Om kärlekar på låtsas

En klok vän till mig påstod att förälskelser och relationer ofta är bättre i fiktionen än i verkligheten. Det fastnade, och har gnagit lite i mig sedan dess. Mest kanske för att det finns så många aspekter på förälskelser och att bara vara fiktion, eller åtminstone göra sig bäst som sådan, som jag vill lyfta fram, analysera eller bara lägga märke till.

"I've been in this relation for two years longer than you have!" säger Leonard till Penny i Big Bang Theory. Den scenen får mig att rysa lite och känna igen mig. Jag har i flera år haft för vana att skriva brev till vänner, kärlekar, människor jag känner mycket för. Jag postar aldrig de här breven, däremot. Ofta förblir de viktigaste, vackraste eller mest privata angelägenheterna jag vill dela med personen någonting mellan mig och mina papper, enbart. Vissa människor har jag nästan utvecklat låtsaskompisrelationer till. De som får vara mina berättardu när jag vill förklara tankar eller känslor jag har.

En massa "du" alltså, som har likheter med verkliga människor men lika mycket blir mina projektioner av bra lyssnare, vänner, älskade. Och ofta gillar jag, ärligt talat att ha mina förälskelser på det sättet. Relationer som är härligt kontrollerbara, konstanta, som jag får vara helt ärligt i utan att riskera dåliga svar eller jobbiga reaktioner.

Ibland höjden av öppenhet och ärlighet, men samtidigt det rakt motsatta. Ibland är de där projektionskärlekarna låtsasrelationer, låtsaskänslor och glappet mellan er jag trott att jag älskat och era verkliga jag för stort. (I Leonard/Penny-fallet ringer det en stor varningsklocka för min del. Om man älskat någon på avstånd i två år, hur stor sannolikhet är det att det faktiskt är samma person som den man sedan blir ihop med?)

Jag tänker på er ibland och nästan att ni förtjänar en ursäkt. Dig jag alltid ville kyssa på Centralen men alltid hjälpte släpa dina tunga väskor istället, som jag ofta framhävde som en stor kärlek i din frånvaro men ofta blev menlös, tyst vän i närheten av. Jag har kvar dina bisarra attraktionsförvirrade mail, men läser dem aldrig.
Dig jag pratade livet och döden med i timmar på bron i Flemingsberg och framhävde som kreativ, androgyn, sexig, häftig, utan att jag ville erkänna alla bleka sidorna du ofta var. Som din blyghet, skam och konflikträdsla som alltid slog mig med häpnad fast jag borde vetat bättre.
Dig jag gått ensam och planlöst runt Söder på grund av, i skuggan av en känsla. Som jag tänkt på rätt mjukt och varmt och förvånat insett att vi aldrig flörtar. Du den enda som aldrig lekt, gett mig kyssar eller brev att övertolka utan varit ärlig mot mig jämt (tack för den!). För det är jobbigt att vara Leonard och skönt när man slipper.

Sedan tänker jag att jag inte tänker be er om ursäkt för någonting. Att mina tankar och känslor så ofta rört mig och ingen annan än mig. Att de rört porträtt av er men inte er själva. För att det aldrig blivit mer än så, och tur är väl det. Och att jag varit obesvarat lyckligt kär i mitt eget huvud, är ingenting jag vill ursäkta, ångra eller behöva försvara.

Kommentarer

Oscar sa…
Jag har tänkt skriva ett liknande inlägg ett tag nu, och det kanske börjar närma sig dags. Vi får se, det kanske kommer så småningom.

Tillsvidare dock:
Min första tanke vid ditt inlägg är den avslutande strofen i "Rambling through the avenues of time", av Flight of the Conchords:
Yes the girl I described, she's as real as the wind
It is true that I saw her today
The other details are inventions
Because I prefer her that way.

Personligen börjar jag dock tröttna på att ständigt fastna i fantasierna, och skulle gärna få någon form av anknytning till verkligheten för en gångs skull. Kärlek är gärna perfekt i fantasin, men också i längden meningslös och långtifrån lika intressant. Dessutom orsakar fantasibilder generellt sett mer besvikelse än de verkliga, och jag strävar alltid efter att se den verkliga bilden av någon istället för den bild jag skapat för mig själv. I'm not saying it's easy; I'm saying it's worth it.

Och jag är nog faktiskt hellre olyckligt kär i verkligheten, än lyckligt kär i fantasin. Även om jag ibland behöver drömmar om en framtid, för att stå ut med nutiden.
Du skulle gärna få gästpublicera det här inlägget på min blogg om du känner för det, Anneli. Det är ett väldigt, väldigt bra inlägg.
Anneli sa…
Touché: Åh, visst. Spridning av sina inlägg är alltid roligt :). Jag vet inte hur det fungerar rent tekniskt med gästpostning, men är det så enkelt som att du kopierar in min text och skriver att det är en gästblogg och mitt namn/länk, så låter det ju smidigt och bra. Kul att du gillar inlägget! :)

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.