2- Kött och köttätare

Vegankorv på 7-11, omnom!
Bland det som är klurigast med veganismen är egentligen inte att äta veganskt, det är ganska enkelt. En sak jag tycker kan vara himla mycket svårare är att ha ett bra förhållande till den icke-veganska omgivningen. Nu går det såklart inte att prata om att förhålla sig till "köttätare" som grupp, eftersom de är ganska många och individer de också, men det är ändå vissa grundproblem som dyker upp. Jag har bloggat om det förr.

I grunden ligger ju faktumet att det är ett etiskt beslut jag tagit att leva som vegan. En naturlig följd av det blir ju att jag tycker att det är oetiskt att äta djurprodukter. Det är moraliskt fel, helt enkelt. Mina elever i Etik och livsfrågor håller just nu på med ett tema som heter När måste man agera?. När måste man göra någonting, och vad måste man göra, när man hamnar i etiska dilemman och ens vänner beter sig omoraliskt? För de flesta tycks svaret just i det här fallet självklart - de får äta vad de vill, och jag får äta vad jag vill. Men i och med att det är ett etiskt beslut, är det en fråga som över huvudtaget är ställbar från början. Man hamnar i etiska dilemman när man ska förhålla sig till omvärlden.

En aspekt av att jag är vegan av etiska skäl är att jag faktiskt tycker att djurprodukter smakar gott. Eller, i ärlighetens namn minns jag inte hur de flesta köttprodukter smakar. Jag har provsmakat en gång sedan jag blev vegan, en tugga älg på min farmors 85-årsmiddag, och det var rätt äckligt och smakade inte alls som jag förväntade mig. Men jag har alltså fortfarande en bild av att djurprodukter är goda att äta. Och jag tycker att det kan vara ganska roligt att prata om olika maträtter man tycker om, diskutera smaken på ostar etc. Jag har ju referensramar från innan jag blev vegan. Det förvirrar folk lite, och jag är inte alltid säker på att jag gör helt rätt när jag också vill vara med och prata mat på det sättet, men ibland kan jag känna att insikten fläskfilé är jävligt gott, jag bara äter det inte i alla fall är ganska nyttig.

En annan aspekt är ju att etik faktiskt måste gå att diskutera: att oavsett vilka ställningstaganden man gör måste man på något sätt kunna motivera dem. Jag får frågan relativt ofta varför jag är vegan, ibland i ett rätt konfrontativt tonfall, och då vill jag ju kunna svara ärligt på den. Dessutom vill jag kunna ställa motfrågan varför äter du kött? och få ett vettigt svar på den. Om det nu finns några vettiga svar, jag har inte hittat några bra moraliska argument än. Jag är lat och det är gott handlar om vad som är praktiskt, inte om etik. Men därför är det väl lätt att som vegan uppfattas som jobbig, tjatig eller lite rabiat när man ställer motfrågor till dem som frågar om varför man äter som man gör. Är man köttätare är man inte van vid att behöva försvara sina val, trots allt. Däremot tror jag egentligen att det är viktigt att inte inleda vegandiskussioner med icke-veganer som inte är riktigt med på noterna. Och att faktiskt alltid vara trevlig. Även om det, ibland, är svårare än i vanliga fall. Även om man ibland verkligen vill få någon annan att förstå att det är ett etiskt ställningstagande som väger rätt tungt och som fler borde ta i beaktande.

Slutligen träffar jag ganska mycket vegetarianer och köttätare som är lite nyfikna, på det där positiva och utforskande sättet. Äter jag skollunch med eleverna får jag finna mig i väldigt många nyfikna frågor om vad jag äter egentligen och att folk vill diskutera allt från näring till klimatpolitik. Och det tycker jag ärligt talat är väldigt roligt. Mot sådana människor vill jag vara väldigt trevlig, tillmötesgående och social och förklara att det är ganska enkelt egentligen, vilka etiska ställningstaganden som ligger bakom, och såhär gör man jättegod linsgryta. Jag blir grymt smickrad och får lite egoboost när jag träffar folk som säger bra ställningstagande, men jag skulle aldrig orka!
Så det är liksom bara roligt. Eller när folk ser bekymrade ut och säger men önskar du inte ibland att du kunde gå och bara äta en varmkorv? och man lyckligt kan tala om för dem att flera kiosker i Stockholm just nu säljer vegankorv, så det kan jag ju faktiskt göra om jag vill.

Jag har nog helt enkelt aldrig hört ett bra etiskt argument för att äta kött, även de flesta köttätare jag känner säger att det är mer moraliskt att låta bli. Jag har hört en hel del bra bekvämlighets- och smakargument däremot. Och då tror jag att det är mycket lättare att övertyga andra om att det inte är så svårt med veganism, än att försöka guilttrippa dem till att sluta.

Kommentarer

Madelene sa…
Jag vet att det finns massor med argument för att inte äta kött, som metangasutsläpp, djuren välmående osv.

Men som köttätare känner jag här för att försvara min ställning lite.

Jag är uppväxt på en gård. Således har djur alltid varit en naturlig del av min uppväxt och slakten likaså. Vi har för vana att föda upp en egen tjur som vi sedan slaktar och så har vi kött för resten av året. Jag har då alltid sett hela kedjan, från det att kalven föds till dess att den slaktas. Den har fått bra med mat, kärlek (ja, de flesta som är bönder gillar faktiskt sina djur) och fått gå ute på sommaren.

På en bondgård så används den gödsel som kommer från djuren till att spridas tillbaka på åkrarna. På så vis behöver en djurgård inte köpa lika mycket gödsel som är tillerkad på kemisk väg som kanske en växtodlingsgård gör. Vi har ett sådant system med övertäckt brunn och sedan nedmyllning av gödseln för att få så lite utsläpp som möjligt + skyddszoner vid dikena för att undvika näringsläckage.

Dethär försvarar ju på intet sätt att vi i Norden äter för lite frukt och grönt, men min åsikt är ändå att har man koll på var köttet kommer ifrån och vet hur djuret har levt innan det slaktats så är det helt okej med kött.
G. sa…
Vad säger du om symbiosargumentet? Det är nog det argument som fått mig att börja vackla från min vegetarianism.

I korthet går det ut på att alternativet till kossor-i-hagar som äts upp inte är kossor-som-springer-fritt-och-lyckligt utan inga kossor alls. Själva orsaken till flera djurarters existens är att de fungerar symbiotiskt med människan.
Det här argumentet funkar naturligtvis inte gentemot fabriksdjuruppfödning, men för t.ex .ekologiska grisar som springer fritt skapar det en viss spänning.

De har definitivt ett lyckligt liv medans de lever; om jag säger att det är moraliskt fel att ha dessa grisar för att äta upp, säger jag därmed att den tid de lever lyckligt inte är värd någonting, eftersom de kommer att dö... Enter slippery slope och relativisering av livets värde.

Har brottats med detta resonemang ett tag, men inte sett någon egentlig väg runt det.
Anneli sa…
Jag har tänkt kommentera på de här svaren ett tag, men har haft löjligt mycket att göra. Ursäkta.

Madelene: Jag håller inte med dig, av ren etisk princip. Jag vet förvisso inte hur djurhållningen på gården du vuxit upp på sett ut, men djurskyddslagarna i Sverige idag ger utrymme för att behandla även ekologiska kor på ett sätt jag tycker är oetiskt och inte särskilt kärleksfullt. Som att inte låta djuren gå ute utom ett par korta sommarmånader och annars stå uppbundna hela tiden.

Men framför allt tycker jag att det handlar om ett godtycke med andra varelsers liv. Att man så fort kor inte mjölkar lika bra längre kan skicka dem till slakt, oavsett om kon har 5-10 år kvar av sin livstid. Och det känns varken naturligt eller etiskt försvarbart.

G:
Intressant resonemang, men jag tror att jag tänker lite såhär...
Det stämmer absolut att om vi inte födde upp så många djur till köttindustrin skulle det inte finnas alls lika många djur. Å andra sidan skulle jag hellre se att vi lät bli att föda upp fabriksdjur, även om det skulle innebära att det föddes mycket färre grisar, kor etc. Men man kan liksom inte räkna potentiella framtida liv som förluster så.

Det stämmer ju också att många djur finns bara för sitt förhållande till människor, fast om det är symbiotiskt vet jag inte riktigt. Jag tror inte att ett helt veganskt samhälle är detsamma som ett samhälle utan djur. Däremot förutsätter en vegansk djurhållning ett betydligt mer ömsesidigt förhållande än vad som är fallet med t.ex. ekologiska grisar, som trots allt föds upp för att slaktas och ätas upp. Jag säger inte att glada ekogrisars liv inte är värt någonting, men det gör ju inte att det är helt okej att döda dem.
Typ.
Johan sa…
Jag blev vegetarian (äter dock mjölkprodukter) åtminstone till hälften för att jag inte tycker om kött. Det gjorde det ställningstagandet väldigt enkelt. Så mycket för etik, moral och att offra någonting.

//JJ
Johanna B sa…
Mmm...måste testa vegankorv när jag far till sthlm nästa gång.

Jag äter mycket quorn och hälsans kök (är inte "riktig" vegetarian även om samvetet stoppar mig från att äta s¨mycket kött) för att det - förutom att det är snällare för samvetet - är enkelt och gott.

Jag äter alltså vegetariskt av "lathet". Orka göra kött - har aldrig köpt o lagat kött hemma, brukade be mamma göra det för jag är rädd att förstöra det - och framför allt quornfiléer är så otroligt gott!

Är dessutom perfekt för mig som har perceptionsstörningar, för det smakar inte så mycket om man inte kryddar.

Har ätit quorn o dyl ett år eller så och jag märker att jag mer och mer föredrar vegmat framför kött. Senast i helgen då jag var mer sugen på att göra en vegpizza med hälsans köks A la kyckling än kebab.

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det