Inlägg

Visar inlägg från 2012

Permanenta bilder och att alltid ha hänt

Bild
Ibland när det händer konstiga eller sensationella saker som jag i efterhand blir förbluffad, klentrogen eller generad inför påminner en vän om att de alltid har hänt.Allt som händer har alltid hänt. Det spelar ingen roll om jag blir hundra år gammal eller senildement och glömmer bort det. Jag har fortfarande gjort alla sakerna jag gjort. Både stora och små saker. För det går inte att backa tiden. Det har alltid hänt. Jag gillar att tänka på det på det sättet. Jag kan ångra saker jag gjort hur mycket som helst, men de har fortfarande hänt. Alla saker jag gör är liksom permanenta intryck på historien. Skulle jag behöva se hela mitt liv från början till slut skulle de synas. Oavsett. Alltså måste jag tänka efter före och stå för vad jag gör. Men eftersom jag bara är människa, som alla, så kommer de flesta saker jag alltid har gjort att vara ganska banala. Det är liksom inte så drastiskt med permanenta ingrepp i sin biografi, för man gör dem hela tiden. Torsdagen 27 december 2012, en kna…

Om kärlek och språkidealism

Hej relationsanarkister. Nu har jag skaffat flickvän igen. Jag vet att jag sa att jag är relationsanarkist och att hela förhållandeprylen inte är min grej egentligen. Det är den fortfarande inte. Jag tycker fortfarande att hela grundinställningen i RA är vettig. Jag önskar bara att alla kunde sluta vara sådana jävla språkidealister.

Det finns en populär föreställning om att språket formar tanken. Lingvister kallar den för Sapir Whorf-hypotesen. I sin mer extrema form kallas inställningen för språkidealism, och används av teoretiker som Foucault. Vad vi kallar saker formar hur vi tänker på dem, helt enkelt. Språkidealister brukar gilla feministisk språkvård, analyser av vad som kallas normalt eller naturligt, och hen-debatten.

Inom vissa fält får sådana här perspektiv på språk större genomslag än andra. Pedagoger och genusvetare brukar gilla dem. Just nu läser jag specialpedagogik där vi pratar mycket om att dela in barn i fack och sätta etiketter på dem. Och det kan självklart vara …

Jag pallar inte entreprenörsskap

Förvånansvärt mycket korridorstid under Sveroks riksmöte gick åt till att diskutera begreppet entreprenörsskap. Som uppvuxen med vänstervärderingar har jag otroligt svårt att inte bli illa till mods av begreppet. Det ligger liksom en massa underliggande premisser i entreprenörsskapsbegreppet som jag har svårt att acceptera.

Folk som gillar entreprenörer brukar prata om framåtanda, att vara målinriktad, projektledning, kreativitet och nyskapande som begreppets innebörder. Men det finns liksom alltid ett underliggande ...och tjäna på det i begreppet. Entreprenörsanda handlar om att ha bra idéer och omvandla dem till framgång.

Det konstigaste begreppet i sammanhanget är socialt entreprenörsskap som förvånansvärt ofta är förvillande likt det som kyrkor, lajvföreningar, fritidsgårdar och ideella nätverk som drar ihop soppkök och insamlingar för hemlösa gör. Men då med det lilla tillägget "framgång", och "tjäna pengar".
Det ska ju inte vara fult att tjäna på vad man gör k…

Jag kandiderar till Sveroks förbundsstyrelse

Bild
Jag kandiderar till Sveroks förbundsstyrelse. Det är många år sedan jag först kom i kontakt med det här förbundet, och jag börjar känna att det är dags att ta sig an den högsta nivån. Jag har suttit i distriktsstyrelse, föreningar, arrangerat lajv, stått på mässor, åkt på konferenser, lobbat, spelat spel och debatterat i det här förbundet. Nu vill jag in bakom kulisserna, vara med och tänka strategiskt och ideologiskt, och försöka påverka Sverok i den riktning jag tycker att förbundet borde gå.

Så vem är jag och vad vill jag? I grunden handlar allt om en tro på demokrati, låga trösklar och allas lika rätt och möjlighet att delta i spelhobbyn.

Jag vill att det fortsätter vara lätt att driva en Sverokförening, att vi erbjuder stöd och möjligheter för unga att göra det själva. Att styra över sin egen fritid, att själva genomföra projekt istället för att vuxna ledare ska göra det åt dem. Jag tror på kraften i att klara saker på egen hand, att det här är äkta demokrati. Att erbjuda unga …

Brev till Cordovien

Bild
Hej Cordovien,
jag vet inte om du vet det, men det är mig du hatar sådär mycket. Jag vet att du tror att det är ett spelhöjande sätt att gestalta en förtryckarstat. Att det är en spännande möjlighet för spelare att förtrycksturista, att få sin rolls personliga egenskaper utsatta för godtyckliga trakasserier.
Men det är jag som säger "en sista kyss innan vi går inlajv, jag vill inte bli stenad".

Jag vet att du tror, att du inte är en våldtäktskultur. Att Cordovien är som Sverige, men utan parkulturen. Att alla har lite fritt härligt sex om de känner för det, men att det hela är ganska vanilj. Jag vet inte om du minns, att det är du som kräver fruktsamhet och barnafödande, att du stenar homosexuella, att aborter är förbjudna och att allt sex som inte kan leda till graviditet ses ner på. Jag vet inte hur du kan tro, att det här inte skapar en kultur där det inte är okej att säga nej till sex. Jag vet inte hur du kan tro, att det här inte är en våldtäktskultur.

Jag vet att du tr…

Dagens hantverksblogg: vantar

Bild
Jag har länge haft känslan av att jag egentligen kan virka, jag har bara inte exakt koll på hur det går till. Men nu kom det sig att jag hälsade på min pappa i helgen, och det är ett sätt bra tillfälle att lära sig tidskrävande hantverk på. Så jag började virka vantar. Jag hittade ett gammalt nystan vitt ullgarn i min fiollåda och gjorde den här lilla frökniga torgvanten med spets och volangkant. Jag är väldigt nöjd och tycker att den blev söt, en tyvärr räckte inte garnet hela vägen till en maka, så andra vanten saknar tumme och kant. Om någon har en slatt tunt vitt ullgarn att skänka till snäll hantverkande vegan som inte vill köpa nytt blir jag alltså glad.



Sedan var det ju det här med att vi ska åka på lajv i november. Och spela armborstskyttar. I november. Det kommer att bli kallt, och någonting på händerna är totalt nödvändigt. Så jag, glad över min nya insikt att jag faktiskt kan virka, gick och köpte ett par nystan billigt, armégrönt akrylgarn och började virka ett par torgva…

Let's talk about kroppsbehåring

Bild
En annan sak som jag tänkte på när jag skrev det förra inlägget om min kropp och vad jag tänker om den, var det här med kroppsbehåring. Det är så himla spännande hur mycket reaktioner vilka delar av våra kroppar som är täckta av hår och inte väcker. Och så är det himla spännande, för att det känns som ett sådant där fenomen där det går trender, det finns sociala normer kring det, och man förväntas bara ha koll utan att någonsin egentligen prata om kroppsbehåring.

Jag måste ha gått i högstadiet första gången jag testade att raka mig under armarna. På den tiden kommer jag ihåg att det verkligen var en grej, under mina tonår pratade folk väldigt öppet om rakning och hår. Det var inte så svårt, det mesta handlade om att det är äckligt att ha hår under armarna. Hår på benen var mest fult. Könshår kan jag inte minnas att vi någonsin pratade om - när jag gick i högstadiet var kön fortfarande ens eget högst privata och ingenting som någon annan skulle se i alla fall. Man kanske tjuvkikade li…

Liten ordlista för medvetna lajvare

Kära lajvarvänner.
På senare tiden har jag bevittnat lite för många besvärliga diskussioner på temat tillgänglighet, inkludering och diskriminering för att vara riktigt nöjd med er. Jag vet att ni är smarta egentligen (jag umgås helst med folk om vilkas intelligens jag har rätt höga tankar), men tror ibland att viss teoretisk bakgrund saknas för att ni ska förstå vad ni faktiskt säger, när ni pratar om lajv och lajvare på otillgängliga och kränkande sätt. Så jag tänkte göra en liten ordlista med bra teoretiska begrepp att ha i bakhuvudet åt er:

Diskriminering - är när spelare begränsas på grund av t.ex. kön, etnicitet, ålder, sexuell läggning eller funktionshinder. Till exempel när man hindrar spelare med en viss hudfärg från att spela vissa rollkoncept (oavsett om arrangören har en ball vision eller om fantasyrasen i fråga faktiskt ska vara mörkhyade). Diskriminering är dumt i största allmänhet, och någonting vi ska sträva efter att hålla borta från lajvhobbyn. Dessutom är det olaglig…

En tribut till mina högstadievänner

Bild
I fredags var jag på maskerad. Lite snabbt påtänkt och sådär så jag bestämde mig för att leka med saker jag hade hemma. Det blev en hyllning till indiepopparna som lärde mig allt om livet när jag var tretton.
Så jag blev påp! Sådär påp som jag aldrig var på riktigt men de coola tjejerna i nian lärde mig. Såhär snygg blir man då:



Livet genom Annelis mobilkamera

Bild
Jag är lite förvånad, för bland de funktioner jag saknat absolut mest när min telefon varit på lagning är kameran. Och möjligheten att lägga upp sådana här små bilder med dagboksanteckningar ett par gånger om dagen. Väger mellan att fortsätta spamma Facebook med dem, eller ta det i sjok på bloggen. Just nu testar jag Blogger-appen och den känns vettig.
Men den lägger alla mina bilder åt fel håll, och det går inte att ändra. Det gillar jag inte alls.

Jag SKA skriva nästa utmaningsinlägg, om min kropp och kroppsliga självförtroende någon dag. Men det är ett ganska otäckt inlägg att skriva, så jag väntar och våndas lite till.






Vad ni pratar om när ni pratar om hen

De senaste dagarna har hen-debatten flammat upp med ny styrka igen. Det började med att Dagens Nyheter skickade ut ett internmail där journalisterna uppmanades att inte använda ordet i nyhetsartiklar. Dagens media rapporterade att DN infört hen-förbud, eftersom ordet kan ses som ett queerpolitiskt ställningstagande. Tankesmedjan i P1 plockade upp och gjorde narr av det. Tidningen Kom Ut införde Gunilla Herlitz-förbud. Plötsligt var min facebookfeed fylld av språk- och genusdebatter av sällan skådat slag. Och mitt i allt stod jag, och insåg att stormen beror på att de olika sidorna i debatten pratar förbi varandra.

2010 skrev jag en kandidatuppsats i svenska där jag kartlade just bruket av och attityderna till hen i olika grupper. [Fulltext här]. Jag gjorde enkätundersökningar med ett hundratal studenter, i ett försök att kartlägga de olika språkliga luckorna som hen försöker fylla. Och jag fick fram ett tydligt mönster: att när språkvetare pratar om hen pratar de om en sak, och när ge…

Expratande

Just nu är jag inte särskilt sugen på att blogga om sex, men följer Vecka 6 för att se om det kommer upp några kul teman. Vecka 34s "Det ville jag inte veta" var ett av de mer intressanta på länge. Mest för att det är intressant att se vad folk faktiskt inte vill veta.

Jag läste Alivas inlägg om hur mycket man kan prata om sina ex, och ett annat om att inte vilja veta vad ens sexpartner gör i sängen med sina andra partners. Och ungefär där började jag fundera på det här med att prata om sina ex och hur olika förhållningssätt olika kretsar verkar ha till det.

När jag läser tjejtidningar eller forum på internet får jag ibland känslan av att det här med tidigare förhållanden är en sådan där grej som man ska smussla med. Att prata om sitt ex med sin nuvarande partner anses ofint. Det är legitimt att bli svartsjuk när ens partner umgås vänskapligt med sitt ex, och sånt där. Som att man på något sätt ska ha valmöjligheten att slippa höra om vilka ens partner haft ihop det med tidi…

Jag är så trött på manifest

Periodvis tycker jag att det är så sjukt jobbigt med folk som måste göra sin sexualitet till sin identitet. Oavsett om det är folk som tatuerar in S/M-loggor, är aktiva i polyföreningar eller bara måste prata om sin partner (oavsett kön) hela tiden. Jag har liksom aldrig förstått poängen med att gå med i en förening för att träffa folk, med vilka jag har den enda garanterade gemensamma nämnaren att vi har likartade preferenser när det kommer till relationer och sex. Jag snubblade in på en queerscen när jag började lajva, och har följaktligen lärt känna alla hbtq-personer jag känner för att vi har gemensamma intressen. Och någon polyscen har jag aldrig känt något behov av. Jag har ingen lust att definiera mig själv som polyamorös. Och jag har särskilt ingen lust att börja umgås med andra människor bara för att de inte heller förstår grejen med monoförhållanden.

Jag har alltid varit mer relationsanarkist än poly, men har svårt att använda den termen om mig själv också. Förmodligen för a…

Liminala tillstånd i Visby

Bild
Religionshistoriker tycker om en term som kallas liminalt tillstånd. Från början används den för att beskriva en av tre faser i en övergångsrit (från en fas i livet till en annan), religiös eller sekulär. Övergångsriter är ofta uppbyggda i tre faser. Först tar man avsked av personen i den gamla fasen (sitter i klassrummet och får slutbetyg). Därefter inträder den eller de som genomgår riten i någon form av liminalt tillstånd där man vare sig är del av den gamla ordningen eller den nya. I det här gränslandet bär man ofta annorlunda kläder, identifieras annorlunda än vanligt och de vanliga sociala normerna upplöses eller uppluckras. Är det fler personer som genomgår riten uppstår ofta en stark gruppkänsla mellan dem (åker studentflak, häller öl, fest och leva rövare). Och slutligen avslutas en övergångsrit med att personen välkomnas in i sin nya fas i livet (mottagning, gå till arbetsförmedlingen).

En annan form av liminala tillstånd förekommer i riter där man snarare låter hela samhäl…

Om deltagarkultur och revolutioner

Idag tog jag och fantastiska Mattlo en långfika på Kafé 44. Tanken var att vi skulle gå på anarchopride och en workshop om queert utopiförsvar, men det slutade med att vi tog en långfika och diskuterade det här med att aktivera sig, rädda världen lite och varför deltagarkultur är så fantastiskt.

Det hela tog avstamp i en betraktelse om hur härligt det egentligen är med ställen som Kafé 44. Fikat kostar en tia, lunchen en femtiolapp och personalen volontärarbetar för att stället ska finnas kvar. Och det är här man kan gå gratis på prideworkshops och diskutera queerfrågor med anarkister, istället för att pröjsa en femhundring för att komma in en dag i Pride Park. Det blir liksom deltagarkultur på ett helt annat sätt, när folk går ihop med ideella krafter för att bedriva politik och diskutera frågor man tror på. Och det tycker jag är så himla häftigt.

Och Mattlo berättade om kristna Korsveifestivalen där arrangörerna varje dag satt upp stora listor med uppgifter som behövde utföras, som …

Osynliggörande som strategi - om Eira och Hjore

Bild
En av de ständiga diskussionerna som jag tycker är intressant, är det här med homofobi och förtryck av hbt-personer på lajv. Mest för att det ibland verkar göras slentrianmässigt och på ett sätt jag inte alls gillar (som hos cordoverna i Krigshjärta-kampanjen). I Granlandskampanjen har vi diskuterat hur man kan kombinera off-lajv acceptans med en väldigt heteronormativ värld och hur man kan gestalta förtryck av homosexuella roller på ett sätt som inte känns kränkande eller jobbigt för spelarna en del, och nu i veckan var det dags för mig och min kompis Björn att testa, genom att spela homosexuella roller på lajvet Södra Riket II.

Grundpremisserna, för er som inte lajvat i Granlandskampanjen tidigare:Ordavesvärlden är uttalat genusneutral och aktivt jämställd, man gör ingen skillnad på kön när det kommer till klädsel, lämpligt beteende, yrkesval eller någonting. Däremot kretsar religionen och därmed folks värderingar i allmänhet runt en föreställning om det heliga tvåtal…

Tillgänglighet och kränkningar

Bild
Idag har fler än en av mina facebookvänner länkat den här artikeln. Aftonbladet rapporterar om överviktiga Stina, som köpte åkband på Liseberg och efter en halvtimme i kö fick höra att hon var för överviktig för att åka Balder, och blev nekad. Detsamma hände senare med slänggungan, som inte heller var anpassad för Stinas midjemått. Hur pass överviktig Stina är framgår inte av artikeln, men det jag tycker är mest anmärkningsvärt är kommentarerna folk länkat den med.

Man kallar henne puckad, som inte förstod på en gång att hon inte skulle få åka bergochdalbana. Och man kallar henne lättstött och tycker att det är missbruk av ordet kränkt, när man använder det om någon som råkat ut för den väldigt pinsamma och jobbiga situationen att bli nekad att åka bergochdalbana med motiveringen att hon är för fet. Och så tycker man att det är konstigt att Liseberg bad henne om ursäkt för det inträffade, och är arga för att hon hade mage att be om pengarna tillbaka för åkbandet hon inte kunde nyttja. …

En återfallsförälskelse

Bild
Min röda Moy Bog-klänning med jättemånga knappar får ofta lite för lite kärlek när jag hajpar mina lajvkläder. Troligtvis är det för att faktiskt är min mamma som sytt den, så att jag inte kan ta åt mig äran för själva sömnaden. Jag står däremot för den enorma mängden knappar (som gillar att ramla av) och knapphålen i rött silke. Hur som helst är den vansinnigt tjusig, även om jag låtit den ligga på hyllan ett tag när jag ägnat mig åt egna projekt. De här bilderna är från Medeltidsveckan 2010, och efter det har den blivit utkonkurrerad av min snortighta pepparkaksbruna cotehardie med tennknappar. Tills jag sydde den här underkjorteln:

Jag har tyvärr inga ordentliga bilder på fågelbroderierna, men det är applikationsbroderier i form av blad, hjärtan och fåglar längs med hela halsringningen. Mitt bak är det ett ägg. Rubbet är kantat med kedjestygn, gärna i näraliggande färger för att få lite djup. För jag gillar överambitiösa broderiprojekt. Och när jag gjort klart det här insåg jag nå…

Almedalen, teckenspråk och religion hjärta hbt

Bild
Nu sitter jag på min säng, äter bananer med jordnötssmör och dricker te för att varva ner efter en hektisk men trevlig vecka, full med intryck! Jag har nog glömt att tala om här vad jag gjort, även om det nog framgått att jag varit på Almedalsveckan. Min syster frågade förvirrat på Facebook idag om jag är på Gotland. Men okej, så här var det...

Rebecka, som är förbundsordförande i Sverok, hörde av sig för ungefär två veckor sedan och behövde ytterligare folk som kunde åka ner och stå i monter på Almedalsveckan. Jag har inte varit så sverokaktiv det senaste året, utan varit ganska trött på internpolitiken (just nu arrangerar jag lajv istället). Däremot var det ett rätt speciellt tillfälle. Istället för att sjunga spelens evangelium har vi ägnat veckan åt att lobba mot politiker om vikten av ungdomars organisering i demokratiska föreningar, och att kommunerna gör det lättare för dem att göra så. Men nå, jag har dragit hela monterförklaringen otroligt många gånger under veckans lopp. Syft…

Det hemliga föreningslivet

Sveriges största ungdomsförbund kan sin teknik. Så vi livestreamade seminariet om hur kommunerna och föreningslivet ska komma varandra närmare. Överlag kändes det som ett konstruktivt samtal. Och Rebecka lyckades få in ett gäng snygga oneliners.

Sändningen ligger uppe via Bambuser.

Your browser does not support iframes.

Dag fyra i Almedalen - sex, jämställdhet och fria aborter

Bild
Jag har varit på Almedalsveckan i fyra dagar, med ett trevligt gäng från Sverok. Vi har haft monter på Donners plats och hållit i ett seminarium om det hemliga föreningslivet. Vill man veta vad det hemliga föreningslivet är, finns rapporten här. På Sverokbloggen sammanfattar Johan vad vi gör ur en seriös Sverokvinkel.

Idag hade jag eftermiddagspasset i montern och passade följaktligen på att ta en lugn förmiddag och gå på intressanta seminarier. Jag fastnade hos RFSU, där jag var på två intressanta programpunkter. Först lyssnade vi på Pelle Ullholm som pratade om vikten av bra sexualupplysning i skolan. Det var ett väldigt upplyftande föredrag.

Det är förvisso sju år sedan jag gick ut högstadiet, men jag har kvar biologiboken som först pratar om sexualitet, och sedan pratar om homosexuella och andra avvikande. I undervisningen fick vi först prata om (hetero)sexualitet, och sedan kom RFSL och fick tala om att det finns homos också. På temadagen om sex och samlevnad i gymnasiet var hbt-…

Peggy, Joan och en av grabbarna

Bild
Det är ändå hyfsat sällan, som jag upplever att det finns en heteronormativ ordning för hur killar respektive tjejer kan bete sig i min bekantskapskrets. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men sätter någon krona på att det handlar om att den är hyfsat mansdominerad. Att vi i ganska stor utsträckning är, och beter oss som, vilket enkönat kompisgäng som helst även om några av oss har bröst. När jag funderar över vilka jag umgås med inser jag ofta att det nästan bara är killar, och att jag ser på mig själv som en av grabbarna. Jag tror att många tjejer i min närhet upplever ungefär detsamma.

En kompis sa att han vid ett par tillfällen hört andra säga saker i stil med "men du är ju som en kille!" till mig. Han tyckte att det lät nedvärderande. Som att det ska spela någon roll vilket kön folk har liksom, och som att det ska vara en komplimang att tala om för mig att jag är som en av killarna. Jag tror personligen inte att det handlar så mycket om kön egentligen. Jag tror att…

Vara oändligt älskad

Häromdagen träffade jag och Erland en missionär på tunnelbanan.

En rätt liten kvinna med en bibel i famnen som slog sig ned bredvid oss och frågade om hon fick prata med oss en stund. Frågade om vi var kristna, om vi trodde på Jesus Kristus för hon hade förstått att Jesus Kristus finns och att han älskar alla och nu ville hon predika det. "Du vet väl att Jesus älskar dig?" frågade hon. "Kan du ta det till dig?". Allt detta med en ganska liten, hänförd men ack så entonig röst.

Och eftersom vi är trevliga och välartade ungdomar satt vi där och försökte konversera lite med den här lilla missionären, även om jag ganska snabbt fick intrycket av att det inte gick. Det är inte lätt det här med teologiska samtal med främlingar. Det är särskilt inte lätt med teologiska samtal med människor som är nyfrälsta och bara vill berätta för hela världen om Jesus Kristus som frälst dem. För de lyssnar inte, och liksom med alla filosofiska samtal går det inte att prata om Gud om man i…