v6 - Ett acceptabelt hångelsoundtrack

Plötsligt är jag lite tacksam över vecka 6, som ser till att jag uppdaterar den här bloggen åtminstone någon gång i veckan. Jag har mycket grejer jag vill skriva men aldrig riktigt orkar sätta mig och formulera ordentliga inlägg om. Men veckans tema är i alla fall sex och musik. Så här får ni jakten på det perfekta hångelsoundtracket, komplett med Spotifylänkar!

Det känns ju som den största filmklichén någonsin, egentligen. Att hångla till något slags sexig musik (vad det nu är), tända ljus och långsamt klä av varandra. Frågan är väl då vad som är sexig musik, och hur man lyckas få det där att bli romantiskt eller sexigt, inte ostigt, kliché och snudd på pinsamt.

Allt som är långsamt och souligt med en stönande sångare går bort för min del. Alla sånger vars text jag kan haja till och störa mig på medan man hånglar för fullt. Jag har aldrig varit typen som tänder levande ljus, strör rosenblad på sovrumsgolvet och vill att min partner ska dansa sexigt. Och alla sånger som explicit handlar om sex. Såhär i efterhand är en av de roligaste trollningarna jag varit med om när jag och Hell en gång var ganska nykära och hånglade loss, och hans rumskamrat drog på Shut up (and sleep with me), på hög volym.

Alla sånger med alltför erotiska eller romantiska texter, som kan uppfattas som lite ostiga, går också bort. Jag älskar Men bara om min älskade väntar och jag har varit femton år och kär till Minnet många gånger, men det skulle liksom kännas fel att hångla till de låtarna.

Slutligen innehåller alla mina spellistor en viss andel ganska töntig musik. När man ligger och sexar för fullt och inser att datorn spelar Siw Malmqvist är det liksom svårt att inte avbryta för fnitteranfall. More kissing in porn! är en rolig låt, men den går garanterat inte att sexa till. Jag kommer är charmig, men den skulle liksom kännas på tok för ironisk.

Den enda låt jag inte kan lyssna på utan att tänka hångla är Heroes med David Bowie. Jag vet ärligt talat inte var det kommer ifrån, men jag har bilden av att varenda tonårsfilm där (det gärna komplicerade och missförstådda) tonårsparet hånglar loss första gången går den på i bakgrunden. Jag tror dock aldrig att jag hånglat till Bowie. Alltså är jag lite nyfiken. Skulle det kännas som ett tonårsfilmhångel och lite kliché? Skulle det kännas sjutton år och missförstådd, ungefär som att hångla till Håkan Hellström? Eller skulle det vara sådär awesome som jag antar att de vill få fram när de drar på Heroes på film? Jag vet inte. Jag är som sagt lite nyfiken.

Tills dess hånglar jag till lite vad som helst när andan faller på. En film man inte orkade se klart kanske. Någonting retrofranskt man inte tänker på texten på. TV:n? Detektivbyrån? Eller tja, jag vet inte riktigt. Hånglar jag till musik tänker jag nog inte på det.

Kommentarer

Winterdragon sa…
För egen del har jag lärt mig att inte lämna musikspelaren på "play random" om det finns några som helst utsikter för hångel. Bästa var nog när det just började gå vilt till och Hasse & Tage drog igång "VAD HAR DU I FICKAN JAN..." på högsta volym. Det blev ett tio minuters skrattanfall i stället för sex. ^^

Populära inlägg i den här bloggen

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Sextips för jämställda heteromän