lördag 28 april 2012

Dagens outfit och mysiga hemmakontoret


Jag läste Elsa Billgren men tyckte efter en stund att det var lite väl mycket nya fina våroutfits, inredda kontor och små utflykter till mysiga butiker, att jag kände för att göra ett eget sådant inlägg istället. Jag ägnar nämligen helgen åt att sitta hemma och korrekturläsa ett manuskript åt Kata Förlag. Det handlar om ABF för hundra år sedan och idag och är grymt intressant!

Dagens outfit består av en ljusblå t-shirt från Blodcentralen, som jag matchar med trendigt slitna jeans från Myrorna. Nu i vår är det helrätt att våga matcha pasteller från topp till tå! Jeansen går i vanligt tal under beteckningen "post ap-byxorna", men liknande modeller finns att hitta hos t.ex. Levis och Acne.

Eftersom jag håller på med korrekturläsning använder jag en standardtabell över korrekturtecken. Jag har också snyggt formgivna Svenska skrivregler som allmän husbibel, kompletterad med frågelådan på Språkrådets hemsida. I mitt hemmakontor syns också den här färgstarka duken, en Gudrun Sjödén-scarf som jag köpte på loppis i Skrapan förra året och bara älskar! Jag har också anammat trenden med hälsosnacks och äter solrosfrön medan jag jobbar. Observera att solrosfrön inte är samma sak som solroskärnorna man hittar i svenska butiker, de här har skal som inte går att äta. Finns i valfritt förortscentrum längst med blå linjen.

Trevlig lördag!

onsdag 25 april 2012

De där som räddar världen lite

Idag har varit en ganska händelserik dag. Men jag tänker inte skriva om mig själv och saker jag gör ändå just idag. Jag känner mycket mer för att skriva om andra och vad de gör. De där som räddar världen lite och som gör mig väldigt tacksam över att de finns, lite inspirerad och lite hoppfull.

Så idag vill jag berätta om de där som tror på solidaritet och medmänsklighet och som agerar när flyktingpolitiken i det här landet inte fungerar. Ni vet när vi tvångsavvisar folk även om vi inte kan garantera att de inte kommer att utsättas för tortyr i sina hemländer. Ni vet när vi gör människor till siffror i en kalkyl och sprider obehagliga siffror om hur mycket flyktingarna kostar samhället, istället för att ställa upp när det behövs. Sådana där otäcka saker som man borde ha mod och ork och tid att protestera mot. Men inte alltid tar sig eller kan ta sig.

Så då blir jag väldigt tacksam och inspirerad och glad när andra gör det. De där aktivisterna som blockerar och försvårar tvångsavvisningarna, även när det är svårt eller när de blir bemötta med oproportionerligt våld från polisens sida.

Mattlo skriver mycket och bra. Läs det.

söndag 22 april 2012

Poetry Slam!


Igår var jag och Oscar på Kulturnatten, och tävlade i Poetry Slam. RötSlam och Rättbuss arrangerade SM-kval på Sergels Torg, så det blev ett par kalla timmar utomhus med en hel del bra poesi. Ingen av oss gick vidare till finalen, men vi hade himla trevligt. Oscar drog in en tiopoängare och provocerade förbipasserande med sin dikt om politisk korrekthet och jag fick orera om det här med att vara it's complicated på Facebook. Såhär lät det!

Det är inte religionsfriheten som är problemet

Idag läser jag Margó Ingvardssons (V) inlägg på DN Debatt, om att skydda barn från övergrepp i religionsfrihetens namn. Bakgrunden är det omtalade fallet där en familj försökte driva ut onda andar ur sin dotter med hjälp av otäcka metoder, och visst är det här en viktig fråga, för självklart är det inte okej att kränka sina barn i religionsfrihetens namn. Problemet är bara att Ingvardsson genomgående blandar ihop äpplen och päron.

Det är aldrig okej att slå sina barn. Det är inte heller okej att hota dem, kalla dem för kränkande saker, låsa in dem, eller på något sätt utsätta dem för fysisk eller psykisk misshandel. Där är vi väl alla överens? Bra. En statlig utredning, genomförd av Ingvarsson själv, visar att den sortens behandling av barn förekommer i svenska religiösa rörelser. Och därför drar Ingvarsson slutsatsen, att barn under 12 år mår bäst av att helt och hållet fredas från religiöst utövande. Vad det nu innebär.

För det första, så är det barnmisshandel i sig som är väldigt fel. Vad man använder för argument för att legitimera den är underordnat. Jag har ingen rätt att slå min son, vare sig det är för att han smädat min profet, inte ätit upp sina grönsaker, varit näsvis, haft en ful tröja på sig eller visat homosexuella tendenser. Jag har ingen rätt att låsa in min dotter och hindra henne att träffa killar, oavsett om det är för att Gud säger att sex före äktenskapet är en synd, för att hindra henne att dejta icke-svenskar, eller för att jag helt enkelt inte gillar hennes killsmak. Vilka argument man använder för att kränka sina barn är så himla underordnat faktumet att det är förkastligt att kränka sina barn. Och då blir det väldigt underligt att tro, att om man försöker skydda barn från religionsutövande överlag, stävjer man det här problemet. Barnmisshandel är inte ett fenomen som är isolerat till religiösa grupper, det förekommer i alla samhällsgrupper och är lika förkastligt överallt.

För det andra blir jag väldigt nyfiken på var Margó Ingvarsson tycker att gränsen för tillåtet religionsutövande på barn ska gå. För känslan jag får av artikeln, är att religion betraktas som ett från övriga samhället avskilt fenomen. Religion är sådana där skrämmande företeelser som tungotal och spasmer, att slå sina barn eller tvinga dem att be flera gånger om dagen. Och det är en väldigt ensidig bild av religion.

Vore det så enkelt, hade det inte varit svårt att förbjuda religionsutövande på barn. Men religion är, på samma sätt som sekulära ideologier, ett meningssystem som genomsyrar hela livet för de troende. Man kan inte ta en random vänsterpolitiker och kräva att hon ska utesluta all vänsterpåverkan ur sina barns liv tills de fyller tolv år. Hon kanske tolkar det som att inte ta med barnen på första maj. Men det där med att uppfostra dem till att alla människor är lika mycket värda, att föda upp dem på rättvisemärkt mat och låta dem lyssna på Kåldolmar och Kalsipper som hon gillade när hon var liten, då? Att köpa barnkläder på Myrorna och skänka dem vidare till någon hjälporganisation när barnen vuxit ur dem. Solidaritet, är inte det en vänsteråsikt?

Och det här hör ni ju, det blir så hårdraget att det är fånigt. Men hur ska man annars tolka ett förbud mot att utsätta barn under 12 år för religionsutövande, när det presenteras på det här sättet? Får man döpa sina barn i kyrkan? Får de äta halal eller kosher i skolan? Får jag berätta om Jesus för mina barn, eller borde de ha ett garanterat skydd att slippa detta? Får jag diskutera etik med mina barn?

Det kanske, rent krasst, är barnmisshandeln och inte religionsfriheten som är problemet här.

onsdag 18 april 2012

Fragment


Jag och Oscar leker estradpoeter, så jag gick igenom mina gamla anteckningsböcker från i somras. Det blev ett gäng Helsingforsfragment och inte så mycket till estradpoesi av det. Men väl ett stycke poetik.
 
Kära Edith Södergran
Kanske finns det en likhet
mellan en profet och en estradpoet.
Vem vet?


Men jag har tunga av papper och stämband av bläck
Och mina ord är inte vackra längre
De har förstört min sång, mamma. Se vad de gjort med min sång.
På den här sidan vattnet klingar inga s t j ä r n s k r a t t.
Inga blommor finns för en jaguar att kyssa.
- - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - -
Det anstår mig faktiskt att göra mig mindre än vad jag är, för min poetik har alltid varit ödmjuk.
Mitt språk är rikt och starkt och ömt och skört,
som spindelväv, glassplitter, pärlemorsskratt och tusen skinande solar,
förgängligt och ristat i sten.
Mitt språk i det djupaste innersta dväljs i ett blodigt mörker och kastas vårdslöst fram
att dansa och skratta, älska, förlusta sig.
Mitt språk för den djupaste sanning och simplaste ordlek, som smidigt rör sig
dansar fladdrar över trädtoppar skrattar
och visst kan en fjäril skapa en storm.

De har förstört min sång, mamma. Se vad de gjort med min sång.
Håkan Hellström har förstört min sång, mamma.
För jag vet vem jag är och att jag inte är din.

Men jag behöver ett språk för alla bilder och färger.
Ett språk för längtan.
Hur många uttryck tar sig passionen?
Det snöade inte,
ändå minns jag snö i dina ögonfransar.
- - - - - - - - - - - - - - -
Ett språk som är en metafor för kärlek.
Min inre lingvist tycker om vokaler
och vet att alla kyssar är bilabiala.
- - - - -
Se vad de gjort med min sång.