torsdag 6 oktober 2011

Röck döts och strul med diakritiska tecken

Dagens lingvistikföreläsning rörde lite snabbt vid konceptet metal umlauts, på svenska även Heavy Metal-prickar. Alltså det här med att hårdrocksband gillar att sätta trema (¨) över alla vokaler för att det ser nordiskt, hårt och ballt ut. Typ som Mötley Crüe eller Motörhead. Jag som svensktalande har otroligt svårt att gå med på att bandnamnen likväl uttalas som Motley Crue och Motorhead.

Jag vet inte om det bara är en skröna, men jag tycker att historien om rockbandet Troja, som också ville testa det här med umlaut-o, och slutligen sätta denna bandlogotyp på t-shirts är så söt. Vem vill inte ha en superhård band-tshirt med texten Tröja?

Jag tycker att diakritiska tecken är jätteroliga, just för att man så spontant tolkar dem efter vilken funktion de har i ens eget språk, men så många verkar så totalt oförstående inför dem på främmande språk. Som när jag läste franska i högstadiet och den ständiga frågan var "måste vi lära oss alla bluppar på orden också?". Och sure, crème fraîche är lite svårt att stava, men det funkar inte riktigt utan alla "blupparna". Och jag har fortfarande inte riktigt kommit ifrån, sedan jag läste De fattiga i Łódź, att det inte är ett L i stadens namn utan ett Ł, som åtminstone enligt wikipedia snarast uttalas som engelska w. Polska verkar överlag fullt med lustiga tecken.

Och så tycker jag att diakritiska tecken är jätteroliga, när man läst Tolkien eller försöker lära sig lajvquenya och inser att Eärendil uttalas som Earendil, och det där eländiga ä är där för att visa engelsktalande att det inte ska vara en diftong. Som man gör i franska (noël).

Och slutligen så tycker jag, på samma tema som det förra stycket, att det är rätt intressant (och stundom rätt jobbigt) att datorprogram utvecklade av engelskspråkiga är hopplösa på att skilja bokstäver med diakritiska tecken på, från dem utan. Särskilt besvärligt blir det ju när som i svenskan ¨ och ˚ inte behandlas som separata diakritiska tecken, utan bara som del av bokstäverna å, ä och ö. Jag stör mig ganska ofta på att Facebooks sökfunktion inte kan skilja a, å, ä, eller att min telefonbok i mobilen sorterar alla namn på nämnda bokstäver under a. Men det gör den.
Nå, det finns säkert en bra förklaring.

6 kommentarer:

Hans-Georg Lundahl sa...

På tal om språk, vill minnas du kan franska, äfven om det intet gäller alla i gamla hemlandet:

Louis Even l'a déjà écrit, une étudiante ès économies l'a confirmé ...

HGL sa...

möttlig, kry?

Hans-Georg Lundahl sa...

L-med-ett-streck-igenom (kod som alt+0229 eller & aring ; vore treflig!) uttalas som eng. w i mesta och flesta delarne af Polen. I öst uttalas det som ryskt L före hårda vokaler (minne från mina få polsktimmar).

Hans-Georg Lundahl sa...

Och ó uttals som svenskt o, d v s = polskt u, i mig veterligen hela Polen. Var en gg helt enkelt långt o, precis som á var långt a (men till skilnad fr sv ej blef å utan halfkort a) och é, äldre tecken för y i somliga shg, var långt e.

Sitter accenten öfver ett s, z, c så är s med accent=sv tje-ljud, medan z är tonande motsvarighet och c/dz affrikerade motsvarigheter till s med eller utan accent beroende på om sjelfva med eller utan.

Tror att detta, plus faktum att polskt y icke är rundadt i utan nästan mer orundadt u, räcker som intro till polskt uttal (samt att accenten är fast: näst sista, utan postklitiska ords tillägg, liksom i spanska dándolo=dando-lo).

Hans-Georg Lundahl sa...

Suck, glömde att n också kan få accent, uttalas då som ñ.

S, z, c, dz, n med accent motsvarar historiskt altså ryska s, z, t, d, n med mjukt tecken, uttalas intet riktigt likadant.

MEN mjukt tecken kan också skrifvas som:
- uttaladt i, om detta är fölgande vokal (piwo=öl)
- icke uttaladt i före nästa icke-i-vokal (pióro=kulspetspenna).

Hans-Georg Lundahl sa...

P utan fölgande vokal kan, till skilnad från dentaler ej vara mjukt (enligt stafningen, åtminstone), k är automatiskt mjukt, sz (eng. sh) automatiskt hårdt: ky och szi är omöjligt, ki och szy är correct.