Fragment


Jag och Oscar leker estradpoeter, så jag gick igenom mina gamla anteckningsböcker från i somras. Det blev ett gäng Helsingforsfragment och inte så mycket till estradpoesi av det. Men väl ett stycke poetik.
 
Kära Edith Södergran
Kanske finns det en likhet
mellan en profet och en estradpoet.
Vem vet?


Men jag har tunga av papper och stämband av bläck
Och mina ord är inte vackra längre
De har förstört min sång, mamma. Se vad de gjort med min sång.
På den här sidan vattnet klingar inga s t j ä r n s k r a t t.
Inga blommor finns för en jaguar att kyssa.
- - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - -
Det anstår mig faktiskt att göra mig mindre än vad jag är, för min poetik har alltid varit ödmjuk.
Mitt språk är rikt och starkt och ömt och skört,
som spindelväv, glassplitter, pärlemorsskratt och tusen skinande solar,
förgängligt och ristat i sten.
Mitt språk i det djupaste innersta dväljs i ett blodigt mörker och kastas vårdslöst fram
att dansa och skratta, älska, förlusta sig.
Mitt språk för den djupaste sanning och simplaste ordlek, som smidigt rör sig
dansar fladdrar över trädtoppar skrattar
och visst kan en fjäril skapa en storm.

De har förstört min sång, mamma. Se vad de gjort med min sång.
Håkan Hellström har förstört min sång, mamma.
För jag vet vem jag är och att jag inte är din.

Men jag behöver ett språk för alla bilder och färger.
Ett språk för längtan.
Hur många uttryck tar sig passionen?
Det snöade inte,
ändå minns jag snö i dina ögonfransar.
- - - - - - - - - - - - - - -
Ett språk som är en metafor för kärlek.
Min inre lingvist tycker om vokaler
och vet att alla kyssar är bilabiala.
- - - - -
Se vad de gjort med min sång.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det