Vara oändligt älskad

Häromdagen träffade jag och Erland en missionär på tunnelbanan.

En rätt liten kvinna med en bibel i famnen som slog sig ned bredvid oss och frågade om hon fick prata med oss en stund. Frågade om vi var kristna, om vi trodde på Jesus Kristus för hon hade förstått att Jesus Kristus finns och att han älskar alla och nu ville hon predika det. "Du vet väl att Jesus älskar dig?" frågade hon. "Kan du ta det till dig?". Allt detta med en ganska liten, hänförd men ack så entonig röst.

Och eftersom vi är trevliga och välartade ungdomar satt vi där och försökte konversera lite med den här lilla missionären, även om jag ganska snabbt fick intrycket av att det inte gick. Det är inte lätt det här med teologiska samtal med främlingar. Det är särskilt inte lätt med teologiska samtal med människor som är nyfrälsta och bara vill berätta för hela världen om Jesus Kristus som frälst dem. För de lyssnar inte, och liksom med alla filosofiska samtal går det inte att prata om Gud om man inte lyssnar på varandras reflektioner.

Jag tror att jag försökte säga att det finns kristen etik och en kristen världsuppfattning, och att det ena är mycket lättare att ta till sig än det andra. (Mitt nya mission, pun unintended, är att få skolungdomar att förstå att religiös etik är mer än "man ska göra X för att Gud säger det"). För det är en ganska intressant vinkel på kristendom som även ateister brukar tilltalas av, hela kärleksbudskapet. Älska sin nästa som sig själv, vända andra kinden till, vara snäll och kärleksfull och inte typ hyckla, ljuga och andra dåliga saker. Ni vet det där som alla religioner brukar predika även om det ibland sker på mer, och ibland på mindre kärleksfulla sätt.

Den här missionären var dock inte så intresserad av att prata om etik. Hon ville prata om Jesus Kristus. "Du vet väl att Jesus Kristus älskar dig?". I ärlighetens namn var det mest ett ganska obekvämt samtal.

Så fort vi kommit av tunnelbanan hade vi ett intressant samtal om det här med att det är skillnad på en intellektuell förståelse av någonting och en emotionell förståelse. I konceptet Jesus ingår liksom att han älskar alla, så rent intellektuellt är det inte så svårt att förstå. Rent intellektuellt förstår jag att atman är lika med brahman och att världens sanna natur är dold bakom maya också. Emotionellt förstår jag det inte.

 En gång för ganska många år sedan fikade jag med en aktivt kristen vän, och frågade sådär näsvist som man gärna gör när man är 18 och agnostiker; "men hur kan du tro på det här egentligen, vad är grejen liksom?".
Han sa att det är skönt att känna att det alltid finns någon där som älskar en. Att liksom oavsett, så är man värdefull bara för att man är, och älskad. Det lät fint. Jag ville också bli ovillkorligt älskad. Vem vill inte det?

Men det är väl det där som är lite fascinerande med religion överlag. Att tro liksom är en emotionell förståelse av saker som rent intellektuellt inte är så speciella, eller kanske rentav totalt motsägelsefulla. Det spelar liksom ingen roll hur många gånger missionärer på tunnelbanan säger att Jesus älskar en om man inte känner det. Men ibland kanske man upplever små glimtar av att världen är vacker och meningsfull och man själv är värdefull just som man är. Det där med att förstå emotionellt och plötsligt faktiskt känna sig älskad. Jag förstår grejen.

(Egentligen skulle det här inlägget bli en sådan där rant om irriterande argumentation när ingen lyssnar, varför etik i vardagen är intressant och varför mjölk-är-mord-djurrättare inte lyckas omvända så många veganer, men det vore nog att tappa tråden, så jag tar det en annan gång.)

Kommentarer

Inya sa…
Anneli, du är så förbannat fantastisk. Jag är ju fullkomligt lysande, så jag borde ju veta. :)

Appropå tunnelbanemissionärer och den kristna värdegrunden och det där med att agera för att Gud säger så, förresten. Jag tror jag bokmärka det här inlägget för tillfällen då jag behöver påminnas om att världen är en rätt så underbar plats, trots allt.
Anneli sa…
Åh, tack. Ja, du är ju fullkomligt lysande, så om du säger det är det klart jag tror på det :)

Världen är överlag ett rätt bra ställe, jag gillar den!

Populära inlägg i den här bloggen

Man måste ju få prata om sex som är problematiskt?

Sextips för jämställda heteromän

Gästblogg: Hur man fördelar talutrymme kollaborativt, eller Hur man pratar som en tjej och gillar det