Inlägg

Visar inlägg från maj, 2012

Det är ju gott med varmkorv alltså

Bild
När jag blev vegetarian (våren 2009) insåg jag ganska fort att det jag saknade mest från min tid som köttis inte var god biff med klyftpotatis eller någonting i den stilen, utan att kunna drälla in i en random kiosk och köpa en varmkorv när jag var lite småhungrig. Ganska många vegetarianer jag pratat med har sagt liknande grejer. Det där att kunna göra som alla sina vänner och handla en korv eller burgare sena kvällar på stan liksom.

Sedan insåg jag att rätt många av Stockholms korvkiosker säljer sojakorv och hade ett par sådana där moment av att känna sig härligt normal. Sen blev jag vegan och insåg att de flesta korvkiosker säljer Hälsans köks sojakorv, och den är det ägg i. Och har sedan dess åter igen varit lite sådär gnällig över att inte kunna käka korv som alla andra.

För typ ett år sedan körde Pressbyrån den här *host* väldigt roliga reklamkampanjen för sina korvar. Rätt många vegetarianer uppfattade den som smaklös och hånfull. Några gjorde en konstruktiv sak och hörde av si…

Alla tiders utflykt

Bild
Idag åkte jag in och träffade Björn på Alla tiders handelsbod i Gamla Stan. Det är en jättemysig liten butik som öppnade i april, och som varvar marmelad, senap, saft och liknande produkter efter gamla naturliga recept, med schysst hantverk. Världens finaste hattar! (Dock inte den jag har på mig på bilden). Väl värt ett besök. Hit vill jag ta med mina systrar Norrhorn när vi flanerar i stan nästa gång.
De skulle spela in reklamfilm, så jag slängde på mig 1880-talskläderna och åkte dit för att leka statist. Därefter blev det fika på Citykonditoriet och ett litet besök på Old Touch. Nu har jag fått av mig korsetten, bryggt en kanna lapsang och ligger i soffan med en dator på magen. Typiskt fin dag!



Ett gult träd på väggen

Bild
Idag hade jag Lovisa på besök. Tanken var att jag skulle städa, men när allt kom omkring orkade jag inte riktigt städa men hade ett stort uppdämt kreativitetsbehov. Och så hittade jag en skiss med ett stort träd på en pappersrulle i sovrummet. Självklart var vi tvungna att måla det. Nu är klockan närmare ett på natten, och jag har precis fått upp det på väggen. Det känns lite barnbok, och jag funderar på vad jag ska sätta för bild ovanpå det. Men jag är nöjd!










Helgens sömnadsprojekt

Bild
En egenskap jag ärvt av min mamma är en liten oförmåga att bara göra en, när man hittar ett nytt roligt hantverkskoncept man vill testa. Jag kommer hela tiden på nya frågeställningar, sådär "vad skulle hända om jag gjorde såhär istället?" - och då måste man såklart pröva.
Förra helgen gjorde jag en stor påse (till vänster i bild) av spill från Torbjörns måslandssjal. Den är just nu ställeföreträdande plånbok. Men tekniken var skojig, så jag bestämde mig för att göra en påse till. Det blev fem.
Man klipper helt enkelt långa remsor av ylletyg, och flätar/väver ihop dem (vanlig tuskaft). Jag har roligt i alla fall!



Det här med formativ bedömning

Bild
I pedagogikvärlden just nu är det stora modeordet formativ bedömning. I stora drag går det ut på att inte bara plocka in elevers uppgifter när de är färdiga och säga "Bra, det är ett C", utan att kontinuerligt jobba med bedömning under processens gång. "Just nu är det här arbetet på C-nivå, utveckla det här för att få B".

Andra modeord i pedagogikvärlden är rättssäker betygssättning och tydlig kommunikation om betygskriterierna. Det jag lärt mig på lärarutbildningen hittills handlar till stor del om att det är mitt ansvar att kommunicera till eleverna vad som krävs för ett visst betyg. Det är också mitt ansvar att sätta rättvisa betyg utifrån kriterier (inte godtyckligt), och att kunna kommunicera till eleverna varför de fick ett visst betyg.

Motsatsen till formativ bedömning kallas summativ bedömning. Det är inte det fulaste som finns, bara nästan. Det mest talande exemplet på summativ bedömning jag känner till, hittar jag när jag går in på minastudier.su.se och kl…

"Religionen" en dum fördom

Bild
Ibland får jag känslan av att vi i dagens samhälle inte alls blir mer toleranta gentemot olika religioner. Tvärtom känns det ganska ofta som att vi är på väg in ett läge där man blir mer och mer rädd för alla sorters religiösa uttryck. Och ganska ofta känns det som att de som pratar mest om hur otäckt det är med religion i det offentliga rummet helt saknar proportioner i sin kritik. Man för krig mot något slags Religionen i största allmänhet, och nyanserna har helt försvunnit på vägen.

När Humanisterna för ett par år sedan drev "Gud finns nog inte"-kampanjen tyckte de att jag skulle gå in och diskutera i deras forum varför vi som är troende får så oproportionerligt stor plats i samhället. Jag skulle hellre vilja diskutera varför Humanisterna med liktänkande får så oproportionerligt stor plats i samhället.

Som personen som anmält en grundskola på Östermalm för att de låter barnen utöva yoga en timme i veckan. Är det inte ett typiskt exempel på oproportionerlig religionsskräck…

Nagellack är också konstnärsmaterial

Bild
När jag köpte mina fyra första nagellack, i höstas någon gång, tänkte jag att det var smink och fick lite ångest över att lägga en dryg hundralapp på någonting så fånigt. Sedan insåg jag att nagellack är konstnärsmaterial, även om duken i det här fallet är naglar, och ingenting man kan hänga upp på en vägg. Och är det någonting min mamma lärt mig, är det att man alltid får lägga pengar på konstnärsmaterial, för det är helt naturligt att vilja ha alla färger.

Det kanske är dags att uppvärdera nagelkonst som konst. DN Söndag gjorde ett reportage om det för ett par veckor sedan, som jag blev glad åt.  Det är intressant läsning, faktiskt, oavsett vad man tycker om nagellack!

Och jag har vid det här laget hunnit ha de flesta färger och en del roliga mönster på naglarna. Jag förstår mig inte riktigt på förlängning, manikyr och sådant, det är själva målandet som jag tycker om. Extra mycket tycker jag om när jag får måla på någon annan än mig själv, för det händer inte så ofta. Till exemp…

5- Vad veganism innebär, enligt dig

Bild
Eftersom jag ska ge fan i att vända på dygnet såhär lagom tills att helgen är slut, tänkte jag sparka liv i den här bloggutmaningen istället för att gå och lägga mig i tid. Egentligen skulle jag skriva didaktikuppgifter idag, men det har jag inte riktigt kommit mig för. Så jag utmanar Erland att också strunta i en halvtimmes plugg för att skriva nästa inlägg.

Jag vet inte exakt vad tanken var när den här rubriken kom upp, så jag tänker att det är fritt för tolkning. Jag tror att jag tänker uppehålla mig lite vid evighetsdiskussionen vad är veganism och vem är vegan? och reflektera lite.

I grunden ser jag veganism som ett etiskt ställningstagande. Helt enkelt att det är oetiskt att utnyttja djur för sin egen bekvämlighets skull, och att man därför väljer att avstå från djurprodukter. Utgår man från den grunden är veganism inte en diet, inte en livsstil, inte en subkultur. Och för all del, inte en sekt.

När jag blev vegetarian hade jag nog fortfarande något slags bild av hur alla vegane…

Intermission

Bild
Som ni förmodligen märkt har jag blivit ganska dålig på att uppdatera den här bloggen. För ett par år sedan var jag mycket mer aktiv. Jag lever, och har inga planer på att sluta blogga. Jag bara känner ofta att jag inte riktigt lyckas diskutera i kommentarerna, och att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om. Jeu de rôles (tidernas mest svåruttalade bloggnamn?) slutade vara min personliga dagbok för ganska länge sedan och det går lite i perioder hur mycket välformulerade inlägg jag orkar med.

Kanske blir det lite mer småsaker. Typ "idag har jag tagit en lång promenad inne i stan och lekt Stockholmsturist, tänkt att jag borde ta itu med mina didaktikuppgifter, och färgat mitt hår med henna som fick den här lustiga färgen". Jag har uppdaterat den ännu mer övergivna stil- och kreativiteter-bloggen med helgens sömnadsprojekt och lite glamnaglar.

Det kanske blir lite mer glamnaglar och sådant här ett tag. Eller så kommer jag igång med det nu när jag snart ska ha sommarlov, le…

Ge fan i min pappas plånbok

Bild
...eller: Dagens ungdomar har alltid en pappa som betalar.

Det är sista dagen på min elvaveckors praktik, och jag sitter på den sedvanliga personalfikan på gymnasieskolan där jag jobbar. Skolledningen har varit på fortbildning. Kommunen har hyrt in någon 22-årig entreprenör som ska förklara för alla femtiotalister som arbetar inom skolan hur Generation Y fungerar. Vi som är födda på 90-talet alltså. Internetgenerationen, vi som är uppvuxna med internet, sociala medier och förstår precis varför unga tjejer lägger upp lättklädda bilder på sig själva på internet.

De är inte så intresserade av det här med att jobba hårt, förklarar rektorn. Dagens ungdomar, de som är vana vid att bli bedömda hela tiden och lägga hur mycket energi som helst på sin image och sitt personliga varumärke. De som inte oroar sig för framtiden. Pappa betalar!

I provhäftet för vårens nationella prov i Svenska B finns en Newsmillartikel av Bert Karlsson med. "Dagens ungdomar är lata och bortskämda" heter den…