Nagellack är också konstnärsmaterial

När jag köpte mina fyra första nagellack, i höstas någon gång, tänkte jag att det var smink och fick lite ångest över att lägga en dryg hundralapp på någonting så fånigt. Sedan insåg jag att nagellack är konstnärsmaterial, även om duken i det här fallet är naglar, och ingenting man kan hänga upp på en vägg. Och är det någonting min mamma lärt mig, är det att man alltid får lägga pengar på konstnärsmaterial, för det är helt naturligt att vilja ha alla färger.

Det kanske är dags att uppvärdera nagelkonst som konst. DN Söndag gjorde ett reportage om det för ett par veckor sedan, som jag blev glad åt.  Det är intressant läsning, faktiskt, oavsett vad man tycker om nagellack!
Och jag har vid det här laget hunnit ha de flesta färger och en del roliga mönster på naglarna. Jag förstår mig inte riktigt på förlängning, manikyr och sådant, det är själva målandet som jag tycker om. Extra mycket tycker jag om när jag får måla på någon annan än mig själv, för det händer inte så ofta. Till exempel såhär har de sett ut:


De här målade jag på Lovisa, för att matcha hennes klänning
Dekorationsstenar är också konstnärsmaterial.
Vinterträden, pilligast hittills, glittrade i rätt ljus.

Kommentarer

Maria sa…
Sista: mycket tjusigt!

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det