"Religionen" en dum fördom

Ibland får jag känslan av att vi i dagens samhälle inte alls blir mer toleranta gentemot olika religioner. Tvärtom känns det ganska ofta som att vi är på väg in ett läge där man blir mer och mer rädd för alla sorters religiösa uttryck. Och ganska ofta känns det som att de som pratar mest om hur otäckt det är med religion i det offentliga rummet helt saknar proportioner i sin kritik. Man för krig mot något slags Religionen i största allmänhet, och nyanserna har helt försvunnit på vägen.

När Humanisterna för ett par år sedan drev "Gud finns nog inte"-kampanjen tyckte de att jag skulle gå in och diskutera i deras forum varför vi som är troende får så oproportionerligt stor plats i samhället. Jag skulle hellre vilja diskutera varför Humanisterna med liktänkande får så oproportionerligt stor plats i samhället.

Som personen som anmält en grundskola på Östermalm för att de låter barnen utöva yoga en timme i veckan. Är det inte ett typiskt exempel på oproportionerlig religionsskräck? De flesta vet att yoga ursprungligen kommer ur hinduismen, där man menar att det är en bra metod för att genom fysiska och andliga övningar få kontakt med Gud. De flesta vet också att yoga som träningsform fullständigt exploderat i Väst de senaste åren, och att de allra flesta yogautövarna här inte är hinduer. Jag har vid flera tillfällen försökt få mina elever att skriva och förklara varför de tror att religiösa uttryck som yoga blivit populära i västvärlden, och de flesta av dem förstår knappt frågan. Yoga för dem är bra träning, inte andligt sökande.



Eller en diskussion som uppstod på Facebook igår, med anledning av prinsessan Estelles dop. Estelle tvingas in i Svenska Kyrkan, skrev Christer Sturmark i Aftonbladet. I prinsessans fall är det helt sant att det står i grundlagen att hon måste vara lutheran för att få bli statschef. Vilket känns rätt otidsenligt, liksom resten av monarkin. Men diskussionen den här gången fastnade inte i monarkins vara eller icke vara, utan i barndops vara eller icke vara. Och där träffade jag på flera som, liksom Sturmark, tycker att det är förtryck att döpa in barn i en religiös gemenskap.
(Inga barn i Sverige idag blir medlemmar i Svenska kyrkan vid födseln, så lagarna som gäller prinsessan gäller alltså inga andra barn. Annat var det före 2000. Själv blev jag medlem i kyrkan vid födseln och är vuxendöpt)

Det spelar alltså ingen större roll vad det är för en religiös gemenskap, eller vad dopet går ut på. Svenska Kyrkan är knappast kända för att ställa några krav på sina medlemmar. De flesta föräldrar som döper sina barn idag gör det troligtvis mest som en fin tradition, och inte med någon större ansats att ta med barnen i söndagsskola varje vecka och uppfostra dem till att visa vördnad för Gud och hans ord.

Samfund som praktiserar barndop brukar dessutom kräva något slags konfirmation i vuxen ålder, där individen får ta ställning till sin tro själv. I den senaste konfirmandgruppen i min församling var det flera unga som, i vita kåpor på konfirmationsgudstjänsten, avsade sig konfirmationen och förklarade att de inte kunde tro på Gud. Kyrkovaktmästaren berättade det för mig ett par dagar senare med reflektionen att det kändes väldigt fint att de fått vara med hela tiden med sin grupp och att deras beslut respekterades och välkomnades som det gjort. Så fungerar det i Svenska kyrkan.

Så är det verkligen att Estelle eller någon annan bebis ska tvingas att underkasta sig någon gud man är rädd för? Och är det egentligen värre att döpa sina barn än att ta dem med sig i en första maj-demonstration? Jag tycker nog inte det. Jag tror mer att det handlar om samma sak som i fallet med yogan på Östermalm. Att människor börjar bli allt mer blinda för att det finns nyanser inom religioner. Att de börjar tro att man kan prata om Religionen som någonting stort, lättavgränsat och enhetligt som man borde kunna förbjuda i offentligheten.

Och jag blir ganska orolig faktiskt, för att så många nuförtiden vet så himla lite om hur religion fungerar. Särskilt i kombination med väldigt mycket åsikter om hur den ska bekämpas.

Kommentarer

jag skulle gå in och diskutera i deras forum varför vi som är troende får så oproportionerligt stor plats i samhället.

Läste jag rätt?

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det