3- Böcker jag gillar

I sedvanlig ordning (och för att jag ärligt talat varken är bra på eller tycker att det är kul att skriva bokrecensioner) tolkar jag rubrikerna i bloggutmaningen lite som jag känner för. Idag skulle jag skriva om en bok jag älskar.

Det där väl en sådan där klassisk lära känna varandra-fråga. Vilken är din favoritbok? I regel tycker jag att det är en högst besvärlig fråga att få. Inte för att jag inte läser skönlitteratur (det gör jag på skollov, inte på terminerna), men för att jag aldrig kommer på vilken min favoritbok är när någon frågar. Så jag gör en liten lista på favoritböcker till nästa gång du försöker lära känna mig och ställer bra frågor.

Först och främst är jag kär i Tove Jansson. Någon som är förvånad? Nej, bra. Trollkarlens hatt är en underbar bok. Farlig midsommar likaså. När jag läste Pappan och havet låg jag på ett studentrum i Helsingfors och var arg på muminpappan hela tiden, men det är okej. Det finns rätt många nivåer man kan älska muminböckerna på. De är spetsfundiga barnböcker, men det finns hela tiden ett rätt intressant djup i dem. Sådant tilltalar mig mycket. Påminn mig om att någon gång arrangera muminlajvet jag planerat i åratal men aldrig kommer till skott med.

Jag är så jävla pretentiös, så jag korar gärna Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga till min favoritbok. Givetvis har jag då glömt alla de tråkiga utfyllnadskapitlen som man hoppar över när man läser boken andra gången, och kommer ihåg den som den färgstarka skröna den är. Jag är också så jävla pretentiös att jag gillade Dostojevskijs Brott och straff väldigt mycket. Den har dock samma brist som sista Harry Potter-boken - epilogen sabbar resten. Så skit i epilogen, resten är awesome.

En annan författare jag mellan varven glömmer bort är Carl-Johan Vallgren. Jag gillade Den vidunderliga kärlekens historia, men Kunzelmann & Kunzelmann är ännu bättre. Den njöt jag av en sommar och skulle gärna läsa om, men jag tror inte att jag äger ett exemplar. Hans senaste har jag dock inte tagit mig för än. Och annars när jag läser samtidslitteratur är min favoritförfattare Sarah Waters. Två av hennes romaner har blivit filmatiseringar, men tyvärr inte min favorit Nattvakten, som utspelar sig i London under andra världskriget. Det verkar alltså som att jag föredrar samtida författare som skriver historiska böcker.

Renodlade historiska romaner har jag dock svårt för, fejkade biografier och sådant. Jag gillar heller inte alls fantasy eller sci-fi, och den mesta skönlitteratur som beskrivs som experimentell har jag svårt för (undantaget Hertha Müller som jag gillar). Jag gillar lättillgängliga pocketromaner, särskilt om de inte tummar på berättelsen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.

Sextips för jämställda heteromän