onsdag 28 september 2011

v6 - Smärta, kinkyness?

Jag försöker hålla jämna steg med vecka 6, men tycker att det är lite många ämnen som är svåra att angripa ur någon bra vinkel. Ställningar som var förra veckans tema har liksom alltid varit ett typiskt sådant ämne som jag inte bryr mig särskilt mycket om. Jag tycker illa om distraktionsmoment av alla de slag när jag har sex, och att hålla på och tänka på var alla armar och ben tar vägen är ett typiskt sådant jag helst inte ägnar så mycket eftertanke åt. Sålänge det funkar och man inte känner sig löjlig liksom...

Veckans, smärta, känns däremot som jag skulle vilja bidra till. Mest för att det anknyter till vad jag skrev för ett par veckor sedan om att lära sig sex. Hela grejen med att människor använder ordet porrskada om precis vad som helst de själva inte gillar i sängen, så om man inte är van vid att prata väldigt grafiskt om sex med sina vänner blir det liksom rätt svårt att avgöra vilka saker som är standard och okej att föreslå, och vilka som kan tolkas som porriga, kinky eller inte riktigt socialt accepterade. Just smärta känns som en typiskt sådan grej, där det verkar råda rätt mycket delade meningar. Synnerligen förvirrande!

Smärta-temat kommer dessutom in på ett av mina favoritämnen när man inte pratar sex. Det här med förflugna associationsbanor. Som att klänning = feminin, heterosexuell = älskar att baka cupcakes = undergiven. Eller rollspel = nörd = kille, luktar svett, kan inte prata med tjejer. Ni vet sådana där. Konceptet gilla smärta i samband med sex verkar som att det ofta riskerar att ramla in i ungefär samma banor.

Som när man blandar ihop alla former av BDSM och refererar till allting som lite kinky, så att smärta måste ha med dominans/undergivenhet att göra. Eller får för sig att smärta = piskor, läder och junk. Alla sådana här grejer verkar ju ha vanilj som motsatsord, och är man vanilj så gillar man ingendera... eller?

Typiskt mig att prata semantik istället för sex, men ja jo. Jag är mer än lovligt jävla vanilj när det kommer till dominanta snubbar som försöker kalla mig fröken på internet och tycker att läder är galet hett (kom igen, det är garvade döda djur) eller att man känner sig mäktig när man slår sin partner. Det kan jag tänka mig att man gör, men är ingenting jag har lust att ställa upp på. Vilket å andra sidan inte säger någonting whatsoever om vad jag tycker om kombinationen smärta och sex.

2 kommentarer:

anjaa sa...

Nu är det här kanske inte en så konstruktiv kommentar, men om man slår sin partner i BDSM-sammanhang, för att känna sig mäktig, then you're doin' it wrong! Det känns i alla fall inte som den främsta anledningen till varför man slår varandra i sängen.

Ellie sa...

En bekant till mig reser ragg varje gång folk kallar hen "dominant". Hen njuter av att åsamka sin (sexuella) partner (fysisk) smärta, förutsatt att personen njuter av att bli åsamkad smärta och kommunikation i förväg och under det hela hjälper till att avgöra gränsdragningar. Hen är mycket medveten om att inte alla uppskattar dylikt, och vet att folk har olika smärtgräns, tolerans, saker de föredrar, och hen förväntar sig inte att kunna släppa sig fri och få ut allt.

Denna person har inget intresse att dominera folk, styra och ställa över dem, förödmjuka or whatnot kan ingå i folks kinks. Kontroll i viss mån, men framför allt smärta, däremot. "Så du är en sån där, hihi," kunde det uppenbarligen låta på forum av prospekterande undergivna. "Nej, det är jag inte." A är inte lika med B, A är lika med A.
Och jag är likadan i enlighet med den sista meningen - jag må gilla det ena eller det andra, men det betyder inte att jag automatiskt kvalar in på Stereotyp 1A i enlighet med standardmallen om [vaddetnuär], ex. sexuellt undergivna, dominanta, blah, blah blah.

Men det som är mest befriande i samtal med personen, är att det inte finns något fördömande av folk som är både och, hit och dit, varken eller... det bara ÄR. Min egen devis är att prova allting en gång (eller tre), utom vissa saker som är mig rent motbjudande. Men ett öppet sinne kommer man långt med, och allra bäst är nästan om man kommer så långt som "Det är inte min grej, men gör det hur mycket DU vill."

Jag saknar den attityden generellt. Jag är så innerligt trött på generaliseringar som kväver, och som dessutom hindrar för generaliserande part och den som blir generaliserad, kanske utan att de ens inser det.