6 - Min syn på mainstream-musik

Det första man måste definiera när man ska försöka förklara sin syn på mainstream-musik, är vad som menas med mainstream-musik. Det känns som en sådan sak som var självklar när man var sexton och alternativ, men som jag idag kanske helt enkelt är lite för mainstream för att riktigt kunna greppa. Jag tänker spontant på Avicii, Swedish House Mafia, Rebecca och Fiona och andra sådana där house-djs som jag läst om en massa gånger men ärligt talat aldrig hört en låt av. Jag bor inte på Södermalm, jag vet inte riktigt vad house är, och vad dubstep är vet jag garanterat inte. Alla pratar om det, men jag har aldrig hört något. Men nog om det.


Mainstream-musik var det ja. Spotify-toppen just nu visar en del Eurovision-dängor. Jag ska erkänna att jag är oerhört förtjust i Eurovision Song Contest. Jag vet inte riktigt varför, men det är någonting med kombinationen catchy musik, påkostad show och tävling som jag tycker om. Stundom schlagernördar jag och har rätt bra koll på vilken gammal svensk artist som tävlade när och med vilken låt. De senaste åren har jag dock tröttnat lite på schlagerjippot och bara kollat på finalen. mycket älskar jag det inte att jag sitter bänkad framför varenda semifinal med bubbel och räkmackor.

Vad mer på Spotifys lista över mest lyssnade låtar just nu (för det känns som en rätt bra utgångspunkt). Somebody that I used to know med Gotye givetvis. Jag älskar den artsy videon. Sedan är det en del jag inte hört. Och så är det ett gäng låtar med Norlie och KKV, som jag tycker är ganska charmiga. Jag har lite svårt att inse att de blivit stora och hamnat på sådana här listor däremot, eftersom KKV kommer från samma förort som jag. Vi har gått i samma klass och han har spelat på typ våra skolavslutningar. Men sånt är kul.

Jag är lite förvånad över att Vart jag mig i världen vänder med Den svenska björnstammen fortfarande är kvar på mest spelade-listan, men den är också rätt charmig. Överlag gillar jag sommarplågor. Typ Hej hej Monika, Ingen vill veta var du köpt din tröja och Dansa pausa. Dragostea din tei. Ketchupsången. Macarena.

Jag tror att jag gillar ungefär samma saker med sommarplågor som med schlager i allmänhet. Det är ganska plastigt, ganska lättsamt och förjävla catchy. Och fastnar det i huvudet på mig är det förmodligen bra på något sätt. Jag gillar plast. Och sextiotalstrams. Och en hel del ganska blandade grejer, folkmusik, indietjej-med-piano, ska, och alla former av röjig musik som har ett etno-prefix. Oavsett om det är irish rock eller gypsy punk liksom. Eller klezmer.
Vill du utforska min musiksmak kan du ju kolla in mina spellistor på Spotify.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sextips för jämställda heteromän

"Jag använder inte ord som partner, men..."

Tvångskvinnligt. Om bisexualitet och relationer med män.