måndag 11 juni 2012

Subkulturssex och hur trött jag blir

Tanja skrev om polys och grupprocesser, och jag triggade rätt hårt. Hennes inlägg är bra och läsvärt, så kolla in det. Det här med att det finns något slags poly-scen i Sverige och något slags poly-subkultur, där det uppenbarligen är mer än hur man organiserar sina relationer som spelar roll för ifall man riktigt får vara med eller inte. Väldigt intressant och en del igenkänningsfaktor.

Hur som helst, utgick Tanjas inlägg från en diskussion på forumet Polyheart, och för att kunna läsa vad som pratas om där måste man registrera en användare. Jag tänkte att det kanske vore intressant och försökte. Det man då möts av är ett registreringsformulär där man måste svara på frågan "på vilket sätt bryter du mot/vill du bryta mot mononormen?", som ska läsas av en ansvarig innan man blir insläppt på forumet.

Och jag tänkte på mitt gamla möte med fetischklubben Dekadances dresscodevakt, som på en burlesk-temakväll kom fram till att min jacka bestod av för lite döda djur/plast/inte var tillräckligt halvnaken för att jag skulle få umgås med trevligt folk och titta på vintagestrippor i den. (Första och sista gången jag besökte Deka). Det där att man liksom inte kommer in förrän någon annan har satt en under lupp en liten stund och bestämt ifall man är tillräckligt renlärig för att kunna ägna sig åt polyamorösa relationer eller burleskestetik och kinky sex.

Och alltså, jag kanske har kontakter både inom subkulturen polyamorösa och subkulturen bdsm-utövare, men tycker ändå att det är så oerhört tråkigt att det över huvudtaget finns sådana subkulturer. Att det känns som att jag måste bevisa på vilket sätt mitt förhållande fungerar eller hur mitt sexliv ser ut. Att det skrivs relationsanarki-manifest som jag måste ställa upp på om jag ska använda den termen när jag förklarar min syn på det här med kompisar, älskare och kärlekar.

Och så det här med att folk slänger en blick på mina klänningar, säger "lammkött!" och så är det kört innan jag öppnar munnen. Det händer mig ungefär en gång i månaden, ungefär, att jag får höra hur oskyldig jag är, baserat på hur jag är klädd. Ibland får jag höra att jag är så heterosexuell eftersom jag inte ser flatig ut också. För det är ju det viktigaste liksom.

För alltså kom igen. Ni får aldrig se mig i läderkorsett. Eller i snagg och septumpiercing, eller med RA-hjärtat fastsytt på min canvasväska. Och det säger absolut ingenting om vare sig mitt sexliv eller mina relationer.

4 kommentarer:

Johan Berg sa...

Bra skrivet! Jag håller med, får ocksåde vibbarna, och har därför aldrig känt nån lust att gå till deka... Samma attityd men mycket mildare är det på darkside.se ... :P

Anneli sa...

Kul att kunna skriva något om sex som faller dig i smaken ^_^. Har hört att deka är lite extra pretto också, men har överlag lite svårt för den där klubbscenen tror jag.

Och darkside hade varit rätt mysigt om det inte var för alla K45 som frågar om man vill ha smisk och kallar en för fröken ^^

Ellie sa...

Ack, ja. Och ständigt detta ifrågasättande för att jag inte går på polyfikan, inte är med på Darkside, inte bryr mig ett SKVATT om att "vara en del i gänget". Det har jag aldrig gjort. Varför skulle det vara annorlunda bara för att det gäller mina amorösa och sexuella preferenser? Och detta ständiga antagande att klär man sig på ett sätt, som du säger, är man "lammkött" och på ett annat, då är man automatiskt antingen dom eller sub.
I SPIT in that general direction. Jag är jag. Jag behöver inte grupptillhörighet och symboler och en "vi"-känsla. Och jag är trött intill benen på att det finns någon sorts norm att man ska det.
Och att alltid behöva komma ut som inte monogam och inte straight, bara för att jag för tillfället valt, av mycket privata orsaker, att vara med en person, som råkar vara en (förvisso inte straight) man (som kan ha så många brudar som han har tid för, så länge kommunikationen fungerar).

...men frågor a la den du beskriver? Blärkh. Bevare mig väl. "Du är väl svensk/alternativ/rik/[valfritt] nog lilla vän?"

Anneli sa...

Finns nog många gäng som skulle kunna claima en om man kände för det. Min vänskapskrets består primärt av lajvare, det har liksom råkat bli så. Så jag känner inte riktigt att jag orkar eller har intresse av att börja hänga i subkulturerna polys/veganer/feminister/kristna/[valfritt] också. Vi kanske skulle ha en del gemensamma nämnare, och troligtvis en hel del stora skillnader. Och jag vill liksom hinna vara bara jag där någonstans på mitten också ^^