli fullt spelbar ganska snart. Idealet vore trots allt att lajv framför allt handlade om olika settings. Sedan är genrer som fantasy/nutid/steampunk mest en beteckning på vilken sorts löjliga kläder man har på sig medan man spelar nämnda setting.

Kommentarer

gealach sa…
Jag pratade med en vän för ett tag sedan, som varit på ett fantasylajv som ställt väldigt höga klädkrav och dragit till sig de värsta dräktnördarna. Enligt hennes beskrivning var det inte mycket lajvande, utan folk satt stilla eller struttade runt i sina tjusiga dräkter, men själva lajvandet glömdes bort. Trist när man inte lyckas kombinera det, tycker jag.
steampunk OCH medeltidslive?

GKC's roman "Don Quijotes återkomst" (om svensk öfversättning funnes) tar ett tag der alla börja vandra omkring i medeltida dräkter för att Michael Herne vägrar lägga af sin efter theaterspelet ...
Suck, jag menar gifvetvis drägter (som man drager på sig för att draga med sig hela dagen) - jag ligger af mig!

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det