Inte skylla på mitt funktionshinder

Jag råkar ha en rätt rejäl släng av dyskalkyli. Eftersom jag alltid varit ganska bra på matte (jag förstår logik, jag klarar bara inte siffror), har jag aldrig blivit utredd för den, men man behöver inte umgås med mig länge för att inse att jag är närapå totalt sifferblind.

Till exempel är jag helt hopplös på att minnas portkoder, bankomatkoder och liknande. Jag kommer ihåg de fyra siffrorna, men aldrig i rätt ordning. Telefonnummer är helt hopplöst, jag kan mitt eget, men det är typ det. Jag har stora svårigheter med att läsa analoga klockor, kan inte höger och vänster, och har otroligt svårt att inse att det är 10 minuter mellan 14.55 och 15.05, inte en timme. Jag kan inte uppskatta avstånd, och lyckas bara inte greppa att 2600kr inte är 2000kr. När jag räknar gör jag löjliga avskrivningsfel, som just att kasta om siffror, och jag har aldrig lärt mig multiplikationstabellerna.
Men nog om det. Jag är sifferblind, helt enkelt.

Idag, hungrig och trött gick jag ner till Pulsen i Flemingsberg för att handla mat. Min plånbok försvann i förra veckan och jag hade precis fått mitt nya bankomatkort. Plånboken återfanns hos SL Hittegods igår, men jag hade spärrat kortet och fick därför snällt vänta på ett nytt, som alltså kom idag.

Nya bankomatkoder gör mig alltid galet nervös. Så innan jag gick till affären rabblade jag min nya kod ett antal gånger, och försökte få in den i muskelminnet genom att föreställa mig en knappsats och träna. Därefter stoppade jag ned kortet i plånboken och gick till affären.

När jag ska betala och slår in min kod säger dosan "Medges ej, försök igen". Jag börjar nervöst fnittra om att jag fått ny bankomatkod och försöker irriterat ännu ett par versioner av samma fyra siffror i omkastad ordning, innan kassörskan säger "du kommer spärra det om du försöker igen!", och jag inser att hon har rätt. Besviket och förläget lämnar jag mitt berg av varor.

På väg hem bestämmer jag mig för att försöka i bankomaten - den kan ju inte veta att jag just försökte tre gånger i kassan, och visst var det väl de två sista siffrorna som jag kastat om? Så jag går till bankomaten, stoppar in mitt kort, och slår in koden. Den frågar hur mycket pengar jag vill få ut, och när jag ber om 300kr svarar den med att äta upp mitt kort och be mig kontakta min bank.

Arg som ett bi, ledsen och skamsen över att just ha blivit av med det andra bankomatkortet på kort tid vänder jag hemåt och tänker att jag ska så jävla skälla ut Nordea när jag kommer hem till min telefon. Dessutom är jag arg på mig själv och tänker att ungar med dyskalkyli fan inte borde få ha bankomatkort.

Fast vänta nu... andra bankomatkortet på kort tid... var är då mitt förra kort, eftersom min plånbok...

Jag öppnar plånboken och fiskar upp mitt bankomatkort. Det är helt enkelt det gamla, spärrade kortet som jag försökt betala i kassan med, och som bankomaten i Flemingsberg tyckte att det var lika bra att äta upp för mig. Glädjestrålande hoppar jag tillbaka till bankomaten, trycker in rätt kod på en gång, och får ut mina pengar, kan handla mat, och gå hem och äta lunch.

Jag ska inte alltid skylla på mitt funktionshinder. Ibland har det faktiskt ingenting med saken att göra.

Kommentarer

L sa…
Hmm, det här får mig att börja fundera.. Jag har alltid haft problem med matten ända sen matteböckerna slutade ha bildexempel men inte så mycket problem att jag ansetts haft speciella behov, klarade aldrig gångertabellen och minns inga andra telefonnummer mer än mitt eget (en gång hade jag en mobil i ett år utan att kunna numret till den, sen blev den snodd). Jag blandar ibland ihop klockslaget 16.00 med klockan sex och 18.00 med åtta och har jättesvårt med höger/vänster. Jag har dock aldrig haft problem med logiska övningar som inte inbegriper räkning och har där presterat över medel.
Johan sa…
Fast det är en funktion jag är väldigt tacksam över att vi har. Belvämlighet måste alltid vägas mot säkerhet, och att man inte bara kan testa mitt kort med olika koder potentiellt hur många gånger som helst bara man byter kassa eller bankomat betraktar jag som en ganska central säkerhetsfunktion. Jag är väldigt glad att bankomaterna äter upp kort i lägen som det. Alternativet är så dåligt.
HGL sa…
Trefligt att höra! God appetit!

Telefonnumrer kan man lär sig utantill med rim/associationer.

Jag tar ett som personen ändrat. hans gamla var lätt att minnas:

17 21 04

Minnesramsa:
"17 - sicken osis!*
21 - gör nu rätt**
04 - ingen myra*** är NN"

Enda felmöjligheten är om 21 var 41, båda rimma ju på "rätt".

Nu tror jag intet du eller ngt bus som tjufläser detta kan ringa honom, för jag har just collat att han ändrat numret.

*17 som svordom ligger ju nära "sicken osis"
** som sagt, rim
*** 04, uppdeladt i 0=ingen och 4=rimmar med myra (han erkände sig sjelf vara ett fall af lathet)
HG sa…
Ang. räkning, har du försökt romerska ciffror?

I+I=II
I+II=III
I+III=IIII
I+IIII=V

II+I=III
II+II=IIII
II+III=V
II+IIII=VI

III+I=IIII
III+II=V
III+III=VI
III+IIII=VII

IIII+I=V
IIII+II=VI
IIII+III=VII
IIII+IIII=VIII

+I = +V -IIII
+II = +V -III
+III = +V -II
+IIII = +V -I

V+V=X

X+X=XX et c. L+L=C
C+C=CC et c. D+D=M

Populära inlägg i den här bloggen

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Sextips för jämställda heteromän