3 - Bra saker med veganism

Erland har hunnit gå om mig i den här bloggutmaningen nu, och skrev samma inlägg igår kväll. Egentligen säger han ganska mycket samma saker som jag också vill säga, men jag skriver det här inlägget ändå ungefär som jag tänkte.

Jag skulle kunna börja med att skriva lite sådana där självklara grejer, som att veganism är bra eftersom det minskar djurs lidande och är bra för miljön. Om jag inte trodde på det, skulle jag inte vara vegan. Länge använde jag som främsta vegetarian-argument att det slösas bort ungefär tio gånger mer energi i kedjan ko äter gräs- jag äter ko, än om jag helt enkelt äter gräs från början.

Samtidigt tänker jag att det finns så himla mycket bra folk där ute som kan komma med fakta och djurskyddslagar och näringstabeller och förklara allt sådant där mycket bättre än vad jag kan, och att om det här ska bli ett intressant inlägg får jag göra en mer personlig vinkel på det istället.

Jag tror att veganismen hjälpt mig mycket med att öppna ögonen för verkligheten runt omkring mig. Som jag förklarade i första inlägget var det ju knappast så att jag blev himla medveten om sakernas tillstånd och därför blev vegan, utan att det snarare var tvärtom. Och jag har alltid varit ganska duktig på att dra snabba slutsatser och göra kategoriska politiska ställningstaganden som inte alltid motsvaras av så mycket handling. Grejen med att vara vegan, är att det är jävligt svårt att vara vegan utan att öppna ögonen lite. Så fort jag går in i en butik har jag liksom vegantänket i huvudet, är beredd på att kolla alla innehållsförteckningar och att inte handla grejer som innehåller dolda djurprodukter. Ibland stöter jag på saker som jag känner mig moraliskt tveksam till, som alla e-nummer. Varför skulle det vara en viktig djurrättsfråga att jag inte äter krossade löss, liksom? Och då är jag liksom tvungen att stanna upp, tänka till och göra ett eget ställningstagande. Det blir lite situationsetik över det, men helt enkelt. Min moraliska kompass har blivit betydligt mer tydlig i vardagen sedan jag blev vegan.

Det där har varit ganska mycket till hjälp sedan jag blev kristen också (surprise!), och har suttit ganska mycket i katekumenatgruppen och diskuterat vad det innebär att handla etiskt och gott och om man kan göra det till vardags. Det är ungefär samma röst i huvudet som säger jag ska älska min nästa, jag ska inte vara otrogen med den här killen och jag vill inte ha sourcream-chips, även om det är gott. Sedan om det är veganpolisen, Jesus eller samvetet spelar inte så stor roll, kanske är det ofta ungefär samma sak.

Jag har blivit bättre på att laga mat och mer medveten om vad jag äter sedan jag blev vegan också. Jag har aldrig varit så himla intresserad av gastronomiska experiment: jag gör aldrig hemgjorda pommes frites och kommer aldrig någonsin att skaffa en surdeg. Men jag tycker att det är himla trevligt med god mat. Och då får man ju hitta alla sätt att komma runt att stora delar av vad som ingår i svensk husmanskost är totalt icke-fungerande ur ett veganperspektiv. Precis som Erland skrev, har jag också börjat äta en himla massa saker jag aldrig hade testat om jag inte varit vegan, och känner mig väldigt sällan begränsad i vad jag kan och inte kan äta. Det är skönt! Jag tror att jag blivit mycket mer tacksam inför mat också, och rätt okräsen. Som man inser när man sitter på en restaurang och inser att shit, det finns två olika rätter jag kan äta! och blir förvånad och glad.

Det var ett par små grejer i alla fall, som känns bra med veganism.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det