5- Vad veganism innebär, enligt dig

Eftersom jag ska ge fan i att vända på dygnet såhär lagom tills att helgen är slut, tänkte jag sparka liv i den här bloggutmaningen istället för att gå och lägga mig i tid. Egentligen skulle jag skriva didaktikuppgifter idag, men det har jag inte riktigt kommit mig för. Så jag utmanar Erland att också strunta i en halvtimmes plugg för att skriva nästa inlägg.

Jag vet inte exakt vad tanken var när den här rubriken kom upp, så jag tänker att det är fritt för tolkning. Jag tror att jag tänker uppehålla mig lite vid evighetsdiskussionen vad är veganism och vem är vegan? och reflektera lite.

I grunden ser jag veganism som ett etiskt ställningstagande. Helt enkelt att det är oetiskt att utnyttja djur för sin egen bekvämlighets skull, och att man därför väljer att avstå från djurprodukter. Utgår man från den grunden är veganism inte en diet, inte en livsstil, inte en subkultur. Och för all del, inte en sekt.

Bild härifrån
När jag blev vegetarian hade jag nog fortfarande något slags bild av hur alla veganer ser ut och beter sig. Troligtvis antingen som skrikiga djurrättsaktivister utanför pälsbutiker, eller som linsgryteätande helnykterister/gräsrökare som bor i kollektiv och har dreads. Såhär ett par år senare ska jag erkänna att jag inte känner en enda vegan som passar in i den bilden.

Däremot har jag träffat en del veganer, framför allt på internet, som tycker att det är väldigt viktigt det här med att vara true i sin veganism. I mina ögon blir det lite det där subkulturstänket. Att det är väldigt viktigt att ha en e-nummerslista i plånboken och aldrig köpa diskmedel som inte är märkt med fjorton eko/vegan-stämplar. Och där ungefär känner jag att jag inte riktigt orkar längre, och att jag får göra ett ställningstagande åt andra hållet.

När jag blev vegan (som ett experiment som jag helt enkelt inte brydde mig om att avsluta), var det jag bestämde mig för att aktivt utesluta ur min kost utöver min tidigare vegetarianism helt enkelt mjölkprodukter, ägg och honung. Jag har fortfarande svårt att ta sådant där som E120 (krossade löss) riktigt på allvar som en vegansynd, eftersom det är central ingrediens i typ allt gelégodis som inte innehåller grishudar. Honung äter jag inte, mest för att jag inte tycker att det är gott. Jag känner nog ändå att jag kan kalla mig vegan, trots min brist på empati för allehanda insekter. Och jag vägrar att ha en e-nummerslista i plånboken. För då är det inte enkelt längre. Och för mig skulle det här inte gå ihop, om det inte kändes enkelt.

Jag brukar trots allt förklara hela grejen med ett utilitaristiskt resonemang. Att jag är vegan är inget lidande för mig, men mycket mindre lidande för en massa djur. Alla vinner! Det är egentligen ingen övertygad plikt om att behandla alla levande varelser med samma respekt. Jag är fortfarande lite kluven till de rättighetsetiska tankarna inom veganismen, även om det känns som en rätt grundläggande grej att rätt till liv bör gälla även andra än människor.

Och eftersom det handlar mest om lidandeminimering, är jag inte säker på att jag skulle orka veganism om det inte kändes enkelt. På sistone har jag haft väldigt mycket köttcravings och ätit dåligt överlag. Där är jag stark nog att inte falla för det. Men visst, det händer att jag äter kex utan att läsa innehållsförteckningen ordentligt eller att jag smakar en klunk på en kompis Bloody Mary utan en tanke på att den innehåller fisk. Och jag orkar inte riktigt ha dåligt samvete för sådant. Trots allt tror jag att alla saker vi gör i vardagen måste få balansera mellan vad som är ideologiskt riktigt och praktiskt genomförbart.

Så okej, veganism för mig är i grunden ett etiskt ställningstagande. Men det får inte riktigt ta över alla andra saker jag också tar ställning för, gör, vill och tänker på. Så nej, för mig är det inte en livsstil, inte en subkultur, inte en sekt. Det är att försöka handla rätt och minimera lidande, och att göra så gott man kan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det